tänk själv

Tre årig muslimsk pojke dödad av bilbomb. Sju årig katolsk flicka skjuten på Nord Irland. En skola med tre hundra kristna barn, attackerad i Nigeria.

Varför benämner vi det så? Är inte religiös tro ett personligt ställningstagande ( åtminstone enligt de religiösa själva!), Varför förutsätter vi att föräldrarnas religion också blir barnets, så till den milda grad att vi skär av dem förhuden?

Hur känns följande benämningar: Åtta årig moderat pojke påkörd av spårvagn. Treårig agnostiker omkom i bilolycka. Stort sökpådrag efter bortsprungen fem årig kommunist.

Känns det bekvämt? Uppenbarligen?

Fru Bengtsson gick nerför gatan med sina två barn barn då hon mötte en väninna som frågade:

-  Hur gamla är dom?

Varpå Fru Bengtsson svarade:

Advokaten är två och doktorn är fem.

Vad anser vi om Fru Bengtsson?

Två tidiga kreationister står och samtalar.

Dimitri:Om Atlas håller upp himlen. Vad håller då upp Atlas?

Tackisonos: Atlas står på ryggen av en sköldpadda!

Dimitri: Men vad står sköldpaddan på?

Tackisonos: En annan sköldpadda.

Dimitri: Men vad står då den sköldpaddan på?

Tackisonos: Min käre Dimitro. Det är sköldpaddor, hela vägen ner!

( det kan ju också vara sköldpaddor hela vägen upp! Ifall man föredrar den riktningen)

Hej allihopa!

Jag förnekar Gud, Jesus och den helige ande.

Jag förnekar dem på morgonen, på dagen, och det sista jag gör på kvällen, är att mycket aktivt förneka Gud, den helige ande och Jesus. När jag inte är fullt upptagen med att förneka dem, så gör jag egentligen just ingenting, för gissa vad? Jag förnekar alltid och jämt dessa.

När du väntar på bussen kanske du står och filar naglarna eller läser en tidning. Inte jag inte. Jag står där och förnekar Gud, Jesus och den helige ande.

När du promenerar på gatan, kanske du går och tittar i ett skyllt fönster eller två. Inte jag inte. Jag gör något nyttigt. Jag förnekar Gud, Jesus och den helige ande.

Varför förnekar jag Gud hela tiden? Tja, om hädelse dög för Jesus, då duger det gott för mig.

 Det är därför, vare sig jag är vaken, eller sover, så förnekar jag gladeligen och aktivt Gud. Jag förnekar Gud varje dag och på varje tänkbart sätt. Varje ögonblick i mitt liv, är en dyrbar möjlighet till att förneka Gud. Jag förnekar Gud framlänges och baklänges, inifrån och ut, utifrån och in. Jag förnekar Gud rättvänd och upp och ner. Jag förnekar Gud och varenda otäck liten sak Gud står för. Varje andetag jag tar, varenda ord jag yttrar, varenda handling jag utför, ner till den allra minsta pyttelilla mest obetydliga sak, är noga kalkylerat för en enda orsak. Att förneka Gud.

Den oheliga hämndlystna psykopaten i himlen.

Vad dig anbelangar så får du göra vad du vill. Men om du har något förnuft, så förnekar du Gud du också. För Gud förnekar dig.

Gud kan nämligen enklast summeras med tre ord. Du ska icke…..

Vad du än vill göra, du får inte, du ska inte, du kan inte, du borde inte..och om du gör det, kommer du att bli torterad i evighet!

Det är därför Gud är vår fiende, och inte vår vän. Guds fantasin vill få oss att förneka vår egen natur, vilket inte går. Du ska förbli okunnig, skamfylld, skuldfylld, fördomsfylld, dum och infantil.

Guds fantasin gör så att vi hatar andra så som vi hatar oss själva. Den gör så att vi dör utan att ha levat. Inte lever utan att dö.

Och det är därför jag förnekar Gud. Jag förnekar också Gud därför jag anser det vara klokare att tro på sådant som det finns bevis för eller rimliga skäl att hålla för sant, än att tro på sådant det saknas både bevis och rimliga skäl att hålla för sant.

Fritt översatt från bl.a. The blasfemy Challange. Pat condell. You tube.

 

Att yttra ovanstående ord är straffbart i många länder. Till och med de flesta länder. Det kan leda till långa fängelse straff, eller till och med döden. Tänk er att dödas för att man inte tror på Gud. Det är många länder där du måste tro på och ära Gud. I Sverige har vi tack och lov avskaffat hädelse som straffbar handling. Men frågan är om vi inte snart har det återinfört?

