|
|
Man bör fråga sig själv. Vad är troligast. Att naturlagarna tillfälligt sätts ur spel, eller att en judisk snickare ljuger?
För oss ateister verkar ofta legenden om jungfrufödsel särskilt fånig. Det är inte bara det att det så uppenbart är en manligt skapad myt, helt i enlighet med Mellanösternkulturernas fixering vid kvinnlig mödom.
En sexuellt aktiv kvinna kan inte vara ren. Hon är med andra ord smutsig. Jesus mor kan inte vara smutsig, och Gud förbjude att hon skulle ha haft sex före äktenskapet.
Vi vet ju alla hur intresserad den store skaparen av universum är av vad folk gör nakna i sina sängar. Alltså måste hon vara oskuld. Profeters mödrar har i princip alltid en enkelriktad födslokanal.
För varje människa borde det framstå som fullständigt självklart att jungfrumyten är just en myt.
Det finns även en hel del rent teologiska gåtor kring jungfrulegenden.
Varför behövde Gud använda sig av Marias mänskliga livmoder för att skapa sig en son? Han kunde ju faktiskt, som tidigare, ha tillverkat en av lera eller av ett revben. Det fungerade tydligen utmärkt i fallet med Adam och Eva. Han skulle därigenom också ha undvikit risken att Maria, som ogift och gravid, hamnade i onåd.
Dessutom går det snabbare, det tar bara en dag vad det verkar. Lite jord och sedan blåser man in en livs ande i näsan på den och vips, en ny människa!
Men frågan är om han ens behövde jord eller revben. Alla andra djur, liksom världen, stjärnorna, ja allt, skapade han ju bara genom att säga det. Ett briljant tillvägagångssätt.
Ett annat alternativ hade ju förståss vara att komma själv.
Trots det orimliga i sagan så är jungfrufödseln än idag en hörnpelare i kristendomen.
Historien blir knappast mer övertygande då man läser att Josef, då han förstod att Maria var havande, tänkte överge henne för att rädda hennes heder.
Trodde man på fullaste allvar att ensamstående gravida kvinnor i Mellanöstern, då som nu, stod särskilt högt i kurs? Eller finns det rentav fog att misstänka att det kan ha varit sin egen heder och stolthet han tänkte på?
Det är ju trots allt Mellanöstern, och män, vi pratar om. I själva verket hade Maria blivit stenad för detta, det är ett oundvikligt faktum.
Om påven hade varit född i Afghanistan eller Pakistan finns det en stor risk för att han hade tyckt väldigt illa om kristna. Om du hade varit född där du är född, men i en annan tid, låt oss säga för 5000 år sedan, så hade du lika gärna ha kunnat tro på den store ”JoJo på berget”.
Några tusen år senare hade du kanske varit övertygad om att det fanns en gris i himlen, en gris som åts upp varje natt, men återföddes varje morgon.
Om Livets Ords pastor, Ulf Ekman, hade varit född i Madras i södra Indien där nittionio procent av befolkningen erkänner sig till hinduiska trosuppfattningar så kan man undra vad sannolikheten är för att Ulf hade köpt en Bibel (i närmaste bokaffär som tillhandahöll en och för pengar han inte hade), läst den, trott att alla andra hade fel och blivit kristen?
Hur stor är sannolikheten att Ulf hade varit Kristen med en enda Gud kontra hindu med hundratusentals att hålla reda på? Lille Ulf hade givetvis nyfiket lyssnat på när pappa förklarade att det är Agni, Brahma, Candra, Ganesha, Hanuman, Indra, Kali, Kama, Kubera, Lakshmi, Rudra, Sarasvati, Shiva, Skanda, Surya, Ushas, Varuna, Vayu, Vishnu, Yama och de andra gudarna som gör oss sjuka. Det förenade flodvattnet har absolut inget med det att göra.
Det är också troligt att Ulf hade stått i något gatuhörn och predikat om sin speciella relation till en hel mängd gudar, varav en har mänskokropp, sex armar och ett elefanthuvud med snabel.
