Onani!

Fyra miljarder år sedan. Primitiva självreplikerande organismer uppstår. Långa kedjor-pylomer av socker arter länkar sig till varandra. Enkla aminosyror, proteiner och RNA. Årmiljonerna sniglar sig fram. Miljon läggs på miljon. Endosymbios. Encelliga organismer börjar dra ömsesidig nytta av varandra. Mer komplext liv uppstår. Oändligt sakta.

Blågröna alger börjar fotosyntes och atmosfärens syrehalt ändras. Allt som inte kan anpassa sig dör ut. Syre är gift i en anerob miljö. Nya förutsättningar, nya arter.Livet tar sakta, trevande, klivet upp på land. Hundratusentals och åter hundratusentals generationer. Kamp, lidande, skräck, död, men också stilla stunder av förnöjsam mättnad och fortplantning. Genernas tävlan för överlevnad.Massutrotning på massutrotning, orsakad av konsekvensen av att leva på en planet med en sakta avsvalnande skorpa och ett flytande inre. Konsekvensen av att leva i ett långtifrån stillsamt universum. Kosmiskt damm hotar själva livet, men genernas strävan efter existens, efter att hitta den mest fulländade ”farkosten” är en livets saga. Oändligt många strategier. Smulorna efter smulorna hittar alltid sin mun. Anpassa dig eller dö ut. Skoningslöst! 

200 000 år sedan. Vår art uppstår/ bildas / knoppas av från homonoidernas / primaternas gemensamma stamträd. Samtidalever vi med åtminstone tre nu utdöda homonoider. Heidelbegensis, florens och neanderthalensis. Endast vi överlever. Men det finns ingen anledning att slå sig för bröstet. Vi undgår med en hårsmån samma öde som drabbat 99,9% av alla arter som levt: Utrotning.

Anpassningsbara, uppfinningsrika, sociala, men klent fysiskt rustade kämpar vi på existensens knivsegg för vår överlevnad. Våra kvinnor dör i förfärande antal då de födervåra  barn. Priset för vår stora hjärna. Barnadödlighet 80 – 90%. Svällt, sjukdomar vi inte förstår oss på, olyckor, predatorer, kyla,värme, törst, intern konkurrens och naturkatastrofer tar sin beskärda del av oss. Vi dör av dåliga tänder, av krig och av missbildningar. Livrädda, hukande, vidskepliga kämpar vi på genom årtusendena.

70000 år sedan och läget är desperat. Vi är nere på ett fåtal tusen individer då vi lämnar Afrika.

Universum. Miljarder och åter miljarder galaxer. Triljoner och åter triljoner stjärnor, planeter, månar och himlakroppar i en oändlig rymd, för stor för oss att greppa. Hubble teleskopet bilder visar ett fullständigt häpnadsväckande universum.Siffror, avstånd, volymer, tid, materia, för stora för något mänskligt, för något, sinne att förstå. Tellus,vårt hem,  knappast mer än ett damkorn kosmiskt stoff i en obetydlig förort i en obetydlig galax. Närmsta liknande granne? 4300 ljusår bort!

Allt detta! 13,7 miljarder år av utveckling så att Påven ska kunna berätta för oss att det är syndigt att onanera!