tänk själv

Är det moraliskt att tycka att någon annan kan straffas, så blir jag skuld fri?

Amerikanska trosförhållanden är inte direkt översättbara till svenska då det finns en hel del som skiljer våra samhällen åt. Men det finns också väldigt mycket som förenar framför allt den kristna högern med diverse evangeliska kyrkor i Sverige. USA är ett bra exempel på hur det kan gå i ett välutvecklat västland som resignerar inför religiös iver och dogmatism. USA är idag ett land som fullständigt har gått överstyr på grund av religiös nit. Där är det helt otänkbart att en öppet ateistisk person skulle bli vald till president. Du måste numera helst vara nyfrälst, pånyttfödd och tro utan bevis för att kvalificera dig för den posten. Om du inte anser tvåtusen år gamla sagor vara trovärdiga, så är du helt enkelt inte lämplig att styra världens mäktigaste nation.

Vid en undersökning gjord av University of Minnesota frågades tvåtusen religiösa personer vilken grupp de ansåg mest skadliga för det amerikanska samhället. En överväldigande majoritet valde ateister som ”ondskans grogrund” och som källan till moraliskt förfall. Låt oss därför titta på lite statistik:

75 % av amerikanerna är troende kristna

75 % av fängelseinternerna är troende kristna

10 % av amerikanerna erkänner sig som ateister

Följaktligen borde cirka 10 % av internerna vara ateister också, men endast 0,2 % av fängelseinternerna erkänner sig ateistiska.

Människor utan tro är följaktligen kraftigt underrepresenterade även i förhållande till sin andel av befolkningen (gå gärna in på www.usa.gov och kolla lite statistik, det är en ofantlig källa att ösa ur).

Att ateister proportionellt är färre inom fängelsesystemet är ett gammalt välkänt och bevisat faktum. Givetvis helt oförklarligt för en religiös person, men så är det. En sannolik möjlighet är att ateism har samband med någon faktor som troende i hög utsträckning saknar. Något som eventuellt motarbetar kriminella impulser.

Det kan vara till exempel högre utbildning, intelligens eller eftertänksamhet. Ju lägre utbildning, bildning och intelligens, desto större sannolikhet att träffa på Gud. Omvänt gäller att ju högre utbildning, bildning och intelligens, desto mindre sannolikhet att stöta på religiösa föreställningar.

Djärva och säkerligen provocerande påståenden att komma med, men jag kan göra dem riskfritt då all forskning som finns helt och hållet stödjer den tesen. Men! Även om det förhållit sig precis tvärtom. Även om ateism skulle leda mänskligheten rakt ner i det moraliska fördärvet. Så hade detta i sig inte sagt ett enda dyft om huruvida kristendomen, Islam, Hinduismen, judendomen eller någon annan världsreligion, var sann!

Troligen blir dessa män ( och kvinnor) mer aktivt religiösa nån gång under sin tidiga vilsna, sökande tonårs period. Kanske som ett svar på en kombination av miljö, hormonstorm och klent intellekt?

Deras sexualitet är med andra ord fullständigt outvecklad, och kommer alltid att vara det.

Jag tror inte de är förmögna att ha sex med en vuxen kvinna ens om de fick, om ni förstår vad jag menar.

Sen måste man ta med i beräkningen att en människa som studerar universum med alla miljarder och åter miljarder galaxer, med alla triljoner planeter, en människa som tittar på vår lilla galaktiska obetydliga förort och vårt avsvalnande gruskorn i rymden, och tror att allt detta är ”skapat” med honom i åtanke. En sån människa har betydande problem med sin självbild!

Om man dessutom tror att den som skapat det ( för det tror de ju!) bryr sig om vad vi gör nakna i våra sängar. Tja, då är man helt enkelt rubbad!

Det kanske därför inte är så konstigt att om man placerar rubbade, sexuellt omogna män med dålig sjävkännedom ihop med barn, så får man en man som med påhittad gudomlig auktoritet analt våldtar småpojkar, och riktigt riktigt ångrar sig…tills nästa gång vill säga!

Men det som mest övergår mitt förstånd är följande.
I vilka andra sammanhang respekterar vi, och sätter vi vår tilltro till oskulder? Sen när betraktar vi svendomar som höjden av vishet?

Det gör vi ju inte, utom i katolska kyrkan då förståss.

En sadist är en masochist som följer den gyllene regeln!

När han/hon orsakar smärta hos andra, så följer han/hon bara den gyllene regeln. Han / hon gör vad han själv skulle vilja utsättas för ( troligen med en piska!)

Kanske är det så att inte ens den gyllene regeln är absolut?

Vad sägs om:

Gör inte till andra vad du skulle vilja att andra gjorde för dig: De kan ha annan smak!

En författare i London skriver en ROMAN. Han skriver en uppdiktad, på hittad historia, och han gör detta utan att göra anspråk på att vara sann.