Eftersom Ulfs förståelse för och relation till gudavärlden är så speciell. Kanske hade han klätt av sig naken, smort in sig i lera, målat märken i pannan och rökt stora mängder hasch för att bibehålla sin goda relation till dessa gudar?
Det är något alldeles extra genialt med idén att sälja evigt liv.
Det en oerhört mycket bättre produkt än exempelvis bilar eller tvättmedel därför att den är så enastående attraktiv.
Det är inte bara så enkelt som att man aldrig behöver leverera det man säljer. De enda som förutom religionerna klarar av ett liknande konststycke är våra elbolag.
Som en del av dealen ingår dessutom att kunden alltid har fel och aldrig kan kräva någonting, annat än hopp.
I religionens fall kan man dessutom sälja sin produkt skattefritt, utan reklamationsrätt eller andra illvilliga konsumentköplagar. Ibland när räkningarna ska betalas kan man nästan förbanna sig själv för att man inte kom på den idén först.
Problemet med en bra affärs ide, är ju sällan själva produkten, utan marknadsföringen av den. Man kan ju inte bara hoppa in i förskolor, skolklasser, krisgrupper, utbildnings litteratur, radio och Tv program, etiska råd och börja prata för sin produkt.
Man kan ju inte bara placera ut sin produkt på alla hotellrum och sen hota med bojkott om de vill ta bort den. Och man kan ju inte tvångs ansluta alla människor till sitt företag och automatiskt fakturera dem varje månad. Hur skulle det se ut?
Sexualitet är en drift, en instinkt precis som driften att äta, driften att sova och driften förslava sig under auktoriteter med lustiga hattar. Vill man lära sig bemästra sexualiteten måste man börja med att förstå den. Något ökendogmerna aldrig gjort.
Deras strävan efter att kontrollera sexualiteten har tagit sig de mest bisarra uttryck man kan tänka sig.
Allt ifrån kvinnlig omskärelse till hot om evig pina i helvetets eldar. Men inget av det fungerar. Inte ens omskärelse av kvinnliga genitalier utplånar den mänskliga sexualdriften.
Ju mer troende ett land är, desto fler köns sjukdomar, oönskade tonårsgraviditeter osv. Repression leder till dubbelmoral och förnekelse som förstör människan.
Förtryck skyddar inte mot oönskade graviditeter och sjukdomar.
Inom psykologin klassas dubbelmoral och förnekelse som sjukdomar som bör behandlas med terapi. Förvånansvärt nog så klassas inte dubbelmoral och förnekelse som är sprungen ur religiös iver, också som en sjukdom, vilket det borde.
Uppenbarligen finns det en trygghet i antal drabbade.
Det är helt enkelt så att många dyrkare av ökenguden är så väldigt oroade över att Universums skapare tar illa vid sig över vad de gör nakna i sina sängar på det här lilla gruskornet utslängt i en oändlig rymd. Är inte det sjukt i sig?
Är det ett rationellt sätt att se på vår plats i verkligheten?
Som exempel kan vi ta den i vissa religiösa kretsar, kanske rentav i majoriteten, så vanliga aversionen mot homosexualitet.
Ett av de mycket flitigt använda argumenten mot homosexualitet är att det är moraliskt felaktigt eftersom det är ”onaturligt”. Det förefaller nästan komiskt att just de religiösa använder sig av ordet onaturligt, givet deras bristfälliga förståelse för just naturen.
I sak är det givetvis också helt fel. Det bögas ganska flitigt bland en mängd arter. Men inte nog med det. Det finns ytterligare skäl till att avstå från att använda sig av ”onaturligt” som argument. Naturligt eller onaturligt säger ingenting om huruvida någonting är bra eller dåligt.
Smittkoppsvaccin, broar, glasögon, järnvägar och pacemakers är onaturliga men bra företeelser.
