Primitiv förlåtelse!

Än idag förekommer det sk ”syndabockar” i vissa företrädelsevis nomadiserande herdekulturer i mellanöstern. Grundtanken är att du kan ta en get, eller något annat boskap av värde ( förslagsvis ringa ) , kasta på den dina, eller stammens, klanens, synder, och sen jaga ut den i öknen för att dö av svällt och törst, vilket i sin tur gör dig syndfri?

Detta är ju som alla förstår, en mycket primitiv, för att inte säga omoralisk handling. Det är inte den högre skolans etik och moral, utan snarare korplagets.

Nu spelar det väl kanske ingen större roll om en get dör en onödigt plågsam död. Som alla vet så är det bara människor som har själar? Den som någon gång varit inne i ett slakthus, kan förvisso lätt få uppfattningen att det är precis tvärtom, men det är en annan fråga.

Den primitiva sedvänjan med användandet av en syndabock/skapegoat fick sin fulländning, i och med kristendomen och mänskliga offer, eller till och med gudomliga offer, eller Gudar som offrar sig själva? Nåja! Hur det än var med den saken:

Jag kan betala dina böter, jag kan till och med sitta av ditt fängelse straff, det är till och med hypotetiskt möjligt att jag lägger mig på stupstocken i ditt ställe ( dock inte troligt!), men jag kan aldrig ta i från dig ditt ansvar. Jag kan aldrig säga att vad du gjort är ogjort. Jag kan( teoretiskt ) förlåta dig om du stulit mina pengar, knullat min fru, förstört min egendom eller skadat mig svårt. Men jag kan inte, har inte ämbetet,har inte den moraliska möjligheten att förlåta dig om du gjort allt detta mot någon annan. Det måste offret för dig få bestämma…..Om jag inte är Jesus förståss!

Jesus legenden intar alltså en djupt, djupt omoralisk ståndpunkt, genom att säga, jag förlåter dig å dina offer vägnar ( bara du tror på att jag  är gudomlig) och Gud intar en i alla hänseenden primitiv dito genom att säga, kasta av er allt det där på ett mänskligt offer jag skickar genom en enkelriktad slida.

ALLA etiska och moraliska diskussioner MÅSTE utgå från det personliga ansvaret. Förklaringar kan det finnas många, men! Den enda förlåtelse som går att få, kommer givetvis från den som drabbats av ens handlinagar. Om en präst förlåter dig å någons vägnar, så ljuger han, och som ni vet så är det en synd.

Den här frågan är betydligt intressantare än vad det kan verka. Man kan fråga sig. Vad gör det med människor som tror. Verkligen tror, på sånt nonsens?

Kan det månne vara därför man hittar den mest religiösa andelen av befolkningen bland fängelse populationen?