De tre monoteistiska öken dogmerna, eller religionerna, som en del kallar dem, fokuserar allra mest på ”sexuell moral”, vilket är anmärkningsvärt. Kanske eftersom det är där troende oftast ”syndar” eller snarare tror sig synda och upplever sig synda.
Det kan vara så att den som kontrollerar sexualiteten, kontrollerar väldigt mycket hos människan. Den som kan kontrollera sexualiteten kontrollerar nämligen en av våra allra starkaste drivkrafter. Sen kan man givetvis fråga sig om det är moraliskt att lägga sig i andra människors sexualitet och hur moraliskt det är att försöka påverka andras sexualitet utifrån sina egna önskemål, egna önskemål baserade på eventuella intentioner hos ett med största sannolikhet fiktivt, osynligt kosmiskt väsen? Egna önskemål baserade på tusentals år gamla, primitiva stammars moraluppfattningar, som i sin tur kan härledas till uppfattningar om äganderätt. I det här fallet ägande av kvinnor.
De abrahamitiska ökendogmernas sexualfixering är något unikt i religionens värld. Unikt som religiöst fenomen och unikt i förhållande till vilken proportion det tar. Unikt i hur högt på dagordningen dessa frågor verkar hamna. Oskuldskulten legitimerar manlig överlägsenhet och skuldbeläggandet av sexualiteten utplånar det egna jaget. Utan sexuell frihet, finns inget ”jag”. Sexuell självrespekt går kollisionskurs mot religiösa dogmer. Kollisionen orsakar självrättfärdighet, självömkan och självhat.
Mycket användbara egenskaper i religiösa dogmernas värld. Sexualitet är en drift, en instinkt precis som driften att äta, driften att sova och driften förslava sig under auktoriteter med lustiga hattar. Vill man lära sig bemästra sexualiteten måste man börja med att förstå den. Något ökendogmerna aldrig gjort. Deras strävan efter att kontrollera sexualiteten har tagit sig de mest bisarra uttryck man kan tänka sig. Allt ifrån kvinnlig omskärelse till hot om evig pina i helvetets eldar. Men inget av det fungerar. Inte ens omskärelse av kvinnliga genitalier utplånar den mänskliga sexualdriften. Ju mer troende ett land är, desto fler oönskade tonårsgraviditeter osv. Repression leder till dubbelmoral och förnekelse som förstör människan. Förtryck skyddar inte mot oönskade graviditeter och sjukdomar. Inom psykologin klassas dubbelmoral och förnekelse som sjukdomar som bör behandlas med terapi. Förvånansvärt nog så klassas inte dubbelmoral och förnekelse som är sprungen ur religiös iver, också som en sjukdom, vilket det borde. Uppenbarligen finns det en trygghet i antal drabbade.
Det här att så många dyrkare av ökenguden är så väldigt oroade över att Universums skapare tar illa vid sig över vad de gör nakna i sina sängar på det här lilla gruskornet utslängt i en oändlig rymd. Är inte det sjukt i sig. Är det ett rationellt sätt att se på vår plats i verkligheten?
Leave a Reply