Tsunamis, jordbävningar, galna kosjukan och vulkanutbrott är naturliga men kanske inte fullt så bra, rentav dåliga, företeelser.
Jag tror att religiösa människor ofta gör liknande, rent tankemässiga, fel. Deras kategoriska moraliska ståndpunkter är helt enkelt sällan speciellt välgenomtänkta.
Jag har svårt att komma på någonting som kan angå mig mindre än vem som har sex med vem. Det är inte ens en fråga att ha en åsikt om.
Sara Eriksson, den berömda barnflickan i Knutby Filadelfiaförsamling, hon som på order av vad hon trodde var Gud mördade en person och allvarligt skadade ytterligare en Henne skickade man till en stor rättspsykiatrisk undersökning innan rättegången i syfte att utreda hennes mentala status.
Väl där slog man fast att Sara led av ”allvarliga religiösa vanföreställningar” och var att betrakta som psykiskt sjuk.
Hur vet man egentligen vad som är en religiös vanföreställning?
Eftersom religiösa föreställningars sanningshalt aldrig har gått att bevisa torde väl rimligen alla religiösa uppfattningar klassas som vanföreställningar?
Vad är det för skillnad i att, som Sara, tro på att Gud använder sig av sms i sin kommunikation med människor (oklart vilket abonnemang han har, kanske Comviq kompis?) och att han hör bön?
Vi finner tanken på att Gud skulle använda sig av tekniska hjälpmedel som mobiltelefoni fullständigt absurd. Men uppenbarligen finner inte lika många människor tanken på att han skulle kunna kommunicera utan några hjälpmedel alls ännu mer absurd. Detta är fullkomligt ofattbart, givet vad vi idag vet.
Sara Eriksson dödade en person på grund av att hennes religiösa uppfattning sa att Gud prövade henne. Påven dödar miljontals människor på grund av sin religiösa uppfattning att Gud inte tycker om kondomer.
Vi lär dock få vänta på ett rättspsykiatriskt utlåtande angående hans mentala hälsa.
Den absolut dominerande effekten av vidskepelse är ett kontraproduktivt förhållningssätt till eventuella orsakssamband, och därmed ökat lidande. För att inte tala om all onödig rädsla, ångest, lidande, död och oro den för med sig.
Kyrkor anser sig givetvis stå över vidskepelse. Man inser inte att instutionaliserad vidskepelse också är vidskepelse. Om man begrundar kyrkans historiska handlande finner man att den näst intill uteslutande handlat utifrån vidskepelse. Kunskapsbaserat handlande har haft mycket svårt att få bärighet inom teologin.
Att som katolska kyrkan motsätta sig smittkoppsvaccin, och därmed utrotandet av en av mänsklighetens största gissel, med hänvisning till att det är att sätta sig över Guds vilja, framstår som så urbota dumt att ”idiotiskt” är ett alldeles för snällt ord, men det är bara ett i en lång rad exempel på detta. Än idag baseras kyrkeliga åsikter på vidskepelse snarare än kunskap.
Människor har en tendens att betrakta andra människors vidskepelse lite nedvärderande i förhållande till sin egen kulturs vidskepelser. Jag vill dock hävda att en vidskepelse är en vidskepelse, oavsett vem som tror vad.
Man kan till exempel ta det här med spökerier i beaktande.
I Thailand tror en överväldigande majoritet av befolkningen på spöken. Detta trots att buddhismen i princip motsätter sig sådana trosuppfattningar. Icke desto mindre kryllar tidningarna av vittnesuppgifter om än det ena än det andra spöket. Det finns en hel uppsjö av olika spöken, men de vanligaste är ”Phii grahang”, vålnaden efter en människa som har levt ett girigt liv.
Oftast består det av ett avhugget huvud med inälvorna hängande löst under sig. Munnen är dock så liten att den bara kan få in ett riskorn åt gången. Det är inte helt svårt att härleda symboliken och pedagogiken i detta spökes utseende och egenskaper.
