sanning och osanning!

För att en diskussion ska vara meningsfull måste vi kunna enas om att det finns saker som är sanna och saker som är falska.

Argument av typen ”Vad som är sant för dig behöver inte vara sant för mig” håller inte. Åtminstone inte om det ska vara någon som helst mening med att föra en diskussion om någonting.

Vi kan föra kvasifilosofiska resonemang av typen ”Boken du håller i din hand kanske inte ens finns” eller ”Soffan du sitter i kan lika gärna vara en illusion” och så vidare. Men vi får försöka hålla oss kvar i verkligheten.

Ett rött hus är ett rött hus även om en person ”upplever” det som blått. Personen som upplever det som blått är förmodligen vad vi alla skulle klassificera som färgblind, eller en lögnare rätt och slätt. Man kan vetenskapligt mäta våglängden på färgen rött för att komma fram till om det är just rött och vad vi alla refererar till som ”rött”. Slutsats: Vi kan hålla det för sant att huset är rött.

Om vi inte kan enas om att sant är sant, falsk är falskt och så vidare, kommer vi att fastna i en diskussion där språket plötsligt inte är värt något. Där ord inte har den betydelse vi normalt tillerkänner dem. Med andra ord ett känt religiöst kryphål.

Att tro på något innebär inte att det är sant. Jag tror att jag kommer att leva tills jag blir hundra år gammal, men det betyder inte att det är sant att jag kommer att göra det. Det återstår att se. Förnuftet håller det dock för otroligt, då jag röker för mycket, konsumerar alkohol, jobbar natt, motionerar för lite och oroar mig för mycket.

För att kunna ta till sig en sådan här blogg så måste vi alltså först och främst komma överens om att sanning är något eftersträvansvärt och bra, även om det strider mot vår tro. Man måste helt enkelt vilja söka sanningen!

En av oss har rätt och en av oss har fel.

Antingen finns Gud, eller också inte.

Antingen är Jesus vägen till frälsning, eller inte.

Antingen flög Mohamed till himlen på en bevingad häst, eller så gjorde han det inte.

Antingen är bibeln en helt vanlig bok eller så är den gudomlig. Om bibeln är en vanlig bok och Jesus inte var gudomlig, så är hela kristendomen falsk.

Om Gud inte sa till Mohamed att det var allright att gifta sig med Aisha då hon var sex år gammal, och fullborda äktenskapet ( penetrerande könsumgänge)då hon var nio och han åtminstone femtio fyra, så ljög Mohamed.

Om Mohamed ljög om det, vad ljög han mer om? Eller så är Gud vad vi alla refererar till som pedofil? Eller så är alltihop bara bullshit från början till slut och jag har rätt?