Aktiv religiositet utövas och sprids genom välorganiserade och, framför allt, väl finansierade maktstrukturer som givetvis profiterar på alltsammans.
De drar med andra ord nytta, här och nu, för anhängarnas tro på belöning senare.
Dessa sammanslutningar är mycket påtagliga, världsliga, konkreta och faktiskt framgångsrika maktutövare.
De motiverar sin existens med anledningar hämtade utanför verkligheten i syfte att påverka verkligheten.
De här strukturerna ”välkomnar” ifrågasättande och kritik, men bara så länge du inte, ifrågasätter och kritiserar.
De här strukturerna när och föder känslan av personlig skymf vid ifrågasättande av deras doktriner. Det är inte bara religiösa strukturer som är drabbade av denna självgodhet och hybris. Fenomenet återfinns hos extrema politiska ideologier och grupperingar. Det är helt enkelt absurt att ta hänsyn till dem!
Det finns alltid fog att som troende fråga sig själv. Finns det någon världslig individ som tjänar på min tro?
Leave a Reply