Utöver denna typ finns som sagt ytterligare ett stort antal spöken, alla med olika egenskaper eller specialiteter. Näst efter ”Phii grahang” så förekommer två andra spöken oftast, nämligen ”Phii grasuu” och ”Phii preed”. Vi kan nog nöja oss med att ha tittat närmare på ”Phii grahang”, anden efter före detta girigbukar som är så oerhört vanlig kring Sukhumwitt Road i huvudstaden Bangkok. Speciellt runt de tvärgator där prostitution riktad mot västerlänningar är flitig och frekvent förekommande. Det går knappast en vecka utan att någon ”Phii grahang” har varit synlig där och jagat diverse mer, eller kanske snarare mindre, trovärdiga individer på flykten. Dessa offer för spökerier intervjuas ibland i TV och får en liten stund i strålkastarskenet tack vare detta. Inte sällan är det samma individer som dyker upp med visst intervall.
Det finns dock inga vittnesmål om några ”Phii grahang” från Rom, Bagarmossen eller Helsingborg.
I Indien syns allt som oftast ”ap spöken” eller spöken med många armar och elefantsnabel. Dessa ses i sin tur nästan aldrig till i Madrid, Milano eller London.
I Uppsala, Jönköping och Rom tittar Jesus fram hyfsat frekvent medan han aldrig visar sig i Riyadh eller Bangkok.
Jungfru Maria dyker upp oerhört frekvent i katolska länder, men nästan aldrig i protestantiska. Kan man dra någon slutsats av detta?
Religion är att välja att tro på något utan bevis. Det är också att fostras i, och att fostra andra i, att det är rätt att tro på något utan bevis och utan att ifrågasätta.
Att tro utan bevis och utan ifrågasättande är till och med överlägset att ifrågasätta och att kräva bevis. Att ifrågasätta är att tvivla och att tvivla är en oren tanke och därmed synd.
Tron sätter inte bara logiken ur spel, den drar också ner rullgardinen över ifrågasättandet.
År 1915 såg en flicka i byn Lourdes i södra Frankrike vad hon trodde var jungfru Maria vid en vattenkälla i berget. Ryktet spreds, katolska kyrkan intygade att det verkligen måste varit Maria som flickan såg och folk började vallfärda till källan.
Man ansåg att vattnet i källan måste vara heligt och därmed ha läkande krafter.
En halv miljon människor, i huvudsak katoliker, vallfärdar fortfarande varje år till källan. Det är horder av ambulanser och andra fordon fulla med sjuka människor som hoppas på bot.
Tunnhåriga män står och gnider flinten med heligt H2O. Poliser försöker lösa upp det trafikkaos som orsakas av rullstolar och bårar.
Donationskrukorna duggar givetvis tätt, liksom de katolska souvenirförsäljarna. Källan fungerar som ett slags religiöst Disneyland.
I runda slängar har källan idag haft drygt 45 miljoner besökare. Enligt katolska kyrkan finns ”66 dokumenterade mirakel” som man tar som bevis för källans gudomlighet.
Med lite enkel matematik kan man snabbt slå fast att detta motsvarar ett mirakel på 618 000 besökare, mindre än två på miljonen. Betydligt färre än som vinner på Lotto varje vecka.
0,0000014 % tillfrisknade efter sitt besök vid källan. Om man lät oberoende parter granska ”miraklen”, vilket man givetvis inte gör, är det sannolikt att man skulle finna såväl feldiagnostiserade, placebo och människor som ändå skulle ha tillfrisknat bland dessa ”mirakel”.
För faktum är att vilken sten, buske, träd, vattenkälla eller grop som helst kan komma upp i detta föga imponerande resultat.
Så har vi då äntligen lyckats få en alldeles egen släng av de religiösa konflikterna på västbanken, i Mamlö!
Om det beror på kommunfullmäktige Ilmar Reepalalus förkärlek för PLO eller Hamas, återstår att se.
