Korsfästelse var en metod som användes för att avrätta särskilt avskyvärda brottslingar och desertörer. Romarna korsfäste sammanlagt tiotusentals personer. Så Jesus, om han har funnits, och om han blev korsfäst, var långt ifrån ensam om att dela detta grymma öde.
Vid ett och samma tillfälle korsfästes t.ex. åttatusen personer längs Via Appia i Rom (Spartacus slavuppror år 71 f.kr.).
Vad som gjorde korsfästelse så exceptionellt grymt var den tid det tog för den korsfäste att dö. I allmänhet tog det minst två dygn och ibland upp till fyra.
Skadorna som uppstår vid korsfästelse är givetvis utomordentligt smärtsamma. Men de är inte nödvändigtvis, i sig, dödande. I de allra flesta fall påskyndades döden efter ett par dygn genom att man slog sönder den korsfästes benpipor. Krossandet av benpipor ledde till massiva inre blödningar och i förlängningen hypovolemisk chock. Detta ansågs vara en barmhärtighetsakt (allt är som bekant relativt).
Den vanligaste dödsorsaken var alltså vätskebrist och utmattning i kombination med blödningschock.
Efter att döden hade inträtt lämnades den korsfäste alltid kvar och djur fick börja kalasa på kroppen. Tvärslån på korset satt på endast knappa tre meters höjd, vilket möjliggjorde för fåglar, hundar och andra djur att komma åt och äta på kadavren. Begravning var över huvud taget inte tillåten. Det som sedan var kvar av kadavren kastades i massgravar.
Straffets huvudsakliga syfte var maximal avskräckning, allt enligt romerska instruktionsböcker och nedskriven praxis i konsten att korsfästa.
Faktum är att denna hantering av liken gör att vi än idag bara har hittat begravda kvarlevor efter en enda korsfäst person. En 152 centimeter lång man vid namn Johannes. Hans fotben var genomborrade av en drygt 11 centimeter lång spik och den hade en träbit som bricka så att den inte skulle glida igenom benet.
Jesus däremot, denne för sin samtid fullständigt okända obetydliga judiska upprorsman, ska ha hängt i sex timmar, sedan gett upp ett rop och därefter dött. En synnerligen atypisk död i korsfästelsesammanhang, ja till och med i alla sorters dödssammanhang. Att någon överhuvudtaget säger något med ”hög röst” innan han eller hon ska till att dö är nog att betrakta som ganska unikt.
I de tidigaste (grekiska) bibelversionerna ska han efter döden ha blivit ”stött” med en lans och i de senare har lansen blivit ett spjut som han sticks med. Han börjar dessutom blöda, vilket en död som bekant inte gör på grund av att hjärtat inte slår.
När Jesus ”dör” är samtliga lärjungar borta. De som möjligen borde ha trott på honom är alltså inte ens närvarande vid den viktigaste händelsen i hans liv, självaste kulmen på hans levnadslopp. De återvänder till sina hembyar och återgår till sina gamla yrken. En kanske inte helt förväntad reaktion från en samling män som har promenerat runt med självaste Gud under ett par år.
Därefter tas kroppen ner, man tar med sig trettio kilo Aloe och myrra. Trettio kilo! Man tar också med sig en massa lindor att vira in kroppen i. Johannes skriver: ”Så som judarna brukade göra vid gravläggning.”
Problemet är att judarna inte alls brukade göra så vid gravläggning. Aloe och myrra var antikens mest verksamma antiseptikum och lindade lik gjorde endast egyptierna. Vad man egentligen gör är att man tar med sig material för sårvård.
Resten vet vi genom den ungdomliga indoktrinering vi alla fått äran att ta del av.
Han läggs i en grotta vilket är betydligt trevligare än att ligga i en massgrav. och
han ”återuppstår” mirakulöst tre dagar senare.
Faktum är att Jesus, om han nu korsfästes, dog och därefter blev föremål för en individuell begravning, måste anses som väldigt unik.
Sen kommer det bästa av allt: Uppståndelsen.
Den skriftliga berättelsen om uppståndelsen lades till först på 100-talet, men den sprids innan dess genom Paulus försorg och kommer att bli en av kristendomens absoluta grundpelare.
Inte bara Jesus återuppstår utan alla gravar i Jerusalem öppnas och ut ur dem vandrar en armada zombies. Uppenbarligen utan att någon finner detta speciellt anmärkningsvärt. Matteus nämner det lite sådär i förbigående i 27:52,53. Det borde varit en världs sensation omskriven av allt och alla.
Bör vi tro på detta
Leave a Reply