De flesta kristna förkastar ju de värsta delarna av Bibeln och tar till sig de delar man tycker sig kunna följa. Man gör detta utifrån en känsla av rätt och fel. Man stenar oftast inte ihjäl olydiga barn, offrar sina husdjur rituellt, piskar slavar (annat än på därtill avsedda klubbar), slår fruar, mördar icketroende, lånar ut sina döttrar till gruppvåldtäkt och så vidare. Givetvis finns det undantag, men generellt sett så ägnar sig inte ens kristna åt detta (längre), trots att bibeln ger moralisk support för dylika beteenden.
Det betyder i praktiken att kristna inte alls har Bibeln som moraliskt rättesnöre. Man tror sig bara ha det.
Religionen skapar inte moral i samhället. Den får sin moral från samhället.
Hur gör då vi ateister för att leva rätt? Vad är det som guidar oss? Varifrån får vi vår moral? Vi kanske inte har någon? Vissa religiösa vill ju hävda det sistnämnda i alla fall. Svaret är så enkelt som att vi litar på våra känslor. Bra handlingar är bra och dåliga är dåliga, och hör och häpna: Det verkar fungera.
Hur gör alla miljoner gudlösa buddhister för att inte hemfalla åt moraliskt förfall? De tibetanska självmordsbombarna lyser ju alltjämt med sin frånvaro.
Svaret är att de gör som alla vi andra: Vi behöver ingen Gud för att vara moraliska.
Det finns utomordentligt omoraliska religiösa människor, likväl som det finns mycket moraliska ateister, och tvärtom givetvis.
Om man nu envisas med att ha Bibeln eller nån annan uråldrig bok som moralisk guide, vilken del ska man använda sig av och vilken del ska man avstå från att använda sig av, och vem avgör det?
Att tillämpa vissa ”lämpliga” delar är vare sig konsekvent eller rättvist och går inte att motivera med att det är just din analys som gäller.
Varenda korsriddare hade givetvis också läst bergspredikan, och dragit sin alldeles egna lilla lämpliga slutsats. De religiösa som hävdar att de bygger sin moral på bibeln, har en hel del att leda i bevis innan vi kan ta till oss det. De har allt arbete framför sig!
De religiösa som hävdar att det är Gud som ser till så att de lever sina liv så moraliskt högtstående, fjärran från oss ogudaktiga, bör komma med en rimlig förklaring på vad det är som driver alla icke religiösa att inte hemfalla åt moraliskt fritt fall.
Om man har det synsättet, så betyder det att kristna begår goda gärningar just därför att de är kristna. Människor som inte är kristna, men som ändå begår goda gärningar, måste således begå dessa för att de helt enkelt är bra och goda människor, vilket givetvis är det allra bästa skälet att vara god.
Tror man verkligen på att vi människor är så enfaldiga att vi behöver konsultera en bok, för att skilja gott från ont?
Leave a Reply