Behövs religion då? Vetenskapen svarar ju inte på frågan om meningen med livet.
Nej, men meningen med livet är ingen vetenskaplig fråga. Meningen med livet är en värderingsfråga, eller smakfråga om man så vill. Religionen svarar inte heller på frågan. Möjligen anser den sig göra det, men givetvis är dess svar inte mer sanna än andra subjektiva svar på frågan. De religiösa svaren innehåller ingen sanning eftersom det inte existerar några sanna svar på frågan.
Rent krasst kan man dock konstatera att meningen, rent evolutionärt, är att överleva, åtminstone tills du fortplantat dig. Misslyckas du så dör din speciella gen ut. Ingen katastrof för dig, men möjligen för dina gener. Nu kan ju vi som tänkande, berättande och husdjurshållande djur höja oss lite över denna genernas ständiga kamp för överlevnad. Vi kan använda våra välutvecklade pannlober till att fundera igenom vad vi ska göra med våra enda liv? Det mesta möjliga.
Svaren blir givetvis personliga. Det finns ingen universell gudomlig mening med någons liv. Var och en måste själv komma fram till meningen eller helt enkelt strunta i frågan och leva tills man dör.
Du är alltid välkommen tillbaka Stefan!
Tråkigt, men inte ovanligt, att du tar det så. Jag har kristna kamrater. Jag har till och med en vän som är präst! Vi är oense om allt, men ändå vänner. Han har dock lärt sig att inte säga; Hörrdu! Jag har ett övernaturligt erbjudande du inte kan motstå. Allt du behöver att göra för att se att jag har rätt, är att dö, vid sitt umgänge med mig.
Jag tycker inte om att bli talad till på det sättet!
Nåväl! det står dig fritt att tro på vad du vill. Det är säkert ett stort steg för en troende att inse att universum är likgiltigt inför din existens. Hursomhelst så är inte det mitt problem. Mitt problem blir det när man definierar barn som den ena eller andra religionen, när man motarbetar forskning ( framför allt medicinsk ), när man stympar barn och när man flyger full lastade jumbo jets in i fullsatta skyskrapor.
Jag tror inte du stödjer något av ovanstående, men glöm inte att ifrågasättande är en dygd!
Lev väl och peace
Lägger ner diskussionen från min sida. Jag tror på Gud, och tror att Jesus är hans son, som behövde komma hit ner till jorden för att ställa till rätta det djävulen ställt till med en gång. Utan Jesus, utan Gud, är man förlorad enligt min tro, men lika älskad ändå. Gud vill ha gemenskap med alla människor, men valet ligger hos människan.
Men du cyklop, tycker att ”religiösa” är lättkränkta. Det är det du återkommer till hela tiden. Ändå är det du som verkar mest lättkränkt i detta fall. Du säger att du är trött att tassa på tå kring religiös lättkränkthet. Varför gör du det då? Det är väl ditt val?
Ditt val är som jag ser det inte att framskina någon sanning eller bevisföring av vare sig det ena eller andra slaget. Du framskiner antingen bitterhet, eller så är du så sökt av Gud själv att du måste slå åt alla håll för att slippa undan det.
Du glömmer också att en tro kan komma av en sorts bevisning. Ett bevis behöver inte vara vetenskapligt. Även en upplevelse kan vara ett bevis, för den människa som har upplevelsen. Ett helande från en dödlig sjukdom, att bevittna ett mirakel, att få hjälp i nöd i sista stund från oväntat håll o.s.v.
Ändå är den största tron den som växer fram utan att man sett något alls. Men det sitter så djupt i västerlandets kultur att det övernaturliga måste tänkas bort, det osynliga finns inte, vi är våra egna bästa omhuldare. Se hur bra det går.
Att du inte kan omfamna en alternativ syn på verkligheten, som t.ex. en tro på en allsmäktig Gud, är din förlust, och jag hoppas Gud själv visar sig för dig snart, på det sätt som kan övertyga dig om Hans existens och Hans längtan efter att umgås med dig.
Och du har fel, i att du skulle betraktas som farlig, på det sätt du skriver om det. Då tillskriver du dig själv för stort inflytande. Jag som troende på Kristus lever för honom, men jag blir inte sekteristisk och isolerad för det. Dina erfarenheter av kristna människor behöver också omvärderas, helt tydligt.
Eftersom du biter, biter jag tillbaka. Det var vi överens om va? Men mitt mål är inte att sänka dig, som du uppenbarligen vill uppnå med det du skriver. Du gömmer dina påhopp, kränkningar och anfall i litet vetenskapliga svängar. Men även vi som tror är vanliga människor. Glöm inte det.
För mig är det långt ifrån självklart att respektera någons tro bara för att det råkar vara just en tro. Det beror på?
Man kan ju välja att tro på något i strid mot alla bevis. Man kan välja att avfärda bevis till förmån för en tro fullständigt obesmittad av bevis, eller ens indicium. Om man väljer detta. Att avfärda bevis till förmån för en tro i strid mot bevis. Då visar man med önskvärd tydlighet att ”sanning” är något man tar mycket lätt på.
