Religiösa bananer!

<!– @page { margin: 2cm } P { margin-bottom: 0.21cm } –>

När svaren hos den troende tryter, så får man som icke troende i dessa ändlösa diskussioner med religiösa ofta höra att man borde vidga vyerna, att man är oandlig, att man borde vara mer öppen, att man inte har kunskaper eller förmågor som andra med mer öppna sinnen besitter. Jag anser detta vara rent nonsens. Inte på grund av att just jag eller andra ateister inte har de efterfrågade kunskaperna, egenskaperna eller förmågorna. Utan för att den sortens kunskaper och förmågor inte existerar som fenomen. Det finns ingen motsättning i att vara ateist och andlig.

Även en ateist kan känna friden i en kyrka, ett tempel eller en moské. Att från en smutsig, het, larmande, kaotisk gata stiga in i en ren, sval och tyst moské, måste vara en smått andlig upplevelse för vem som helst. Börjar man däremot fundera på själva doktrinen som lärs ut där, föredrar åtminstone jag att finna detta sinnestillstånd i en skog, på en bergstopp eller vid ett hav.

Därför, att bli kallad inskränkt av en religiös är lite grann som att bli kallad gul av ett gäng bananer.