En religiös ledare går ut i media och i eget namn, utan maskering, world wide, och utfäster en belöning på den som dödar författaren. Vi borde häpna! Men det gör vi inte.

Påven, Engelska statskyrkans högste ledare och Israels chefs rabbin, gör gemensam sak och fördömer…..författaren! Han har sårat muslimernas känslor, och får skylla sig själv, resonerar man. Rätten att vara vidskeplig, okunnig, fördomsfull och ignorant. den rätten måste försvaras till varje pris. Den rätten överträffar vida yttrandefriheten, demokratin och individers lika och unika värde, i dessa herrars mentala öken landskap.

En tidning i Danmark publicerar karrikatyr tekningar på profeten Mohamed. Människor på andra sidan jorden, människor som bor i länder där det finns en uppsjö anledningar till att bli upprörd. Förtryck, fattigdom, korruption, rätts osäkerhet, diktatur, tortyr, politisk ofrihet, brist på yttrandefrihet, jämnlikhet, läkare, el, rent vatten, social välfärd, infrastruktur, jobb, utbildning och intolerans. Inte ett ljud. Men en teckning, på andra sidan jorden!! Ja då jävlar!

Resultat: Brända ambassader ( till och med fel lands ambassader. Svårt det där med att läsa kanske?), lynchade kristna, brända kyrkor, handelsbojkotter, mordhot, terror handlingar och ond bråd död. Rimligt? Förnuftigt? Modernt? Smart? Och framför allt, proportionerligt?

Islam med sin krigsretorik, sitt institutionaliserade kvinnoförtryck och sin skrivskyddade koran, intar första pris och banar vägen för de andra. Man visar vad man kan uppnå med hot, våld och fullständigt orimliga reaktioner på minsta lilla ifrågasättande. Vad man visar är att det lönar sig att vara en mobbare.

Att inte omfamna eller välkomna Islam innebär med automatik en islamofob stämpel?

Att Islam är en fredens religion upprepas gång på gång som ett medialt mantra. Detta trots att man måste vara såväl döv, blind och dum för att undgå att se vilka vederstyggliga brott som sker i dess namn. Man vägrar syna idévärlden bakom offret som blivit bödel. Man kan inte förmå sig till att se det uppenbara. Hur en religion, så fylld av sin egen övertygelse om sin överlägsenhet, och så frustrerad av sin världsliga uppenbara underlägsenhet, kan skapa så mycket mänskligt mörker och så blodiga gränser.

När ska vi börja undersöka vad det här är för tanke vapen egentligen. Vad är det som får välutbildade människor att sätta sig och flyga fullastade jumbojets in i fullsatta skyskrapor och betrakta det som en seger för sin sak. Vad är det för tankar som får en att hänga på sig en väst med semtex och spik och betrakta det som en karriär möjlighet?

I Koranen står det på ett åttiotal ställen att man har rätt att ta till vapen, om Islam angrips. Tolkningsfrågan blir då inte Om man får, utan VAD som är ett angrepp på Islam.

Att jag äter griskött och dricker öl? Baddräkter? En teckning, en roman eller film? Det kan vara ett angrepp?

Kanske dags att sluta ljuga och inse att dessa värderingar är fullständigt okompatibla med demokrati.

<!– @page { margin: 2cm } P { margin-bottom: 0.21cm } –>

Religiös dogmatism och ett allt mer politiserat troende med krav på särbehandling, hotar att inskränka mina fri- och rättigheter, vilket i sin tur hotar att försämra mitt och mina barns framtida liv. Min och alla andras yttrandefrihet är fri och rättigheter givna åt oss att förvalta, inte att offra på den religiösa intoleransens altare. Vi har inte råd att bara ge bort dem igen. Hur ska framtida generationer döma oss om vi gör det?

En yttrandefrihet, en tankefrihet och en åsiktsfrihet som är en fullständigt grundläggande förutsättning för demokrati, vilket är en grundläggande förutsättning för fred och drägliga levnadsvillkor för flertalet och inte fåtalet. Religion är faktiskt beroende av det helt motsatta. Yttrandefrihet, åsiktsfrihet och tankefrihet är och har alltid varit religionens fiender.

När man försöker tysta konst, litteratur, film, kritik, ifrågasättande och debatt. Då är det en medborgerlig skyldighet att reagera.

Att någon blir kränkt av ifrågasättande, är faktiskt inget argument för att den kränkte har rätt.

Vi måste sluta hoppas att den självpåtagna censuren kommer att stilla religionernas hunger efter respekt. Att göra det kommer bara att öka deras hunger. Ingenting som inte tål granskning, är värt någon respekt. Själva det faktum att de reagerar som de gör, borde få vem som helst att fatta misstankar om att här har vi något som inte hänger ihop vid närmare granskning.

Vi kommer därför att utkämpa en kamp. Vi kan nu välja att göra det nu, med idéer, ord och argument, eller i framtiden på sämsta tänkbara sätt.