Hur skulle det vara om teologin fick lämna plats för filosofin, förnuftet och vetenskapen? Om vår kropp tillhörde oss själva och vi fick vara fria att använda den som vi vill? Där livets värde inte bestäms kvantitativt, i mängden levt liv, utan genom livets kvalitet.
Om teologer, dessa självutnämnda experter på det icke vetbara, sprugna från gissningarnas fakultet, slutade predika sina irrläror om det frälsande lidandet, död som kräver förlåtelse,….av dem själva förståss. Om liv som behöver ”uthärdas”.
Om människor istället för att fyllas med sagor, lögner, önsketänkanden, fick lära sig ta vara på livet och konfrontera döden, utan att ge den mer uppmärksamhet än den förtjänar. Utan att dyrka den. Att inse att den i själva verket inte berör oss alls, för när den är där, är man inte själv där, och när man är där, är inte döden där.
Ett ”materialistiskt” synsätt, fritt från vidskepelse, nonsens och tro på övernaturligheter, leder till sinnesro eftersom det får oss att inse att från döden har vi inget att frukta. Tyvärr söker allt för många människor undvika den insikten genom att ”hoppas”. Detta ger levebröd, makt och prestige till charlataner som erbjuder ”evigt liv”. En produkt de aldrig behöver leverera, men som ger dem själva makt och välstånd här och nu.
Ingen kan vittna om något obehag av att inte vara född. Det är därför vi ska betrakta vår existens mellan två stora ingenting som privilegium som inte ska kastas bort på att tjäna döden. Ett liv som är till för att levas, nyfiket, betraktande, tänkande, lärande, njutande, fullt ut!
Regular joe!Du har nog rätt i den analysen. Framför allt eftersom din förmåga att vara 100% fullgod muslim, är avhängig av om alla andra också är det.
Islam är också i många fall en identitet. En identitet som går före alla andra lojaliteter. Många muslimer verkar kunna acceptera vilka sociopata beteenden som helst av sina trosbröder. Enbart av den anledningen att de delar samma tro,,
Fatworna mot könsstympning, självmordsbombning och stening, lyser som bekant med sin frånvaro,.
Om folk ändå läste mer sånt här. Särskilt de som invandrat i sverige och kommer hit med sina medeltids kulturer och starka religösa övertygelser. Tror det är Islam vi ska vara mest rädd för, av alla religösa människor jag träffat är det dem jag tyckt varit mest påstridiga fanatiska
Anders.
O ja Dyrka den GODE GUDEN, han som tillåter krig, naturkatastrofer, sjukdomar, massutplåningar, hungersnöd, knäpp händerna, lägg aschlet i vädret, tacka för maten som du själv svettats ihop till. Läs Bibeln, dyrka dyrka vidskepelsen. Dyrka kaoset i världsrymden. Använd inte säkerhetsbältet, använd inte flytväst ( guden ser ju efter dig). Dyrka gudens skapelser i rymden. hans oerhörda kreativitet.
PS I somliga afrikanska stater tackar de kanske inte för maten
Precis. Gud får credit för allt gott, men beskylls aldrig för något ont.
Magiskt hokus pokus önsketänkande verkar fungera så.
Och precis som du skriver. meningen (om det nu nödvändigtvis måste finnas någon) med livet, är en smakfråga.
ja absolut. människor bör sluta blunda för verkligheten och sluta hoppas genom att förlita sig på sagor. människor bör sluta tacka ”Gud” för allt de själv åstadkommer och inse att de ska tacka sig själv, lita på sig själv och utveckla sig själv… inte vänta på att ”Gud” ska göra det. Meningen med livet är att inse detta! Hitta en mening i tillvaron och i er själva, inte i religionen och den påhittade ”Gud”.