teologi

För att ge tyngd åt sina argument så har trons företrädare skaffat sig en helt egen ”akademisk” disciplin, nämligen  teologin.

 Det är där man blir expert på det ovetbara.

Där är eviga sanningar synnerligen föränderliga.

 Där sysselsätter man sig med att utforska Guds namn, hans verk och gester, minnesvärda yttranden, hans tankar, tal (för talar gör han?) och handlingar. Där finns de yrkesmän och institutioner som ska lära oss vad Gud vill och kan. Man diskuterar Guds idéer, diktat och andra påfund på fullaste allvar, och man kommer fram till vad Gud anser om samhällets organisering, stamceller, preventivmedel, abort , dödsstraff, tryckfrihet, hädelse, äktenskapslagstiftning, klädmode, litteratur  och sex.

Några av dem har kommit fram till att Gud inte tycker om familjeplanering. Man har också sedan mycket länge kommit fram till att kunskap är dåligt och att lydnad är bra. Att tänka rätt är bättre än att tänka fritt. Men allra bäst är ju självfallet att inte tänka alls. Det är oöverträffat!

De strävar med andra ord efter ett bibehållande av den dyrkan av mentalt mörker som gör det möjligt att hålla fablerna vid liv.

Problemet med teologin är dock att det finns inget rätt och inget fel. Vem som helst kan komma fram till vad som helst.

Det går inte att styrka några teser med empiriska bevis eller så. Det är med andra ord lite grann som en fri konstform. Kreativt förvisso,.