Har du någon gång undrat hur det skulle vara om det verkligen fanns ett liv efter döden?
En himmel, där du fick tillbringa evigheten med att hylla den store ledaren. Han med alla svaren. Han vars närhet uppväger alla offer, allt lidande, all jämmer, hunger och misär.
Då har jag glädjande nyheter för dig. Du behöver inte fundera längre. Du kan åka dit, här och nu. Visum proceduren är förvisso ganska omständig. Du måste ju vara rättroende, värdig din plats, men hindret är till skillnad från kristendomen och Islam, inte oöverkomligt. Det går.
Nordkorea ligger där och väntar!
I Nordkorea kan du till skillnad från de abrahamitiska ökendogmerna, inte dömas för tanke brott. Åtminstone inte så länge ingen får reda på att du tänkte, eller tänkta tänka, fel tanke, men i övrigt är det himlen på jorden.
Alla medborgares liv går ut på en enda sak. Det finns bara ett enda syfte med deras existens. Att hylla den store ledaren Kim Il Sung. Landets evige president. (Död sedan 1994 men fortfarande statschef. Landet styrs alltså av en avliden, vilket borde tilltala många religiösa) samt hans lilla feta dvärgväxta son och premiärminister Kim young Il. En man som liksom Jesus, bygger sina meriter på att han är sin fars son.
Fadern, sonen och Jan Myrdahl. En helig tre enighet.
Enligt uppgift sjöng Nordkoreas alla fåglar då ledarna föddes. Inte av en jungfru, men väl på toppen av Koreas heliga berg. Vid sonens födelse tändes en ny stjärna på himlen och dubbla regnbågar syntes på himlen.
Självklart kan han också utföra under. Annars hade han inte varit mycket till Gudom. Då han går runt på kyrkogårdar kan han tala med de avlidna. Han kan flyga jetplan, han skriver fantastiska operor,han är Nordkoreas främste poet, han slog 11 hole in one under sin första golfrunda någonsin och han har ett minne som uppges vara gudomligt bra. Kort sagt, han är väl i klass med vilken Jesus som helst.
Folkets frälsare tillbeds dagligen vid miljontals hus altare, och tusentals tempel. Blommor och väl behövt bröd offras. Det bugas och tusentals innerliga böner strömmar genom den koreanska luften.
Man tillämpar också en biblisk variant av bestraffning då man bestraffar i tre generationer nedstigande led från någon ogudaktig gärningsman. (Biblisk bestraffning är förvisso något mer grundlig eftersom den bestraffar samtliga led. Men man måste ju börja någonstans.
Så är du då äntligen där. Dygnet runt, över allt, till och med i sömnen utsatt för bevakning. Alla tidningar, alla Tv program, alla radio sändningar, alla böcker, alla diskussioner, kort sagt allt, handlar om folkets frälsare. Från Pyonyangs tomma gator till den avlägsnaste landsorts by blickar de ner på dig. De gudomliga. Alltid närvarande, ger aldrig upp, ser efter dig, tar hand om dig. Du kan alltid lita på att Kim Il Sung, Kim Il Jung och partiet finns där för dig ( eller var det tvärtom?)
Leder dig på den rätta vägen, berättar vad som är rätt och fel, vad som är moral och omoral, och allt detta utan att du behöver trötta ut en endaste hjärncell.
Men, Nordkorea har en nackdel framför Abrahamistisk Gudsdyrkan. Du kan fly genom att dö!
De lovar inte förfölja dig även efter döden. Åtminstone inte ännu.
Självklart, det vill väl alla! Tänk va ljuvligt att kunna ”leva” i ett kroppslöst materielöst tillstånd (själen). helt befriat från begäret, köttet o fläsket Gamla önskningar av materiell fysisk karaktär kan du bara drömma om, en god middag, ett teaterbesök, en ny bil, sommarstuga vid en sjö, en härlig kärleksstund med din älskade, allt numera bara drömmar minnen då du inte längre har någon kropp. Vill du lyssna till klassisk musik? Då får du lyssna till svärernas vibrationer det enda som finnes (oj det kan du inte heller du har ju inga öron) i bästa fall kan du tänka och känna. Men du har nu fått möjligheten att i ditt materielösa tillstånd ( din själ) fara omkring som en (o)salig ande i hela rymdens enorma oändliga volym och i evigheters evigheter. Och du får tjäna arbeta gratis för den Gud som givit dig denna ynnest. Detta blir din belöning för att du varit trofast och dyrkat religionen som lovat dig paradiset och himlen. Men du får akta dig noga för exploderande solar, kometer och andra faror. Men Visst vill du till Himlen!?
Eller?
Precis som du skriver Anders. Vem ens önskar att det vore sant??
Visst är det så!
Jag har förut nuddat vid evigheten och drömmen att hamna där. Börjar man(?) fundera och tar hjälp av vetenskaperna blir man förfärad. Tanken att belöningen för ett liv i vidskepelsens mörker ska belönas med ett liv i evighet är förfärande. Ännu har inget framkommit som ger någon som helst misstanke att tro att själen finns. Tar vi evolutionshistorien är ju allt liv ”bara” en oavbruten räcka av olika livsformers förändring mot andra individer. Då måste ju frågan om själ hos människa också gälla våra andra föregående släktingar såsom apor råttor krokodiler dinosaurier ödlor fiskar tagghudingar bakterier mm också gälla. Då bör ju tagghudingar också komma till paradiset eller?
Även om vi ännu inte kartlagt mörk materia har vetenskapen kommit så lång så tanken att det skulle finnas en dimension där materiens tillstånd ej gäller är ett fantasifoster. Nu kommer vi till uppgiften att med någon GPS försöka positions bestämma var paradiset ligger, eller är det överallt? Hubble teleskopet har gett oss insikter om rymden som ytterligare indikerar att allt är ett oerhört kaos utan någon som helst mening. Vad är rymden bra för, till vilket syfte? Vad ska en Gud med rymden till? Är då drömmen om paradiset att flyta omkring i rymdens oändlighet som ett totalt fysiskt materiebefriat halvintellekt utan någon som helst egen vilja i ett oändligt antal miljardet år. Som drönarna i bikupan eller arbetsmyrorna i myrstacken. Vem vill det? Drömmen om paradiset är en förfärande inte färdigtänkt tanke. En tanke som många barn blev mentalt lobotomerad med ock som sedan styrt och kommer att styra deras liv till döden befriar dem.