Om man funderar igenom detta lite djupare så är det egentligen fullständigt häpnadsväckande att det ens finns ett begrepp som hädelse. Att det över huvud taget existerar ett ord för att kränka något som inte ens bevisat sin existens. Hur kan det komma sig att Gudens jordiska förespråkare är så måna om att hämnas å Guds vägnar? Att de är så angelägna om att detta inte kan vänta, tills guden själv kan straffa. I själva verket så är ju verkställande av straff för hädelse, i sig en hädelse, eftersom det med automatik innebär ett förringande av Guden.

 

 

 

Religiöst grundade uppfattningar tränger dagligen in små kilar i vårt sekulära samhälle. Det sker lokalt och det sker globalt.

Senaste i raden globala exempel är då förenta nationerna råd för mänskliga rättigheter kidnappas av de länder som flitigast bryter mot desamma. Tillsammans lyckas denna oheliga allians av teokratiska förtryckarregimer skaffa sig majoritet och driva igenom FN resolutioner om förbud mot kritik av religion i allmänhet och Islam i synnerhet.

 I sekulära Sverige använder licensfinansierade public service media sina bästa sändningstider för att hamra ut religiösa budskap. Söndagarnas ”helgmålsbön” ger inte bara statskyrkan, utan även betydligt mer radikalare kyrkor gratis oemotsagd propaganda tid.  I programmet ”Olle och Gud” får en visserligen liberal, och för all del trevlig,  men ändå präst, tjäna som moralisk kompass. Med tanke på historiska kyrkliga meriter på området, är det ungefär likvärdigt med att sätta Pol Pot som ordförande i Amnesty, Enrons Vd som chef för finans inspektionen eller varför inte avskaffa kemikalie inspektionen och ersätta dem med Union Carbide?  Det är faktiskt precis lika rimligt som att ge Nobels fredspris till Henry Kissinger.

I programtablåerna för såväl radio som Tv återfinns allt oftare religiöst anstrukna program alltmedan kritisk granskning av religionernas idévärldar lyser med sin frånvaro.

Bokhandlarnas livsåskådnings sektioner innehåller hyllmeter på hyllmeter med religiös litteratur av högst skiftande kvalitet och slag. Religionskritiska böcker, om de över huvud taget går att finna, upptar maximalt några dm hyllbredd. Detta är en anledning till denna blogg.

”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” – 1 Mos 1:1 (Var bodde han innan han skapade himlen, för det är väl där han bor? Vad pysslade Gud med innan begynnelsen?)

 

”Och jorden var öde och tom och Guds ande svävade över vattnet.” (Okej, han bodde över vattnet. Att jorden var tom köper vi eftersom Guds ande inte finns så kan den inte räknas. Men vattnet, fanns det där innan? Och i så fall, vem i hela friden skapade det?)

 

”Och Gud sade varde ljus och det vart ljus. Och gud såg att ljuset var gott, och Gud skiljde ljuset från mörkret.”

(Var han tvungen att skilja ljuset från mörkret? Är inte själva definitionen på mörker frånvaro av ljus? Det skulle vara intressant att se hur ljus och mörker ser ut samtidigt. Lägg märke till att han uppfinner ljus, vilket innebär att han skapade himmel och jord i mörker! Ganska imponerande! Lägg också märke till att han skapar ljus, innan han skapat de himlakroppar som producerar ljuset, vilket måste anses som en enastående bedrift)

 

”Och Gud kallade ljuset dag och mörkret kallade han natt. Och det vart afton och det vart morgon den första dagen.”

( Notera: Det är först kväll, därefter  morgon, men det var dag? Hur kan det bli morgon efter aftonen den första dagen? Dagen då lampan tändes måste väl räknas som dag ett? Det var däremot den första natten. Nåväl! Dag och natt, men ännu ingen sol?)

 

”Och Gud sade: Varde mitt i vattnet ett fäste som skiljer vatten från vatten.

Och Gud gjorde fästet, och skiljde vattnet under fästet, från vattnet ovan fästet, och det skedde så.

Och Gud kallade fästet himmel, och det vart afton och det vart morgon den andra dagen.”

(Men himlen fanns ju redan? Den skapade han ju redan i ”begynnelsen”. Så det finns vatten ovanför himlen? Sen måste det vara den tredje dagen. Och innan fästet, himlen alltså, så måste det ha varit vatten precis överallt. Annars hade hans ande inte haft något att sväva över. Men nu när himlen finns så är det bara vatten över och under den, men inte i själva himlen? Det regnar visserligen uppifrån, så för 3000 år sedan kanske det var en bra teori?)

