ska vi ta religiösa hänsyn?

Det är hög tid att även vi i lilla Sverige på allvar börjar ifrågasätta konsekvenserna av att tro utan bevis. Fundera därför gärna på följande resonemang, inte utifrån teologiska tolkningsaspekter, utan utifrån principiella skäl.

Jehovas Vittnen vägrar att ta emot blodtransfusioner. De anser att man inte ska befatta sig med blod. Blod är inte bara syretransporterande hemoglobinpartiklar och en hel mängd andra livsnödvändigheter och nyttigheter. Inte enligt deras bibeltolkning, vilket enligt dem är den enda rätta. Enligt dem står det i Bibeln att man ska avhålla sig från blod. Eftersom det står så i den perfekta boken så gör de tolkningen att man därför inte ska befatta sig med blod alls. Framför allt inte andras blod. Blodtransfusioner är därför uteslutet. Eftersom deras sanning är absolut gäller den även när blod vid en mängd olika sjukdomstillstånd kan rädda livet på dem. Självklart förvägrar de också sina barn denna möjlighet till överlevnad och tillfrisknande. De vill ju dem bara gott. Barn har som bekant ingen möjlighet att välja sina föräldrar och är således oskyldiga och utelämnade i detta sammanhang. Jehovas Vittnen grundar sina beslut på sin tro. Alltså icke kunskapsbaserade, förnuftsvidriga beslut. Betänk också att den här förnuftsvidriga tron är så stark att den står över en av de mest grundläggande mänskliga instinkterna och egenskaperna: Att göra allt i sin makt för att skydda och värna sina barn, sin avkomma. En normal människa med förnuftet i behåll dör hellre själv än låter sina barn göra det. Det normala om ens barn behöver en njure, ryggmärg eller blod är att man som förälder säger: ”Ta från mig!”

Så är som bekant icke fallet hos Jehovas Vittnen. De förlitar sig på att Gud ska rädda barnen. Det måste rimligtvis anses vara en av de mest korkade strategier som en skock människor har lyckats funderat ut. Framför allt för att det hittills aldrig har fungerat. Samhället går numera via lagstiftning in och omhändertar dessa barn på akutmottagningar och sjukhus.

Man kan också vända på resonemanget och se det utifrån en Jehovasmedlems indoktrinerade och förvirrade, för att inte säga sjuka, tankesätt. ”Samhället tar mina barn och förhindrar dem att göra det rätta. Det gudlösa samhället går in och motarbetar Guds vilja. Samhället förhindrar mig från att rätt tjäna Gud och det Gud vill med mig (eller mina barn). Gud är god. Då måste samhället som vill förhindra den gode gudens vilja, vara ont.

Då måste frågan för dem bli: Hur kan vi leva i den här världen utan att foga oss efter den? Ett dilemma som ofrånkomligen leder till spänningar mellan de som tror på detta sätt och det omkringliggande samhället. Lättast blir det givetvis att leva om man vänder sig inåt. Mot församlingen. Man tar avstånd från dem ”där ute”, de otrogna, de som inte kommer till himlen och får fika med Gud, stackarna, och sekterism blir ett faktum.

Här uppstår därför en konflikt mellan religionsfrihet å ena sidan och lagstiftning, förnuft, kunskap, empati, rationalitet, bevis, barnets kroppsliga integritet, intelligens och human livsåskådning å andra sidan.