Den judiska befolkningen i Malmö är under attack. En systematisk, rasistisk, antidemikratisk, socialdemokratiskt sponsrad attack.
Då Herr Reepaluu ställde in Sveriges Davis Cup-match mot Israel i våras och då man kunde höra:
”Khaybar khaybar ya yahud” (en traditionell arabisk ramsa för att påminna om Mohammeds krig mot judarna i Khaybar 629), blandat med spridda:
Allahu Akhbar! Så rös åtminstone jag ända in i märgen och tankarna for iväg till ett Sverige under trettio talet.
Men det skulle bli värre. Mycket värre. Så illa att judiska familjer väljer att lämna Malmö.
Intressant nog antog Reepalu att dessa hot kom från högerextremister av typen BSS eller någon annan avsomnad organisation. Han antog detta trots att dessa falanger knappt existerar längre och trots att hoten uttalades på perfekt arabiska, något BSS aldrig hade kunnat göra om de så slog ihop sina samlade studieresultat.
Nej, hotet, vilket den judiska befolkningen också har påpekat för Reepalu, kommer främst från unga arabiska män ivriga att tjäna sin Gud, som ju finns till skillnad från er Gud, eller judarnas Gud? Och den som påstår något annat, ska dö!
På frågan hur Reepalu skulle agera svarade han först dumt att ”judiska församlingen visade ingen sympati med mig när jag blev hotad” och sedan ännu dummare att ”kärnfrågan är att Israel ockuperar palestinsk mark”.
I sitt första svar visar han bara att han är illa utrustad gällande förståndsgåvor. Illa nog kan man tycka, men när man läser det andra svaret. Då börjar man bli rädd. På riktigt!
För det första så är det en konflikt som sker hundratals mil härifrån och borde således knappast tjäna som hänsynsparagraf vid hatbrott.
För det andra. Vad har judarna i Malmö med detta att göra?
Dessutom lyckades han återigen hävda att det var skinnskalleförening som låg bakom detta, men stötte omedelbart på protester och verkar faktiskt först nu ha insett att problemet ligger inte en aning, utan 180 grader, åt det andra hållet.
För mig, som aldrig har behövt fly eller kriga för min existens, lät detta helt absurt. Hur kan man lämna ett land, komma hit och sedan fortsätta konflikten med folk som inte har ett dugg att göra med ursprungsfrågan eller ens har varit där på semester?
Svaret var ganska lätt att hitta, jag behövde bara fråga en judisk och en arabisk bekant för att få svaret. Antisemitism är tradition inom islam. Punkt slut, båda sa exakt samma sak.
För bara några hundra år sedan gällde samma tradition inom kristendomen, Martin Luther skrev: ”När helst du ser en jude, spotta tre gånger och säg att där går en livs levande Djävul”.
Unga arabiska män spottar judiska barn i ansiktet, i Malmö, på grund av religiösa och traditionella irrläror och dogmer. Det är verkligen ofattbart, hur kunde det gå så långt?
När inleds det Svenska inbördeskriget och hur länge kommer det att pågå? För, sanna mina ord, så länge våra politiker blundar för yttre religiösa konflikter och galenskaper så kommer man att blunda för inre, så till den grad att när man väl öppnar ögonen så stirrar man in i en pistolsmynning.
Nu har Mona Sahlin stämt möte med judiska församlingen i Malmö, känns det tryggt? Mats Odell har också slutit upp eftersom ”Reepalus beteende främjar de extrema grupperna bland Malmös muslimska befolkning”.
Vad bra då att man skickar Mona Sahlin och KRISTdemokraten Odell för att lösa detta, verkligen konstruktivt och det lär ju med all sannolikhet påskynda avlossandet av det första skottet i denna konflikt. Bra där!
Denna judisk-arabiska konflikt är ett enormt hot mot den svenska demokratin av en alldeles särskild anledning: alla inblandade är svenskar.