 

”Och Gud sade; samla sig det vatten som är under himlen till en särskild plats så att det torra bliver synligt. Och det skedde så.”

(Han borde ha sagt att det torra skulle höja sig istället. Vatten rinner neråt och inte uppåt. Det är gravitationens fel. Försök inte säga att den inte fanns, för utan den skulle vattnet fara ut i rymden. Alltså förbi ”fästet” och där var det redan fullt med vatten.)

 

”Och Gud kallade det torra jord och vattensamlingen kallade han hav, och Gud såg att det var gott.

Och Gud sade: Frambringen jorden grönska, fröbärande örter efter deras arter och träd som efter sina arter buro frukt, vari de hade sitt frö, och Gud såg att det var gott. Och det vart afton och det vart morgon den tredje dagen.”

(Fjärde dagen i själva verket. Han är ingen vidare matematiker den där Gud.)

 

”Och Gud sade; Varde på himlens fäste ljus som skilja dagen från natten, och var de till tecken att utmärka särskilda tider, dagar och år.”

(Vänta nu! Skapade han inte ljuset den första dagen, eller dag ”noll” egentligen? Var kom det ljuset ifrån? Det här är ju tredje gången har gör ljus. Är det inte lite sent att först nu definiera vad en dag är? Hur kunde han ens räkna dagarna fram tills nu? Det här blir bara konstigare och konstigare.)

 

”Och varde det på himlens fäste till ljus som lysa över jorden, och det skedde så. Och Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att råda över dagen och det mindre ljuset till att råda över natten. Så och stjärnorna.”

(Detta måste ha varit den jobbigaste dagen hittills. Alla miljarders miljarder stjärnor, hela Universum. Stora och lilla ljuset måste vara solen och månen. Det vore lämpligt att hitta på namn även för dessa, såsom allt annat han har gjort. Om vi har förstått det här rätt så fanns vattnet först överallt, sen kom Jorden och stjärnorna och till sist solen och månen. Det måste ha varit hemskans kallt innan de kom på plats. Var det is han svävade över innan han skapade solen? Det låter som en något föråldrad geocentrisk världsbild, men okej, det var länge sen.)

 

”Och Gud satte dem på himlens fäste till att lysa över jorden.”

(Äntligen hänger han upp dem på rätt plats. Fast om stjärnorna bara är till för att lysa över Jorden, varför hänga dem så långt bort? Man kan ju knappt se dem.)

 

”Och till att råda över dagen och över natten och att skilja ljuset från mörker, och Gud såg att det var gott.”

(Men att skilja ljuset från mörkret har han ju redan gjort. Det var ju bland det första han gjorde. Strax innan han hittade på natt och dag.)

 

”Och det vart afton och det vart morgon, den fjärde dagen.”

(Femte, tack! Eller möjligen den första, eftersom det var först på fjärde dagen, som gud kallar tredje dagen, som han skapade dagarna. Det enda man kan vara säker på är att det inte är den fjärde dagen som gryr här.)

 

”Och Gud sade: Frambringe vattnet ett vimmel av levande varelser. Flyge och fåglar över jorden under himmelens fäste. Och Gud skapade de stora havsdjuren och hela stim av levande varelser som vattnet vimlar av, efter deras art, så och bevingade fåglar efter deras art, och Gud såg att det var gott.”

(Icke flygkunniga fåglar som emuer, strutsar och pingviner kommer väl senare får man anta.)

 

”Och Gud välsignade dem och sade åt dem, vare fruktsamma och uppfyllen vattnet i havet, föröke sig ock fåglarna på jorden.”

(Bra att han kunde tala med dem och berättade det för dem så att de inte glömde bort det och dog ut direkt. Synd att han berättade det för fästingarna, tuberkelbakterien och Ebola viruset. Dem gillar vi inte. Nu blir det spännande. Nu ska vi se vad Gud hittar på, nu när han beordrat djuren att gå och pippa )

 

”Och det vart afton och det vart morgon den femte dagen.”

(Den sjätte dagen, eller möjligen den andra, men definitivt inte den femte. Mest rimligt är att det är den sjätte, eftersom det fanns dagar innan Gud upptäckte det.)

 

”Och Gud sade, frambringen jorden levande varelser, efter deras arter, boskap och kräldjur och vilda djur efter deras arter, och det skedde så.”

(Så djuren växte ur jorden precis som växterna? Och vissa var boskap från början, trots att det inte fanns människor ännu? Vem var de boskap åt? Sen fanns det vilda djur och kräldjur. Var kräldjuren tama? De kanske var boskap?)

