Man behöver inte läsa speciellt många sidor av gamla testamentet innan man förstår att bibelns definition på en bra människa är en människa som ska vara nöjd med att underkasta sig, tro och lyda.
Det är en människa förbjuden att söka kunskap på egen hand. En människa som ska välja tro framför vetande och undertrycka allt som är mänskligt. Inga egenskaper som direkt höjer nivån på vare sig människan eller debatten är önskvärda. Egenskaper som främjar underkastelse och intellektuell förkrympning premieras. De egenskaper som hyllas i bibeln står i strid med intellekt, förnuft, frihet och människovärde. Gamla testamentets idealmänniska är helt enkelt en förslavad idiot.
Det är visserligen sant att man kanske inte kan begära att en flera tusen år gammal bok skall vara översållad med begrepp som demokrati, frihet, jämlikhet, broderskap, mänskliga rättigheter, empiriska bevis och så vidare.
Kanske kunde man dock förvänta sig att en gudomlig guide för hur vi ska leva våra liv åtminstone hade en enda rad som pekade på någonting i den riktningen?
Bibeln är dock långt ifrån unik i sin genre. Religiösa urkunder är näst intill alltid fullständigt vansinniga verktyg att tolka verkligheten med. Inte så konstigt med tanke att de är skrivna av människor som skulle betrakta en skottkärra som ett stycke fullständigt häpnadsväckande teknologi.
Religiösa urkunder i en tidsålder tenderar som bekant att bli litterär underhållning i en annan. Åt de gamla grekernas mytologi kan vi idag, med ett förnöjsamt leende, luta oss tillbaka i soffan och småskratta. Vi finner deras tro på cykloper ( bortsett från mig!) och jättar lite lustig.
Idag skrattar vi åt tanken att Egyptierna och många andra trodde solen var en Gud. En Gud som de bad och offrade människor till. Vi förstår mycket väl att de människorna offrades i onödan.
Vi vet att Solen är den stjärna i vårt solsystem kring vilket planeterna där kretsar. Vi vet att den befinner sig i utkanten av galaxen vintergatan, 26000 ljusår från dess mitt. Den rör sig med en hastighet av 792 000 km/tim, dess yta är 15 000 000 grader varm, det tar den 240 miljoner år att färdas runt vintergatans centrum och eftersom den befinner sig 149 miljoner kilometer från jorden så tar det dess ljus 8 minuter och 19 sekunder att nå oss. Vi förstår idag att de fusioner som pågår i dess inre är likgiltiga inför böner och offer.
Instämmer tillfullo!
Somliga predikar, Ingen tid i universum? Somliga påstår att i paradiset finns ingen tid, där är det evigheten som gäller. Men så enkelt är det inte. Även om människan (och djuren) har själ så måste denna bestå av någonting t.ex elektroner eller någon annan elementarpartikel kanske fotoner. Men alla radioaktiva partiklar har en s.k. halveringstid deras liv minskar alltså hela tiden.
Vi vet att Big Bang inträffade för c:a 14 miljarder år sen. Under denna tid har grundämnen skapats stjärnor och planeter kommit och gått. Ljuset från avlägsna vintergator har färdats
i miljarder år. Så pratet om att det inte finns tid i universum är bullshit.
Nu kommer vi till den intressanta frågan. Ni religiösa som vill komma till paradiset och leva där i evig tid, har ni någonsin funderat över vad ni ska fördriva tiden med där?
Spela harpa, i kanske 50 miljarder år (evigheten är lång) Eller som muslimerna förlusta er med 72 jungfrur. Har ni funderat över var paradiset ligger. Kanske i en annan galax?
Du kommer till en galax och din fru till en annan och dina barn till en tredje Och någon kontakt kommer aldrig att finnas Detta önskar man inte ens sina ovänner. Tanken blir vidrig