Hade det inte varit för deras förbannade religion och traditionsbundenhet hade problemet varit ur världen. Det är föråldrade ökenkulturer i en flertusenårig konflikt vi bevittnar på Malmös gator år 2010.
Israel finns, ligger där det ligger, och kommer inte att flytta på sig. Om det fanns någon rättvisa i världen. Vilket det som bekant inte gör, så skulle givetvis Israel ligga o södra tyskland och ockupera halva Österike. Men nu gör det inte det.
Dessutom: Om man går samman ett gäng länder och sen anfaller ett annat litet land i syfte att utplåna detta, men så vill det sig inte bättre än att man får stor stryk, och blir av med eget territorium.
Då kanske man inte ska gnälla så jävla mycket utan hålla käften.
Man kan bara konstatera att med höga staket får man bra grannar i mellan östern. Men det här är inte mellan östern. Det här är Sverige!
Antar att ”the muslim vote” är alldeles för viktig för sossarna nu. De har sålt sin skäl, sina ideal och sin heder. Allt har de offrat på den religiösa toleransens altare.
Reepalu skulle säkert klä ut sin kärring i burkha, Mona skulle säkert låta skära om sin man, bara för att visa hur jävla kulturellt toleranta de är.
Nu har ju Gud med hjälp av Jonas gardell tagit klivet rakt in i Tv-sofforna. Antar att ni vet vad jag tycker om det?
Jag såg inte programmet, så kanske borde jag inte uttala mig, men! Det får mig att fundera.
Jonas Gardells Gud bör rimligen vara en ganska sympatisk, sexuellt frigjord, kärleksfull, förlåtande och humoristisk Gud. Kanske till och med en homosexuell Gud. Allt detta givet hur Jonas Gardell framstår som person, samt utifrån det faktum att han både tror på, och verkar gilla Gud.
Påven Gud verkar vara en dogmatisk, inskränkt, girig, fördömmande, sexual moraliserande, korkad och ond Gud, givet hur påven framstår som person, samt utifrån det faktum att påven både verkar tro på och gilla Gud.
För mig framstår det som solklart att deras Gudar knappast är kompatibla Gudar. Förmodligen inte deras Jesusar heller.
Om Gud nu är vad man gör honom till. På vilket sätt skiljer han sig då från vilken låtsaskompis som helst.
Vi har två teorier angående mänsklig reproduktion. Den ena går ut på att vår fortplantning sker genom sexuell aktivitet. Oftast innebär det tre glas vin en lördags kväll, femton minuters juckande och ett stön.
Den andra teorin är ”stork teorin”.
Den ena teorin har en hel del vetenskaplig evidens, och den andra har inget sådant stöd.
Vi skulle göra oss en stor otjänst om vi betraktade dem som ”jämnbördiga” eller ”lika bra” och kräva att båda varianterna lärs ut i sex och samlevnads undervisningen.
Precis samma resonemang är direkt översättbart på evolutions teorin vs biblisk skapelse eller dess mer moderna variant intelligent design och/eller kreationism.
Livets utveckling på jorden, hur det kommer sig att vi är här, och vilken väg vi tagit hit, är en av de absolut mest spännande och fashinerande ämnen man över huvud taget kan fördjupa sig i. Det är också något nästan alla religiösa jag diskuterat med, har ytterst bristfälliga kunskaper i. Man vet helt enkelt oftast inte vad det är man avfärdar.
Hur kan liv uppstå från ingenting? Ja, det kan det förståss inte. det behövs lite kemiska ämnen. Vi måste också först och främst definiera vad vi menar med liv? Några kriterier måste uppfyllas. Som förmågan att föröka sig och föra vidare arvsanlag. Ett levande väsen bör ha någon sorts ämnesomsättning, det vill säga tillgodogöra sig energi eller ämnen för att upprätthålla sitt levande tillstånd, vilket skapar någon form av avfallprodukt. Virus till exempel, har ingen ämnesomsättning, men de har gener som kan spridas, så de lever inte i egentlig mening, men de finns! Faktum är att vi har ingen klar defintion av vad liv är. Så det blir filosofi till slut. Nåväl…vi vet alla skilnaden på en död sten och en levande mygga. Det räcker!
