Religion är att välja att tro på något utan bevis. Det är också att fostras i, och att fostra andra i, att det är rätt att tro på något utan bevis och utan att ifrågasätta.
Att tro utan bevis och utan ifrågasättande är till och med överlägset att ifrågasätta och att kräva bevis. Att ifrågasätta är att tvivla och att tvivla är en oren tanke och därmed synd.
Tron sätter inte bara logiken ur spel, den drar också ner rullgardinen över ifrågasättandet.
År 1915 såg en flicka i byn Lourdes i södra Frankrike vad hon trodde var jungfru Maria vid en vattenkälla i berget. Ryktet spreds, katolska kyrkan intygade att det verkligen måste varit Maria som flickan såg och folk började vallfärda till källan.
Man ansåg att vattnet i källan måste vara heligt och därmed ha läkande krafter.
En halv miljon människor, i huvudsak katoliker, vallfärdar fortfarande varje år till källan. Det är horder av ambulanser och andra fordon fulla med sjuka människor som hoppas på bot.
Tunnhåriga män står och gnider flinten med heligt H2O. Poliser försöker lösa upp det trafikkaos som orsakas av rullstolar och bårar.
Donationskrukorna duggar givetvis tätt, liksom de katolska souvenirförsäljarna. Källan fungerar som ett slags religiöst Disneyland.
I runda slängar har källan idag haft drygt 45 miljoner besökare. Enligt katolska kyrkan finns ”66 dokumenterade mirakel” som man tar som bevis för källans gudomlighet.
Med lite enkel matematik kan man snabbt slå fast att detta motsvarar ett mirakel på 618 000 besökare, mindre än två på miljonen. Betydligt färre än som vinner på Lotto varje vecka.
0,0000014 % tillfrisknade efter sitt besök vid källan. Om man lät oberoende parter granska ”miraklen”, vilket man givetvis inte gör, är det sannolikt att man skulle finna såväl feldiagnostiserade, placebo och människor som ändå skulle ha tillfrisknat bland dessa ”mirakel”.
För faktum är att vilken sten, buske, träd, vattenkälla eller grop som helst kan komma upp i detta föga imponerande resultat.
Leave a Reply