Vi har två teorier angående mänsklig reproduktion. Den ena går ut på att vår fortplantning sker genom sexuell aktivitet. Oftast innebär det tre glas vin en lördags kväll, femton minuters juckande och ett stön.
Den andra teorin är ”stork teorin”.
Den ena teorin har en hel del vetenskaplig evidens, och den andra har inget sådant stöd.
Vi skulle göra oss en stor otjänst om vi betraktade dem som ”jämnbördiga” eller ”lika bra” och kräva att båda varianterna lärs ut i sex och samlevnads undervisningen.
Precis samma resonemang är direkt översättbart på evolutions teorin vs biblisk skapelse eller dess mer moderna variant intelligent design och/eller kreationism.
Livets utveckling på jorden, hur det kommer sig att vi är här, och vilken väg vi tagit hit, är en av de absolut mest spännande och fashinerande ämnen man över huvud taget kan fördjupa sig i. Det är också något nästan alla religiösa jag diskuterat med, har ytterst bristfälliga kunskaper i. Man vet helt enkelt oftast inte vad det är man avfärdar.
Hur kan liv uppstå från ingenting? Ja, det kan det förståss inte. det behövs lite kemiska ämnen. Vi måste också först och främst definiera vad vi menar med liv? Några kriterier måste uppfyllas. Som förmågan att föröka sig och föra vidare arvsanlag. Ett levande väsen bör ha någon sorts ämnesomsättning, det vill säga tillgodogöra sig energi eller ämnen för att upprätthålla sitt levande tillstånd, vilket skapar någon form av avfallprodukt. Virus till exempel, har ingen ämnesomsättning, men de har gener som kan spridas, så de lever inte i egentlig mening, men de finns! Faktum är att vi har ingen klar defintion av vad liv är. Så det blir filosofi till slut. Nåväl…vi vet alla skilnaden på en död sten och en levande mygga. Det räcker!
Vi har svaret på hur livet uppstod ( i stora drag). Vissa människor bryr sig dock inte om hur, de väljer att bortse från hur, för att få reda på varför. En fråga som inte har något svar. Man vill inte acceptera vad man kanske upplever som en meningslös mening. Så, istället för att titta på fakta, så intalar man sig själv att vi är här därför att någon/något …..sade så?
Men…Låt oss ta det från början. Mycket förenklat.
Om du tar de ämnen som ingick i en tidig jordatmosfär, metan, ammoniak och väte, samt vatten (kokande!) och tillför energi. Antingen i form av elektricitet (blixtar) eller som UV strålning, så uppstår aminosyror, nukleotider, sockermolekyler samt lite annat.
Detta är de beståndsdelar proteiner och DNA består av. Alltså, blanda de ämnen som fanns i och på den tidiga jorden, och livets byggstenar uppstår. Bara så där!
Eftersom det per definition inte fanns något liv innan livet uppkom, så fanns det heller inget som åt upp eller bröt ner det som skapades. Både aminosyror och nukleotider kunde ostört bilda långa kedjor, bland annat primitiva RNA strängar, dvs grunden till våra gener.
RNA kan kopiera sig själv utan tillgång till enzymer (proteiner) vilket DNA inte kan. Vissa RNA strängar kodade för speciella proteiner/enzymer som påskyndar kopieringsprocessen, DNA (två strängar) uppstår.
För att verkligt liv ska uppstå krävs också någon form av avgränsning, och ett kontrolerat utbyte med omgivningen. Ett membran. En cell.
Alla kända cellmembran består av fosfolipider. Fosfolipid droppar uppstår spontant så länge fettsyror är närvarande. Om en av de spontant bildade fosfolipid membranen/dropparna skulle råka innehålla en RNA sträng, skulle just de enzymer som kodas för att bli kvar innaför membranet/ cellens väggar, alltså bara kunna utnyttjas av denna cell.
Selektion uppstår!
(Om man simulerar förhållandena längs de heta källor på oceanernas bottnar, och pressar fettsyror, RNA och lera genom sedimentporer, inte bara bildas fosfolipidmembran, utan de innesluter också spontant RNA.)
Nu har alltså celler uppstått ( det finns lite olika typer av dem), och bakterier och arkeer kan bildas.
I två miljarder år är de den enda formen av liv, på en planet mycket olik den vi bor på idag. Men det är samma planet!
För två miljarder år sedan hände något revolutionerande. Några bakterier lyckades med hjälp av ämnet porphyrin tillgodogöra sig solenergi, alltså det vi kallar fotosyntes. Detta blev cyanobakteriernas ( det vi kallar blå gröna alger) framgångs saga.
Deras restprodukt var syre, vilket föranledde jordens första massutrotning, då hela atmosfären under årmiljonernas gång ändrades.
Ett sätt att klara den här omvärldsförändingen, var att slå sig ihop med en cyanobakterie och bilda en liten ”koloni” (symbios). Så bildades stromatoliterna som dominerade jorden i 1.5 miljarder år.
kolonner av celler blev allt vanligare och snart uppstod en ”arbetsfördelning” inom kolonerna. Några celler stod för näringsupptag, andra förde den frammåt genom snurrande och viftande rörelser.
Nu är steget inte långt till flercelliga djur. faktum är att gränsen är flytande. Än idag finns det gott om kolonner med encelliga djur.
Fördelarna med flercellighet är flera. Livslängden ökar då enskilda celler kan bytas ut, ökad inre stabilitet, ökad riskspridning och minskad risk för ”system haveri”.
Flercellighet har uppstått flera gånger under evolutionens gång och vi har fått växter, djur, alger och svampar.
Hur detta gick till är en annan historia.
Leave a Reply