Historien om Ayaan Hirsi Ali!

Ayaan Hirsi Ali är en extraordinärt modig kvinna som har gjort en enastående livs resa i såväl tid som rum.

Ayaan föddes i ett strängt religiöst klansamhälle i Somalia. Hon växte upp hos en tyrannisk, bitter, hatisk, våldsam och till sist psykiskt sjuk mor. En bruten kvinna som tog ut sin egen frustration genom våld, mot sina döttrar. Ayaan

s uppväxt är en studie i förtryck, våld, orättvisa och nästan omänsklig grymhet och misär. Alltihopa bottnande i en mänskligs hjärnas oförmögenhet i att se att den förtrycker sig själv.

Vid sex års ålder kom köns stymparen hem till dem och klippte av hennes clitoris och blygdläppar, innan han med fisklina sydde ihop såret. När vi säger sydde ihop, så menar vi verkligen sydde ihop. En liten öppning lämnades för urin och menstruationsblod. Ayaans lillasyster omskars vid samma tillfälle och blev för alltid psykiskt traumatiserad. Gud ville det.. Ingen fatwa har som bekant utfärdats mot sedvänjan.

Ayaans enda flykt från hemmet var koranskolorna hon sattes att studera i. Visserligen blev hon misshandlad även där, men inte lika ofta, och inte lika brutalt. Familjen flyttade till Saudi Arabien, till Kenya, tillbaka till Somalia och åter till Kenya. Mer och mer av Ayaans värld upptogs av Gud och hans hundratals regler för allt ifrån tankar till toalettbesök. Av synd, skam, skuld, sökande efter tröst ( och kärlek), kort sagt, av religionen. Hon blev en alltmer beslöjad koranvers rabblande fundamentalistisk islamist.

I sina försök att undgå ett tvångsäktenskap hamnade hon så småningom i Holland. Sakta men säkert började tvivlen slå rot. Varför verkade alla lyckligare i Holland än i Afrika och Saudiarabien? Varför behandlades kvinnorna som jämlikar och inte som boskap? Varför var en kvinnas vittnesmål jämbördigt en mans? Varför kom bussarna i tid? Varför visste de så mycket mer? Varför var samhället humanare, givmildare, rättvisare, säkrare, mindre våldsamt i ett land där så få trodde på Gud? Varför var det renare? Varför var det mer förlåtande? Varför var det helt enkelt så oerhört mycket bättre att leva där? Varför protesterade hennes landsmän och andra muslimer mot de friheter de flytt dit för att åtnjuta? Varför föraktade de det land som varit så givmilt mot dem? Varför var det inte så korrumperat? Varför blev holländarna arga på regeringen för bristande underhåll av skyddsvallar mot översvämning? Varför såg de inte översvämningen som Guds vilja?

Ayaan började studera, på riktigt. Hon läste europeisk idéhistoria, filosofi och statskunskap. Girigt slukade hon all ny kunskap. I början vågade hon inte ens tänka tanken. Men! Sakta men säkert började gallren runt tankeburen vittra sönder. Sakta men säkert började luckorna i hennes trossystem bli uppenbara. Sakta men säkert rämnade hennes världsbild, till hon en dag insåg att hon inte längre trodde på Gud.

Jag tänkte avsluta det här inlägget med att citera Ayaans egna ord från hennes mycket läsvärda bok ”en fri röst”, där hon vackert beskriver hur hon blir av med sin tro:

” En kväll på hotellet i Grekland tittade jag mig själv i spegeln och sa högt: Jag tror inte på Gud. ”Jag sa det långsamt, uttalade meningen omsorgsfullt, på somaliska. Och jag kände befrielse. Det kändes rätt. Jag kände ingen smärta, bara klarhet. Den långa processen att se sprickorna i min tros struktur och det försiktiga tassande kring bitarna när de väl började falla ner – allt det var över. Änglarna som satt på mina axlar, den mentala påfrestningen att ha sex utan att vara gift, och dricka alkohol, och att försumma mina religiösa plikter – allt det var borta. Den ständigt närvarande skräcken för helvetet försvann och horisonten kändes med ens vidgad. Gud, Satan och änglarna var bara frukterna av min mänskliga inbillningsförmåga. Från och med nu kunde jag gå på fast mark under mina fötter och välja min väg baserat på mitt förnuft och min självrespekt. Min moraliska kompass fanns inuti mig själv, inte på sidorna i någon helig bok.”