Kristendomens doktrin

Gud sänder en man, sin egen son, som också är han själv, för att torteras, pinas och avrättas för en synd som någon annan har begått för länge sedan. En synd som Gud själv är upphov till dessutom (det är dessutom mycket tveksamt om kunskapssökande är att betrakta som en synd). En synd som Gud i sin allvetande himmel från första sekund har vetat om skulle begås. Han har till och med handlat aktivt för att så ska ske. Det ingår i hans plan. Enda sättet att bli kvitt den här synden, är ett mäskligt offer, i form av en Gud?

Efter att ha agerat domstol, domare, åklagare, anklagad, bödel och offer för att blidka sig själv så tar Jesus (det vill säga Gud) på sig allas våra synder. Både begångna och ännu inte begångna, utan att ha frågat oss, men för vår skull, men vi blir inte skuldfria.

Förvirrad? Vänta bara. Det blir ännu bättre. Det kan ju faktiskt vara så som en del moderna teologer vill pådyvla oss, att arvsynden som Eva drog på oss bara är symbolisk. Gud, allvetande som han är, vet givetvis att Adam och Eva aldrig har funnits som fysiska personer. Så för att göra intryck på sig själv lät Jesus tortera och avrätta sig som ställföreträdande bestraffning för en symbolisk synd begången av en icke-existerande person. Kristendomen i ett nötskal.

Att vi accepterar sådana här sagor kan endast bero på att vår objektivitet, genom århundradena, har blivit så avtrubbad i religiösa frågor att vi helt enkelt har slutat tänka. Vi borde ju rimligtvis, tämligen omedelbart, avfärda hela historien för precis vad den är: Spritt språngande galen.