Gud och vetenskapen!

Det finns en avgörande skillnad mellan att tro och att veta. Vetenskapliga principer bygger på att någon först tror något eller får en idé om något. Således har en tes uppstått. Denna tes utsätts för prövning, granskning och opponering. Man försöker motbevisa den och argumentera mot att det förhåller sig så. Om den håller för detta har den blivit en teori. För att en teori ska kunna betraktas som sann, hållbar och bekräftad och för att vi ska kunna veta att det faktiskt förhåller sig så, så måste den testas ytterligare. Ett av de grundläggande kraven på dessa tester är att de ska ge samma resultat och vara möjliga att upprepa. Det vill säga att det ska ge samma resultat om och om igen under samma omständigheter. Detta har visat sig vara ett mycket sunt förhållningssätt till att vaska fram sanning, kunskap och vetande.

Vetenskap betraktas ofta med skepsis från religiöst håll. Inom vissa samfund så pågår det en systematiserad svartmålning och en mycket medveten strävan att urholka vetenskapens trovärdighet.  Där sprids myten att vetenskap. Det är korrupta män och kvinnor, utan andligt djup, kallsinnigt rationella i sina vita rockar, febrilt arbetande  med något de brinner för. Människor med laboratoriemöss i glasburkar och foster i formalin. Människor som sitter där framför sina rondskålar med aborterade foster eller kluster av stamceller. Dessa män och kvinnor är del i en världsomspännande konspiration, med ett enda syfte. Att hota religionens sanningar.

Att det är så här är inte bara djupt beklagligt. Det är också så dumt så att klockorna stannar. Man har helt enkelt inte förstått någonting.

Vetenskap är en metod för att inhämta kunskap. Den, har det visat sig, hittills bästa och mest framgångsrika metoden. Vetenskap fungerar till skillnad från till exempel religiöst tänkande så att olika åsikter leder till undersökning och att denna undersökning leder till kunskap. Det handlar om en rationell och förnuftig analys av de resultat man får. Ett resultatsökande som hela tiden leder oss framåt. Inte bakåt.

Vi kan till exempel säga oss veta att möglet penicillin förstör de flesta (icke-resistenta) bakteriers ”skal”, vilket i slutändan dödar dem.

Slutsats: Vi vet att Penicillin dödar (icke-resistenta) bakterier. Teorin är bekräftad.

Vi skulle också kunna tro att till exempel vigvatten eller bön har samma effekt, men hur mycket vi än tror på detta så skulle bakterierna gladeligen föröka sig i vattnet som till sist skulle bli illaluktande och grumligt.

Samma vetenskapliga principer används inom alla kunskapsområden utom teologi, som tvärtemot vad vissa vill göra gällande definitivt inte är en vetenskap, eller ens en filosofi för den delen. Det är betydligt mer något av en fri konstform där vem som helst kan skapa vad som helst.

 Faktum är att inget religiöst argument, fram till dags dato, någonsin har hållit för en vetenskaplig granskning.

Konstigt nog tar även de mest kunskapsfientliga av religiösa, stamcellsmotståndarna, kreationisterna, abortmotståndarna och de bokstavstrogna, de som på grund av sin stundtals skrämmande okunskap misstror vetenskapen mest, till sig och drar personlig nytta av dess vetenskapliga landvinningar. De bor i hus, de klär sig i kläder, de går till läkare, de äter mediciner, de kör bilar, de använder datorer, telefoner och TV-apparater. Det är troligt att de är konsumenter av elektricitet, att de äter mat och att de har ett arbete av något slag. De, liksom vi andra, drar hela tiden nytta av vetenskapliga landvinningar.

Men när det gäller vetenskap och kunnande som krockar med deras tro, då blir det intellektuell blackout.

Alla, även religiösa, inser oftast att det inte finns ett enda litet bevis för Guds existens. Religionen har förlorat den debatten i fråga efter fråga efter fråga. Ingen har någonsin kunnat komma fram med ett enda hållbart bevis för att det finns ett övernaturligt väsen som har skapat oss, följer oss, ser vad vi gör och sätter upp oss på listor som visar vart vi ska hän i ”livet efter detta”. Olika religioners uppfattningar om Gud är ju inte heller det minsta förvånande givet att man anser att människor skapat Gud. Däremot mycket förvånande om man anser det motsatta.

 Guds existens är den sämst underbyggda tes mänskligheten någonsin har klurat ut. Det är däremot långt ifrån den minst inflytelserika. För trots den monumentala bevisbristen, så hävdar många religiösa att de finner tröst i sin tro på Gud. Det är för mig ett ganska besynnerligt hävdande.  Med tanke på Guds tillskrivna egenskaper

I Gamla Testamentet gör Gud sig skyldig till slaveri, tortyr, dödsstraff, mord, mänskliga offer, massakreringar och folkmord, bara för att nämna några av hans illgärningar.

. Hans gammaltestamentliga favoritsysselsättning är att ”viga” än det ena och än det andra åt ”förintelse”. Ingen bagatell är obetydlig nog för att inte ådra sig hans vrede.

Det är intressant att notera att Gud använder sig av dåtidens alla till buds stående medel i sina avrättningsorgier. Hade han haft tillgång till en lite modernare vapenarsenal så kan vi vara fullständigt övertygade om att han förtjust hade brukat denna istället.

Den gammaltestamentliga ökenguden är notoriskt överkänslig. Han är orättvis, lättpåverkad, labil och grym. Genom hela Gamla Testamentet beter han sig mer som ett sadistiskt kontrollfreak med ett gigantiskt och patetiskt ego. Hans självbild är minst sagt grandios, för att tala psykologspråk. Och han, för det är en han, är i besittning av ett fruktansvärt och skrämmande självhävdelsebehov. Ett behov som måste vara sprunget ur minst sagt sjukliga mindervärdeskomplex, trots sitt ego.

Han är en orättvis, blodtörstig, avundsjuk, rasistisk, homofobisk, sjukdomsspridande och sadistisk tyrann. Han är sjukligt besatt av sexuella restriktioner, lukten av bränt kött, offrandet av djur, sin egen överlägsenhet över andra gudar och sin egen utvalda ökenstams överlägsenhet över andra folk. Det finns inget som helst kärleksfullt eller förlåtande hos Gamla Testamentets Gud. Kort sagt: han är en psykotisk våldsverkare. Om man ska sätta sin tilltro till gamla testamentet, så är de sämsta av oss skapade mycket mer till hans avbild än vi kunnat hoppas på.

Någon kanske opponerar sig mot detta hårda omdöme. Men då ska denna någon ha i åtanke att det inte är vi som har gett honom dessa egenskaper. Det står där i Bibeln, till vilken jag inte är författare. Läs själv!