religion vs lagstiftning!

Det är hög tid att även vi i lilla Sverige börjar ifrågasätta konsekvenserna av tro utan bevis.

Fundera gärna på följande resonemang. Inte utifrån teologiska tolknings aspekter, utan ifrån principiella skäl.

Jehovas vittnen vägrar att ta emot blodtransfusioner. De anser att man inte ska befatta sig med blod. Blod är inte bara syretransporterande hemoglobinpartiklar och en hel mängd andra livsnödvändigheter och nyttigheter.

Inte enligt deras bibeltolkning, vilket enligt dem är den enda rätta. Enligt dem står det i bibeln att man ska avhålla sig från blod. Eftersom det står så i den perfekta boken, så gör de tolkningen att man därför inte ska befatta sig med blod. Framför allt inte andras blod. Blodtransfusioner är därför uteslutet. Även när det vid en mängd olika sjukdomstillstånd kan rädda livet på dem.

Självklart förvägrar också sina barn denna möjlighet till överlevnad och tillfrisknande. De vill ju dem gott?.

 Barn har som bekant ingen möjlighet att välja sina föräldrar och är således oskyldiga och utelämnade i detta sammanhang.

Jehovas vittnen grundar sina beslut på sin tro. Alltså icke kunskapsbaserade förnuftsvidriga beslut. Betänk också att den här förnuftsvidriga tron är så stark att den står över en av de mest grundläggande mänskliga instinkterna och egenskaperna. Att göra allt i sin makt för att skydda och värna sina barn, sin avkomma.

 En normal människa med förnuftet i behåll dör hellre själv än låter sina barn göra det. Det normala om ens barn behöver en njure, ryggmärg eller blod, är att man som förälder säger: ”Ta från mig!”

Så är som bekant icke fallet hos Jehovas vittnen. De förlitar sig på att Gud ska rädda barnen. Det måste rimligtvis anses vara en av de mest korkade strategierna människor lyckats funderat ut. Framför allt för att det hittills aldrig har fungerat.

 Samhället går numera via lagstiftning in och omhändertar dessa barn på akutmottagningar och sjukhus.

Man kan också vända på resonemanget, och se det utifrån en Jehovas medlems indoktrinerade och förvirrade, för att inte säga sjuka, tankesätt. Samhället tar mina barn och förhindrar dem att göra det rätta. Det gudlösa samhället går in och motarbetar Guds vilja. Samhället förhindrar mig från att rätt tjäna Gud och det Gud vill med mig( eller mina barn). Gud är god. Då måste samhället som vill förhindra den gode gudens vilja, vara ont.

Då måste frågan för dem bli: Hur kan vi leva i den här världen utan att foga oss efter den. Ett dilemma som ofrånkomligen leder till spänningar mellan de som tror på detta sätt och det omkringliggande samhället. Lättast blir det givetvis att leva om man vänder sig inåt. Mot församlingen. Man tar avstånd från de ”där ute”. De otrogna stackarna, och sekterism är ett faktum.

Här uppstår därför en konflikt mellan religionsfrihet å ena sidan och lagstiftning, förnuft, kunskap, empati, rationalitet, bevis och human livsåskådning å andra sidan.

Bör man överhuvudtaget ta religiösa hänsyn vid instiftandet av lagar? Bör religiösa företrädare ingå i diverse etik och konsekvens utredningar? Vad kvalificerar dem dit?

Fundera även på följande utifrån principiella skäl.

Företaget JI-MA i Smålandsstenar tillverkar pallkragar till lastpallar. Ägarna vägrar att teckna kollektivavtal för sina anställda. Inte av ideologiska eller ekonomiska skäl, utan av religiösa.

Ägarna är med i församlingen ”Plymouthbröderna”.  En församling med ca 40 000 medlemmar världen över, varav c:a 400 i Sverige.

En plymouthbroder kan inte ”dela bröd”  i sällskap med en icke plymouthbroder. Det betyder i praktiken att de får inte äta mat tillsammans med andra. Detta tabu innefattar även något så trivialt som att ta en kopp kaffe tillsammans. Att de inte får äta tillsammans med ett otroget svin som jag, är väl en sak. Men förbudet är totalt och innefattar även andra kristna av andra trosriktningar.

Man får anta att de anser oss andra orena eller något liknande. De kan inte bo i hyreshus eftersom det klassas som att bo ”under samma tak som en otrogen”, det vill säga en icke plymouthbroder. De kan inte teckna avtal med otrogna. 

I det här omstridda och uppmärksammade fallet gällde det kollektiv avtal med fackförbundet. Hur det förhåller sig med banken vet jag inte. Men jag misstänker att man kan tänka sig undantag där.  Det heter att ”Inget får stå emellan en plymouthbroder och hans Gud”. Man kan också tolka förbudet som ” minimerad kontakt med utomstående, innebär minimerad risk för självständigt tänkande”.

 Inom Plymouth bröderna ska kvinnorna ska ha långt hår och kjol och framför allt; tiga i församlingen. Kvinnor ska vidare inte ha någon uppfattning om politik och samhällsfrågor.

Barn ska inte läsa på universitet eller andra högre studier, eftersom detta anses vara likställt med att ”sätta sig upp mot Gud”.

Tyvärr har de i skrivandets stund beviljats tillstånd att bedriva en egen friskola.

Plymouthbrödernas barn är redan på förhand dömda till utanförskap, och nu har man slagit den sista spiken i den kistan. Barnens sista ventil mot normalitet har skruvats åt, och den har gjort det med hjälp av dina och mina skattepengar.

Fröet till denna fanatism är alltid kompromisslös rättfärdighet, en farsot som hemsökt världen genom århundraden. Och nu har vi den där igen. I Smålandsstenar, i Sverige, på 2000 talet!