 

”Och Gud gjorde de vilda djuren efter deras arter och boskapen efter deras arter, och alla kräldjur på marken efter deras arter, och Gud såg att det var gott.”

(Äntligen så var det klart! Här har vi beviset för att flygödlor aldrig funnit. Det står inget om kräldjur i luften.)

 

”Och Gud sade; låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika, och må de råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himlen och över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som röra sig på jorden.”

(”Låt oss”? Vilka oss? Var de fler? Det kan ju inte vara någon annan Gud så noga som Gud är med att påpeka att han är den ende guden. Han måste alltså haft hjälp av boskapsdjuren och de andra att skapa människan. Vi lämnar det öppet så länge, men det kan förklara en hel del.)

 

”Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.”

(Så han hade ingen medhjälpare trots allt? Okej, men lägg märke till att Gud är hermafrodit, eller åtminstone transvestit, eftersom människorna, man och kvinna, båda är hans avbilder.)

 

”Och Gud välsignade dem och sade till dem varen fruktsamma och föröken eder och uppfyllen jorden och lägg den under eder; och råden över fiskarna i havet och fåglarna under himlen och över alla djur som röra sig på jorden.”

 (Där ser ni. Han sade inget om att man måste vara gift. Tack i alla fall för alla djuren vi fick. De är snart slut förresten. Får vi nya då?)

 

”Och Gud sade: Se jag giver eder alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med fröbärande trädfrukt. Detta skola I hava till föda.”

(Vad? Ska vi vara vegetarianer? Vad ska vi med boskapen till då?)

 

”Men åt alla djuren och åt fåglarna under himlen och åt allt som krälar på jorden, vad som i sig har en levande själ, åt dessa giver jag gröna örter till föda. Och det skedde så.”

(Så människor äter frö och frukt? Djur äter gröna örter? Enligt Gud alltså. Ledsen Gud, men det funkar inte riktigt så. Det finns djur som lever på kött. Just kräldjur är väldigt sällan herbivorer, örtätare, och det finns djur som äter frukt. Det finns människor som äter kött och till och med människor som äter gröna örter. Det finns de som hävdar att sallad är bra för oss. Vi har till och med hört talas om människor som äter fisk. Ja, vi vet, det måste kännas hemskt för en troende. Dessutom, om nu Gud bara gav oss frukt och frön att leva på, varför blev han så ursinnig sen när Eva åt ett äpple?)

 

”Och Gud såg på allt han hade gjort och se, det var mycket gott. Och det vart afton och det vart morgon den sjätte dagen.”

(Det där med dagarna är inte ens värt en kommentar vid det här laget.)

 

”Så blev nu himlen och jorden fullbordade med hela sin Härskara. Och Gud fullbordade på sjunde dagen det verk som han hade gjort och Gud vilade på sjunde dagen från det verk som han hade gjort.”

(Fullbordade han det eller vilade han? Han kanske vilade halva dagen? Fullbordade på förmiddagen och vilade på eftermiddagen? Han måste ha känt sig lite sliten nu. Inte gjort ett dyft på evigheter, sen plötsligt skapa allt på hur många dagar det nu tog? Djur och människor går väl an, men alla stjärnor? Vilket jobb!)

 

”Och Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, eftersom han på den dagen vilade från allt sitt verk, det som Gud hade gjort när han skapade.”

(Återigen en smått förvirrande passage. Vilade han hela dagen? Men när fullbordade han sitt verk då? När Gud drar sig tillbaka för en liten kosmisk eftermiddagslur, har han fortfarande koll då, eller är det helig ande som vaktavlöser?)

 

”Detta är berättelsen om den ordning i vilket allt blev till på himlen och jorden när de skapades, då herren Gud gjorde himmel och jord.”

(Jaha, det var det. Inte glömt eller utelämnat något? Bra! Då har vi facit på hur det gick till. Stjärnorna hänger där i sin vattenfyllda rymd för att lysa på oss fruktätare. Lejonen betar örter på savannen tillsammans med boskapen och kräldjuren. Betande boaormar så långt ögat når. I haven, stim av tångmumsande hajar. Och på kvällen, när dagen kommer, blir det mörkt. Det är något som inte stämmer. Kan du komma på vad?)

 

Fredrik Lindström, från SVT:s ”Värsta språket” bland annat, har skrivit en dikt som i vårt tycke är en mer sannolik skapelseberättelse: ”I begynnelsen var kvinnan.

Sen kom mannen in från vänster och ville ta henne på fittan”.