En fysiker eller en biolog blir inte personligt förolämpad när deras bild av verkligheten utmanas. Inte heller filosofer reagerar på det viset. Rationella hjärnor reagerar inte så. Alla stora filosofer från Montaigne till Sartre, via Pascal, Descartes, Kant, Malebranche, Spinoza, Locke, Hume, Berkeley, Rousseau, Bergson och många andra har det gemensamt att de alla brännmärkts av kyrkan. För att nu inte tala om alla vetenskapsmän som råkat ut för samma öde. Vilket förunderligt sammanträffande?
Långt innan Paulus i Apostlagärningarna (19:19) uppmanar till brännande av farliga manuskript så har religionen fördunklat och försökt styra människors medvetanden. Man är och har alltid varit helt likgiltig inför det mänskliga priset på detta sitt beteende.
Galilei dömdes som bekant för hädelse genom att hävda att solen inte snurrade runt Jorden utan att det förhöll sig precis tvärtom. Kyrkan kunde inte förlika sig med att Guds skapelse, Jorden, inte skulle vara alltings centrum. En position i periferin skulle visa på en otänkbar ofullkomlighet.
När man kom på atomen protesterade kyrkan med hänvisning till att det var omöjligt. Om atomteorin angående materiens beskaffenhet stämde, så skulle nattvarden inte verkligen kunna vara Jesu blod och kropp. Alltså fanns inte atomer. Materia? Nej, själen, det är verklighet det.
Då Darwin presenterar sin banbrytande Om arternas uppkomst. Blir kyrkans reaktion givetvis förutsägbar. Ett hårt personangrepp på Darwin, och verkandet för förbud på att undervisa om teorin. Skulle påven vara kusin med en babian? Omöjligt!
(Jag ber alla babianer om ursäkt, men så är det.)
Geologin föds och man börjar borsta av stenar och fossil. Man börjar titta på kalkavlagringar och snäckskal på bergstoppar. Man förstår att jordens skiktning och olika lager vittnar om en världslig kronologi med rörliga kontinenter. Kyrkans reaktion blir givetvis: ”Omöjligt! Jorden är fyratusen år gammal. Det är bara att räkna bakåt i Gamla Testamentets generationer. Det fanns ingen jord innan Gud i Gamla Testamentet skapade en genom att säga ett par ord. Vetenskapen ljuger och de gör det i syfte att svärta ner Gud och hans heliga bibel.
Tidiga läkare ville komma underfund med hur människokroppen egentligen fungerade. De ville öppna kroppar på avlidna för att i förlängningen kunna förebygga och bota sjukdomar. Kyrkans respons: ”Använda döden för att rädda liv! Aldrig i livet. Döden utgår ifrån synderskan Eva. Smärtan och lidandet utgår från en gudomlig vilja och bestämmelse. Det handlar om att pröva tron hos människor. Inbilla sig att man kan undkomma arvsynden, vilken fräckhet!”
Böldpesten drar som en löpeld över Europa. Mer obligatoriska mässor och gemensam bön tack!
Sjukdomar i hjärnan? Omöjligt, alla har en fri vilja. Smittkopps vaccinering, det är hädelse! Det är att sätta sig upp mot Guds gudomliga ordning ( som uppenbarligen är att utrota oss med hjälp av mikrober!) Så där har det låtit i fråga efter fråga.
Man skulle kunna tro att vi idag, på 2000-talet, kommit över och förbi en sådan oerhörd inskränkthet, för att inte säga dumhet. Men det har vi inte. Religionerna är allomstädes närvarande och deras kunskapsfientlighet, deras intolerans, lättkränkthet, absolutism och totalitära strävanden är sig lika.
stereoclop!
Jag håller principiellt med dig, dock med reservation.
Det ligger inte för religion att bara vara hobby! Den är politisk och får politiska konsekvenser. Då måste det vara ok att ifrågasätta deras sanningar!
Jag har också funderat en del över varför många blir så upprörda. Troligen bottnar det i att man skapar jordbävning i fundamentet för hela deras världsbild, och deras trygghet i tillvaron.
(gissning från min sida)
Hur som helst så måste inte alla tycka lika och för egen del så tycker jag att det inte spelar mig någon roll ifall andra väljer att inte tro eller tro, så länge deras tro hålls privat och inte pådyvlas dem utan egen förmåga att påverka sin situation.
De som väljer att tro på gummiträdet, Islam, Kristendomen eller vad som helst har rätt att göra det. De har däremot inte rätt att försöka få andra (icketroende) att förhålla sig i enlighet med deras tro.
Om du tror att din Volvo är helig och därmed vägrar säga ett ont ord om Volvo så är det din sak – men jag har rätt att förhålla mig gentemot Volvo precis hur jag vill. Därför att jag inte delar din tro. Om jag vill rita nidbilder av din Volvo så gör jag det. Om du tycker att det är fel att rita nidbilder av Volvo så är det strängt personligt för dig – inte strängt personligt för mig!
Och jag har därför rätt att förhålla mig till Volvo hur jag vill …
Om du reagerar på det så är det fel på DIG, inte på mig.
Tro handlar om personlig frihet att tro eller inte tro.
Om du väljer att inte tro – så är det din sak.
Mig spelar det ingen roll.
Och så skall det vara.
Låt oss hoppas att våra politiker inser vinsten i ”valutan” röster om de börjar försvara individens rätt istället för, som nu, att ägna sig åt att försvara gruppens förtryck av individen.
För annars lär det inte hända något i den riktningen. Våra politiker är alldeles för fega för det.
Tyvärr …