Sex, religion, skuld och skam!

Här kommer några funderingar kring religion och sex!

Vi vet alltså inte var Jesus föddes. Vet vi då hur han föddes, eller kanske snarare av vem/vilka han föddes? Svaret är nej. Det finns en mängd mer eller mindre sannolika teorier om alltifrån att Jesus far var en romare till att han var en Gud. Till och med släkt tavlorna varierar betydligt mellan Matteus och Lukas.

För oss som ateister verkar förståss legenden om jungfrufödsel särskilt fånig. Det är inte bara det att det så uppenbart är en manligt skapad myt, helt i enlighet med Mellanösternkulturernas fixering vid kvinnlig mödom. En sexuellt aktiv kvinna kan inte vara ren. Hon är med andra ord smutsig. Jesus mor kan inte vara smutsig, och Gud förbjude att hon skulle ha haft sex före äktenskapet. Vi vet ju alla hur intresserad den store skaparen av universum är av vad folk gör nakna i sina sängar. Alltså måste hon vara oskuld, ren och skär religiös logik.

För varje människa borde det framstå som fullständigt självklart att jungfrumyten är just en myt. I själva verket kan det ha gått till på fyra olika sätt. Förutsatt att Jesus någonsin har funnits:

1. Jesus föddes, han själv och hans samtida har aldrig hävdat att det skedde genom jungfrufödsel, utan detta är en efterkonstruktion, av andra. I den äldsta hebreiska versionen av Bibeln talas om att en ”ung kvinna” ska avla och föda en son. Inget uppseendeväckande med detta, som bekant är de flesta kvinnor som föder barn förhållandevis unga. I den senare grekiska versionen är ”ung kvinna” felaktigt översatt till ”jungfru”. 

2. Jesus föddes som vanligt, men han, alternativt någon annan, ljög och hävdade att han var en produkt av jungfrufödsel.

3. Maria och Josef hade sex före äktenskapet, vilket är det mest troliga.

4. Maria var otrogen och körde en rövare, som gick hem.

Man bör också fråga sig själv. Vad är troligast. Att naturlagarna tillfälligt sätts ur spel, eller att en judisk snickare ljuger?

Det finns även en hel del rent teologiska gåtor kring jungfrulegenden.

Varför behövde Gud använda sig av Marias mänskliga livmoder för att skapa sig en son? Han kunde ju faktiskt, som tidigare, ha tillverkat en av lera eller av ett revben. Det fungerade tydligen utmärkt i fallet med Adam och Eva. Han skulle därigenom också ha undvikit risken att Maria, som ogift och gravid, hamnade i onåd. Dessutom går det snabbare, det tar bara en dag vad det verkar. Lite jord och sedan blåser man in en livs ande i näsan på den och vips, en ny människa! Men frågan är om han ens behövde jord eller revben. Alla andra djur, liksom världen, stjärnorna, ja allt, skapade han ju bara genom att säga det, ett briljant tillvägagångssätt. Ett annat alternativ hade ju förstås vara att komma själv.

Trots det orimliga i sagan så är jungfrufödseln än idag en hörnpelare i kristendomen.

Historien blir knappast mer övertygande då man läser att Josef, då han förstod att Maria var havande, tänkte överge henne för att rädda hennes heder. Trodde man på fullaste allvar att ensamstående gravida kvinnor i Mellanöstern, då som nu, stod särskilt högt i kurs? Eller finns det rentav fog att misstänka att det kan ha varit sin egen heder och stolthet han tänkte på? Det är ju trots allt Mellanöstern, och män, vi pratar om. I själva verket hade Maria blivit stenad för detta, det är ett oundvikligt faktum.

Vad man bör göra är att mycket ordentligt fundera igenom vad det är för idéer som kan få någon att ta sin nyfödde son, titta på honom, och tänka; Inom åtta dagar måste vi börja karva i den här gossens genitalier? Guds hantverk på just det området är uppenbarligen inte riktigt hundraprocentiga. Vad är det för tankar som gör att man tar sinsexåriga dotter, lägger upp henne framför en otvättad man och tillåter, t.o.m. betalar honom för att med en rostig kniv skär av flickans blygdläppar och klitoris, varpå han syr ihop henne med fisk lina? Vad är det för uppfattningar som ligger till grund för att manliga släktingars heder blir kantstött av att en kvinnlig släkting blivit våldtagen? Att männen blir renade genom att skära av flickans hals eller dränka henne i bensin och tända på?

 Är de här hedersbegreppen ens kompatibla med det vi kallar kärlek? ( Klart att det inte är! ) Vad är det för ide värld som kan få människor att bete sig så? Är ett tillmötesgående av föräldrarnas krav rätt sätt att bekämpa dessa sedvänjor? Är det moraliskt försvarbart att tillmötesgå dem?

Dessa uppfattningar existerar inte ensamma, för sig själva. De är en del av en hel begreppsvärd som jag ska försöka argumentera emot.

Vän av ordning kanske tillägger att kvinnlig könsstympning och heders kultur inte är en religiös sedvänja. Problemet är att det är den visst. Den sanktioneras religiöst, den bibehålls genom religiösa doktriner och Fatworna mot den lyser med sin frånvaro. Det köns stympande kollektivet, liksom det självmordsbombande är helt och hållet religiöst färgat. De här sedvänjorna har givetvis ingenting med vad som är bra eller dåligt för barnet att göra. Oavsett vad socialstyrelsens etiska råd än hävdar. Det handlar om att inte förarga Gud.