I några kulturer förekommer än i dag semikannibalism, man mal till exempel fallna motståndares ben och äter dem i tron att man övertar vederbörandes kraft.
Även ren kannibalism förekommer i samma syfte hos Herrens Motståndsarmé (bra namn förresten) i Uganda, men även på Nya Guinea.
Samma hokus pokus får kineser att äta tigrar. Man gör det i tron att man övertar tigerns styrka. Självklart är så inte fallet, men man löper däremot stor risk att få trikiner i sig. Noshörningshorn inmundigas för ökad potens och som afrodisiakum, vilket förövrigt är märkligt då alla som har sett noshörningar kopulera knappast kan beskylla dem för att vara några sexatleter, men man förstår varför de är utrotningshotade. Man likställer hornet med en erigerad penis, vilket det som bekant inte är.
Inom Voodookulturen frossar man i blod efter en Voodooprästs besvärjelser.
Att vinet och oblaten vid nattvarden blir Jesu blod och lekamen efter en häxmästares, förlåt, prästs, besvärjelser låg till grund för kyrkans bittra motstånd mot atom teorin.
Man kunde inte acceptera att materiens minsta beståndsdelar bestod av små partiklar. Framför allt eftersom detta omkullkastade möjligheten att det faktiskt, på riktigt, blev Jesu kött och blod som erbjöds vid nattvarden. De flesta kyrkor och samfund väljer nog att se nattvarden som något symboliskt. Men inte katolska kyrkan. De väljer att strunta i att atomteorin till sist ändå bekräftades och hävdar fortfarande att det faktiskt är Jesu riktiga blod som inmundigas vid nattvarden. Det tillverkas som vin, köps in som vin, luktar som vin, smakar som vin, innehåller inget hemoglobin osv., men det är blod?
Jag har ofta ställt mig frågan: Hur är det nu? Är det vi som ska dricka hans blod eller är det han som dricker vårt? Är det god kosthållning och helt okej att dricka blod och att äta mänsklig lekamen (om än allegorisk sådan)? Hur kommer det sig att det är okej att dricka blod, men i vissa samfund inte öl? Om Jesus hade levt nu och erbjudit sitt verkliga kött och blod, skulle de ha ätit det?
Leave a Reply