Man söker inte sanningen, och man är inte intresserad av sanningen. Man är bara intresserad av att bibehålla sin tro.
Då har man avfärdat rationell analys och förnuftiga slutsatser som något av det man bygger sin världsbild med. Detta, är enligt min mening inte värt någon större aktning eller respekt.
Jag är lite trött på att behöva tassa på tå kring religiös självpåtagen lättkränkthet. En lättkränkthet som gör åtminstone mig misstänksam. Finns det något här som inte håller för granskning??
Dessa silkes vantar är det inga andra åsikts yttringar som åtnjuter. Det är något religionen gett sig själv i present..
All religion är också i någon mån politisk, vilket innebär att fiktionen påverkar verkligheten ( och sällan till det bättre!)
Om till exempel Stefan tror. Verkligen verkligen tror, att det enda sättet att överleva sin egen död, är att erkänna till exempel Jesus, eller Mohamed ( det spelar mindre roll). Givet detta så blir till exempel en person som jag, någon som han närmast måste varna sina barn för. Stefan älskar sina barn, vill inte se dem brinna i helvetet, vill att de ska komma till himlen osv. Kort sagt, han är mån om deras frälsning.
Om man verkligen tror på detta nonsens, så följer det andra som en ”logisk” tanke kedja. Logisk utifrån ens patologiska världsbild.
Jag skulla alltså vara ”farlig”, även om jag i själva verket är fullständig ofarlig..Det är det jag säger som är farligt..
Jag hoppas ni kan följa mitt resonemang.
Naturligtvis måste man respektera andras tro, men man måste dock minnas att det bara är tro. Världen är som den är, vare sig man tror på det eller inte. Om man låser sig på ett sätt vare sig vetenskapligt eller religiöst och låter alla bevis om motsatsen passera så får man en skev bild av verkligheten. Detta gör att man även får en skev bild av gud, vilket kanske inte är vad man ville uppnå.
Vad gäller vetenskapliga upptäckter vs bibliska berättelser så finns det många böcker och websidor om ämnet.
En artikel som tar upp det mesta är förjande från Time magazine.
http://www.time.com/time/magazine/article/0,9171,983854-1,00.html
Jag vill då bara konstatera att bibeln kan ha rätt i många fall då vi människor påstår oss ha bevisat att det inte är som det står där. Om man vill utplåna bevis för bibelns trovärdighet, så kan man det. Så några bevis om vad som är sant eller inte i bibeln bör man väl inte ta som 100% säkra, eller hur?
Skapelseordningen tror jag på, men jag tror också att det kan ha gått till på ett sätt som inte framgår. Det viktiga för mig är att Gud skapade allt, inte hur. Det kan jag fråga honom om när jag träffar honom.
De övriga bevisen du nämner skulle jag gärna läsa om. Troligen går det att konstatera att det inte är vattentäta bevis.
Så vad vill jag uppnå nu då? Jo, att man tror det man vill. Man tror det man är övertygad om själv. Det är intressant att diskutera för och emot, bevis eller ej, men vi behöver alla behålla ödmjukheten för varandras tro.
Jag tror inte att man behöver ”avskaffa” Gud, bara för att man har mer kunskap. Däremot bör man i ärlighetens namn inte ge Gud äran för saker som han inte gjort, eller använda honom som förklaringsmodell för saker som man inte känner till. Just dom två misstagen är det tyvärr många religiösa som gör. En orsak är att folks respektive heliga skrift. Bibeln t.ex. förklarar att saker skett på ett visst sätt. Vetenskapen har sedan i många fall kunnat visa att så inte varit fallet. Saker var annorlunda. Genom vetenskap och forskning har vi tagit reda på att växter inte skapades före solen, judarna aldrig var slavar i Egypten, Jerikos murar hade rasat in Josua föddes och ingen masslakt på småbarn skedde då Jesus föddes, bara för att nämna med ett par exempel. Detta upprör vissa då de vill sätta skriften först. Att motbevisa Bibeln blir att motbevisa Gud. Detta är naturligtvis nonsens, men ger upphov till stridigheter.
Jag menar att ”döda teorier” är just teorier utan liv eller egentlig inverkan på människan. Gud däremot verkar i människan direkt.
Jag vill inte påstå att jag betraktar vetenskapen med skepsis, eller att jag skulle tro att det är korrupta människor som jobbar med det. Det finns nog de som tycker så också, för världen är full av människor som hamnat helt fel i resonemang och övertygelse.
Men jag är ytterst tveksam till att man kan säga med säkerhet hur t.ex. universum uppstod, eftersom det handlar om ett tidsspann som är oerhört långt. Det kan inte bli annat än teorier, om saker och ting som hände då. Det är närmast en tro man har, när man talar om hur allting såg ut för miljarder år sedan.
Men allt det är inte viktigt. Det jag vill ha fram är, att Gud existerar trots att vi uppnår nya kunskaper och högre upplysning. Jag förstår inte att man behöver avskaffa Gud bara för att man upptäcker ny kunskap.
Med all sannolikhet kommer jag inte att kunna argumentera med någon större framgång i detta, för jag är inte en människa med stora kunskaper eller alla svar vare sig inom vetenskap eller Gudstro.