Vi har svaret på hur livet uppstod ( i stora drag). Vissa människor bryr sig dock inte om hur, de väljer att bortse från hur, för att få reda på varför. En fråga som inte har något svar. Man vill inte acceptera vad man kanske upplever som en meningslös mening. Så, istället för att titta på fakta, så intalar man sig själv att vi är här därför att någon/något …..sade så?
Men…Låt oss ta det från början. Mycket förenklat.
Om du tar de ämnen som ingick i en tidig jordatmosfär, metan, ammoniak och väte, samt vatten (kokande!) och tillför energi. Antingen i form av elektricitet (blixtar) eller som UV strålning, så uppstår aminosyror, nukleotider, sockermolekyler samt lite annat.
Detta är de beståndsdelar proteiner och DNA består av. Alltså, blanda de ämnen som fanns i och på den tidiga jorden, och livets byggstenar uppstår. Bara så där!
Eftersom det per definition inte fanns något liv innan livet uppkom, så fanns det heller inget som åt upp eller bröt ner det som skapades. Både aminosyror och nukleotider kunde ostört bilda långa kedjor, bland annat primitiva RNA strängar, dvs grunden till våra gener.
RNA kan kopiera sig själv utan tillgång till enzymer (proteiner) vilket DNA inte kan. Vissa RNA strängar kodade för speciella proteiner/enzymer som påskyndar kopieringsprocessen, DNA (två strängar) uppstår.
För att verkligt liv ska uppstå krävs också någon form av avgränsning, och ett kontrolerat utbyte med omgivningen. Ett membran. En cell.
Alla kända cellmembran består av fosfolipider. Fosfolipid droppar uppstår spontant så länge fettsyror är närvarande. Om en av de spontant bildade fosfolipid membranen/dropparna skulle råka innehålla en RNA sträng, skulle just de enzymer som kodas för att bli kvar innaför membranet/ cellens väggar, alltså bara kunna utnyttjas av denna cell.
Selektion uppstår!
(Om man simulerar förhållandena längs de heta källor på oceanernas bottnar, och pressar fettsyror, RNA och lera genom sedimentporer, inte bara bildas fosfolipidmembran, utan de innesluter också spontant RNA.)
Nu har alltså celler uppstått ( det finns lite olika typer av dem), och bakterier och arkeer kan bildas.
I två miljarder år är de den enda formen av liv, på en planet mycket olik den vi bor på idag. Men det är samma planet!
För två miljarder år sedan hände något revolutionerande. Några bakterier lyckades med hjälp av ämnet porphyrin tillgodogöra sig solenergi, alltså det vi kallar fotosyntes. Detta blev cyanobakteriernas ( det vi kallar blå gröna alger) framgångs saga.
Deras restprodukt var syre, vilket föranledde jordens första massutrotning, då hela atmosfären under årmiljonernas gång ändrades.
Ett sätt att klara den här omvärldsförändingen, var att slå sig ihop med en cyanobakterie och bilda en liten ”koloni” (symbios). Så bildades stromatoliterna som dominerade jorden i 1.5 miljarder år.
kolonner av celler blev allt vanligare och snart uppstod en ”arbetsfördelning” inom kolonerna. Några celler stod för näringsupptag, andra förde den frammåt genom snurrande och viftande rörelser.
Nu är steget inte långt till flercelliga djur. faktum är att gränsen är flytande. Än idag finns det gott om kolonner med encelliga djur.
Fördelarna med flercellighet är flera. Livslängden ökar då enskilda celler kan bytas ut, ökad inre stabilitet, ökad riskspridning och minskad risk för ”system haveri”.
Flercellighet har uppstått flera gånger under evolutionens gång och vi har fått växter, djur, alger och svampar.
Hur detta gick till är en annan historia.
|
|
