Kan du komma på en godhjärtad gärning som inte lika gärna skulle kunna ha utförts av en icke troende människa. En god gärning där tro, är en direkt förutsättning?
Jag kan inte. Däremot har jag inga problem med att lista onda gärningar, utförda av människor på grund av deras tro!
Det där med att religionerna innehåller element av att inte slå ihjäl varandra håller jag inte med om.
Moses han inte ens ner från berget innan började utföra gudomligt sanktionerade folkmord.
De innehåller nästan alltid ett tabu mot att slå ihjäl inom den egna religionen, och grönt ljus för att utrota den sanna trons fiender.
Frågan löd om det fanns någonting gott som jag som icke troende inte kunde tänkas göra på grund av min brist på tro! Alltså någon gärning!
Vad jag vill ha sagt är inte att allt är dåligt med religion. Men om du lägger negativa och possitiva konsekvenser i en vågskål, så skulle den omedelbart tippa över till religionernas nackdel.
Detta är inget påstående rakt ut i tomma luften. Jag kan stödja det med statestik från massaor av källor.
religion har säkert vart betydelsefullt en gång när det gällde samhällelig organisation och så vidare, men det har varit ännu mer betydelsefull när det gäller att så split, och ond bråd död bland människor.
Känns som det är dags att lyfta oss till nästa nivå. En nivå där förnuft och korrekt analys av fakta råder. En nivå där vi identifierar oss som människor och inte som Jude, kristen eller muslim.
Visst. Religion kan få folk att göra idiotiska saker. Det är en stark motiverare i alla riktningar. Frågan gällde ju dock vilka goda saker som religiositet kan ge. Religion kan göra att en människa blir godare ibland, precis som den kan göra den ondare. Man kan sikta på en karriär i himlen på andra sätt än de destruktiva. Oavsett hur det efterlevs så är det ett rättesnöre inom de flesta religioner att det är bättre att rädda någons liv än att slå ihjäl honom.
Kan så vara.Men att göra gott för att man är en god människa är ett betydligt bättre skäl än att göra gott för att man tror sig bli belönad i himlen.
Våren, sommaren och hösten 1995 tjänstgjorde jag i den nordiska FN-bataljonen i Bosnien-Hercegovina under det då pågående inbördeskriget. Även om den konflikten var politiskt komplicerad och bottnade i en mängd orsaker och historiska oförrätter så var den i allra högsta grad religiöst underblåst. Den hade inte varit möjlig utan religion, och om den varit det så hade den sett fullständigt annorlunda ut.
De här människornas hat gentemot varandra levde, frodades på och fick sin näring från olika uppfattningar om vem Gud är och hur han bäst tjänas. En obevisad Gudom borde vara en närmast bisarr anledning till krig för vilken människa som helst, men så är långtifrån fallet.
Jag tror att alla som spenderat någon som helst tid i ett krig kan vittna om att det är fullständigt fasansfullt. Krig stinker, bokstavligen. De uppvällande liken stinker sötsurt i värmen. Inte ens hundarna är hungriga längre. De bara ligger där och inväntar gäspande att aptiten ska återkomma. Avlopp, vatten och sophämtning har givetvis havererat och bidrar till stanken. Krig är vare sig vackert att lukta, se på eller att lyssna till. Den ständiga rädslan gör alla ständigt lätt illamående. Det finns inget skydd. Som bekant hjälper vare sig hjälmar eller böner mot kulor. Hjälmen ser bara till så att hjärnan inte ligger utspridd i terrängen, vilket visserligen uppskattas av de som har det kladdiga jobbet att samla ihop likdelarna, och böner hjälper bevisligen inte alls. Krig är smuts, flugor, ångest, rädsla och stank. Tur eller otur avgör i stor utsträckning vem som lever och vem som dör. Det finns inget ärofullt med krig. Alla avskyr krig! Alla utom fundamentalister. De älskar det!
Att dö är en karriär möjlighet för dem, vilket får dem att uppträda både orationellt och dumdristigt, vilket lätt kan sammanblandas med mod.
Men visst! You got a point!
Jag skulle kunna tänka mig att vissa människor får ett visst extra mått av mod ifrån sin tro. Vi har sett destruktiva versioner av det i t.ex självmordsbombare och liknande, men det kan lika gärna fungera åt andra hållet. En person som ”vet” att Gud håller ögonen på honom, och har skattkistan full med välsignelser åt den som gör gott i hans namn skulle kunna tveka mindre inför att åka till ett krigsdrabbat land och ta hand om dom sjuka och skadade, eller stå upp för orättvisor då han ”vet” han har gud i ryggen. Eller övertyga kompisen att lägga undan flaskan, oavsett hur många gånger han blivit sviken och sårad.
Visst. Vissa ateister gör sådana saker med, men vissa religiösa verkar hämta mer motivation och mod ifrån sin tro.