Men jag vet att jag tror på en levande Gud, som berör varje människas liv, om hon själv vill bli berörd. Jag har upplevt att det fungerar, att ha en relation med den Gud bibeln talar om.
Det finns mycket att ifrågasätta även inom kristendomen, både svårigheter med bibeltolkningar och hur rörelser genom tiderna missbrukat religionen för att utöva makt och mycket annat också. Men det kvarstår ändå en fråga vad som än går snett eller inte: Måste man avfärda tanken på en levande Gud, oavsett vad man möter eller vad som händer? Jag tror inte det.
Stefan! Hej och välkommen!(du med Björn! : )
Vi kan fastna i circel resonemang kring Guds existens eller inte, som inte går att bevisa eller motbevisa. Det slutar med att du hämtar argument utanför förnuftets ramar.
Men! Angående vetenskapen!
Det finns en avgörande skillnad mellan att tro och att veta.
Vetenskapliga principer bygger på att någon först tror något eller får en idé om något. Således har en tes uppstått. Denna tes utsätts för prövning, granskning och opponering. Man försöker motbevisa den och argumentera mot att det förhåller sig så. Om den håller för detta har den blivit en teori. För att en teori ska kunna betraktas som sann, hållbar och bekräftad och för att vi ska kunna veta att det faktiskt förhåller sig så, så måste den testas ytterligare. Ett av de grundläggande kraven på dessa tester är att de ska ge samma resultat och vara möjliga att upprepa. Resultaten ska vara i paritet med vad teorin förutsäger att resultaten ska bli.
Det vill säga att det ska ge samma resultat om och om igen under samma omständigheter. Detta har visat sig vara ett mycket sunt förhållningssätt till att vaska fram sanning, kunskap och vetande.
Vetenskap betraktas ofta med skepsis från religiöst håll. Inom vissa samfund så pågår det en systematiserad svartmålning och en mycket medveten strävan att urholka vetenskapens trovärdighet. Där sprids myten att vetenskap. Det är korrupta män och kvinnor, utan andligt djup, kallsinnigt rationella i sina vita rockar, febrilt arbetande med något de brinner för. Människor med laboratoriemöss i glasburkar och foster i formalin. Människor som sitter där framför sina rondskålar med aborterade foster eller kluster av stamceller. Dessa män och kvinnor är del i en världsomspännande konspiration, med ett enda syfte. Att hota religionens sanningar.
Att det är så här är inte bara djupt beklagligt. Det är också så dumt så att klockorna stannar. Det är ett intellektuellt nödläge som jag hoppas du inte drabbats av.
Man har helt enkelt inte förstått någonting.
Vetenskap är en metod för att inhämta kunskap. Den, har det visat sig, hittills bästa och mest framgångsrika metoden. Vetenskap fungerar till skillnad från till exempel religiöst tänkande så att olika åsikter leder till undersökning och att denna undersökning leder till kunskap. Det handlar om en rationell och förnuftig analys av de resultat man får. Ett resultatsökande som hela tiden leder oss framåt. Inte bakåt.
Vi kan till exempel säga oss veta att möglet penicillin förstör de flesta (icke-resistenta) bakteriers ”skal”, vilket i slutändan dödar dem.
Slutsats: Vi vet att Penicillin dödar (icke-resistenta) bakterier. Teorin är bekräftad.
Vi skulle också kunna tro att till exempel vigvatten eller bön har samma effekt, men hur mycket vi än tror på detta så skulle bakterierna gladeligen föröka sig i vattnet som till sist skulle bli illaluktande och grumligt.
Samma vetenskapliga principer används inom alla kunskapsområden utom teologi, som tvärtemot vad vissa vill göra gällande definitivt inte är en vetenskap, eller ens en filosofi för den delen. Det är betydligt mer något av en fri konstform där vem som helst kan skapa vad som helst.
Faktum är att inget religiöst argument, fram till dags dato, någonsin har hållit för en vetenskaplig granskning. Det är därför vi inte har nåt som heter vetenskapen Gud. faktum är att vi har inte heller något som heter kunskapsområdet Gud. vad vi har är tron på gud, och det är en väldig skillnad.
Stefan, när du säger att ”det mesta är teorier”, ”Döda teorier” Hur menar du då ? Vad är en död teori ?
Och genom vilka övernaturliga inslag bevisar sig Gud ?
Jag tror det finns en Gudomlig mening med allas liv.
Allt vårt resonerande kring Guds existens eller inte tjänar inget till.
Var och en kan själv söka Gud, och finna Honom, och sedan göra vad man vill med den upptäckten.
Jag tycker vi människor krymper mer och mer när det gäller förståelsen av och kontakten med den osynliga, andliga världen. Detta kommer ju direkt av vår vetenskapliga kultur är inriktad på att motbevisa Gud.
Vetenskapen har inte särskilt mycket bevis för något heller, för den delen. Flera jag känner som tror på vetenskapen men inte Gud, säger själva att det är just deras tro. Det mesta är teorier, speciellt om vi talar om forskning kring alltings ursprung. Döda teorier. Gud är levande, bevisar sig genom övernaturliga inslag i livet hos människor.