|
|
Det är givetvis inte så att jag inte tror för att jag inte vill att Gud ska finnas.
Jag är förvisso mycket tacksam att himlen inte befolkas av en karaktär av den abrahamitiska öken gudens kaliber.
Tanken på att vara övervakad från och med att spermien träffar ägget. Dygnet runt. Överallt. Under hela livet. Ja till och med efter livet.
Att ha en spion inne i hjärnan och att kunna dömas för tankebrott.
Att födas i skuld, som en skit, gjord av lite lera, eller koranens en droppe blod. Bara för att sedan behöva jobba riktigt hårt, för att börja betala av, hela livet, på att bli förlåten för att vara människa.
Att stå i tacksamhets skuld till någon som bara har gjort sitt jobb. Det är helt enkelt ingen upplyftande tanke.
Men,
min uppfattning i frågan grundas dock helt och hållet på rimlighetsprincipen.
Det finns helt enkelt inga rimliga skäl till att anta att världen och universum skulle vara beskaffade på det viset. Vi som inte tror på Gud har helt enkelt inte hittat något sätt att skilja ut just Gud från allt annat som inte finns.
<!– @page { margin: 2cm } P { margin-bottom: 0.21cm } –>
När svaren hos den troende tryter, så får man som icke troende i dessa ändlösa diskussioner med religiösa ofta höra att man borde vidga vyerna, att man är oandlig, att man borde vara mer öppen, att man inte har kunskaper eller förmågor som andra med mer öppna sinnen besitter. Jag anser detta vara rent nonsens. Inte på grund av att just jag eller andra ateister inte har de efterfrågade kunskaperna, egenskaperna eller förmågorna. Utan för att den sortens kunskaper och förmågor inte existerar som fenomen. Det finns ingen motsättning i att vara ateist och andlig.
Även en ateist kan känna friden i en kyrka, ett tempel eller en moské. Att från en smutsig, het, larmande, kaotisk gata stiga in i en ren, sval och tyst moské, måste vara en smått andlig upplevelse för vem som helst. Börjar man däremot fundera på själva doktrinen som lärs ut där, föredrar åtminstone jag att finna detta sinnestillstånd i en skog, på en bergstopp eller vid ett hav.
Därför, att bli kallad inskränkt av en religiös är lite grann som att bli kallad gul av ett gäng bananer.
Bristen på ifrågasättande är religiositetens allra farligaste egenskap.
I april 1997 fattade 39 medlemmar i sekten Heaven’s Gate det något udda beslutet att lämna sina kroppar. Ledaren, Marshall Applewhite, hade förklarat att det fanns rymdskepp bakom kometen Hale-Bopp och att dessa väntade på att plocka upp dem. Han hade dessutom övertalat 18 av de manliga medlemmarna att det var en bra idé att kastrera sig innan avfärden, vilket de därför gjorde. Eftersom det lät som en så utmärkt och strålande idé, och så trolig till på köpet, så gjorde man slag i saken och kvävde sig själva med hjälp av plastpåsar. Tyvärr förtäljer inte historien om det kom något rymdskepp eller ej.
Vi betraktar givetvis dessa medlemmar som fullständiga knäppgökar, men det är lätt att glömma att medlemmarna i Heaven’s Gate, till skillnad från många andra extremister, inte utgjorde något hot mot några andra än möjligen sig själva, förutsatt att rymdskeppet inte kom förstås.
Andra Världskriget involverade 61 länder. 1,7 miljarder människor deltog. 30 miljoner civila och 25 miljoner militärer dog, lågt räknat. Mellan 5,6 och 5,9 miljoner judar dödades industriellt. Andra Världskrigets facit slutade alltså på 55 miljoner döda, mångdubbelt fler skadade och traumatiserade för livet.
Det är rimligt att tro att majoriteten av alla människor på Jorden dagligen bad till sina gudar om att kriget skulle ta slut. Uppenbarligen ignorerade Gud dessa böner. Han hade bara behövt ge Hitler en läglig hjärtinfarkt. Istället fick som bekant Röda armén och de allierade inta Berlin och därefter fälla atombomber över Japan för att eländet skulle ta slut.
I Bibeln står att Gud har en plan för var och en av oss, från den dag vi föds till den dag vi dör, samt att Gud hör bön och att Jesus lovar att infria dem. Kunde den där Guden då inte ha tänkt sig att ändra Hitlers gudomliga plan en smula? Det fanns ju en direkt vinst för honom själv i det. Han hade sluppit att lyssna på alla klagomål från lemlästade och livrädda stackars människor inte minst. Eller så åtlydde han bara Hitlers böner på bekostnad av andras? Om Guds plan för Hitler var att han skulle bli statschef i tredje riket så var det en synnerligen dålig plan.
Som Gud inkarnerad får man väl förutsätta att även Jesus var allvetande. Det framstår därför som underligt att han inte ens känner till när det är skördesäsong för fikon:
”[…] då fick han på långt håll syn på ett fikonträd med gröna blad och gick dit för att se efter om det fanns något på det. Men när han kom fram hittade han inget annat än blad; Det var inte den rätta tiden för fikon. Då sade han till trädet: Aldrig någonsin ska någon äta frukt från dig. Och lärjungarna hörde det.” - Markus 11:12-14
I Matteus 21:19 berättas givetvis precis samma sak, men det avslutas med att trädet vissnar och dör efter att Jesus har pratat med det. Ponera att du en vacker vårdag kommer fram till en person som står och skäller på ett päronträd för att detta inte har några päron. Handen på hjärtat, vad skulle du anse om den personen?
”Hej! Mitt namn är Jesus och jag är också Gud. Jag är den allsmäktige skaparen av Universum. Jag har skapat allt du kan se omkring dig. Galaxerna i rymden och stjärnorna på himlen, alla oceaner, berg och slätter, solen, månen och hela himlen, inklusive allt levande som finns på denna planet. Jag har skapat grundlagarna inom fysik och kemi. från minsta lilla elektron och kvark till de största av supernovor. Jag har skapat dig, din kropp, din själ och din personlighet. Allt av värde på jorden har jag skapat. Jag har begravt tusentals ton guld för er att ta upp ur gruvor runt om i världen. Jag har placerat billjoner ton med olja för er att pumpa upp från Mellanösterns ökenmarker, vilket också är min jordiska hemregion. Jag har skapat miljontals karat diamanter för er att utvinna ur sydafrikanska gruvor. Jag svarar på och uppfyller era böner så som jag lovar på dussintals ställen i Bibeln. Bäst tycker jag om Markus 11:24: ’Därför säger jag eder, tro, och ni ska få allt det ni ber om i er bön, då blir det så’. Vad som helst: Pengar, kärlek, lycka, låta amputerade ben växa ut, you name it. Jag är här för att ge dig det.
Nåväl. Det är bara två småsaker jag begär av dig i retur. För det första behöver jag att du tror på mig och för det andra så behöver jag pengar. Jag behöver dina pengar och jag behöver mycket av dem. Bibeln säger att du ska ge mig 10 % av din bruttoinkomst, men jag ser detta mer som en grundplåt. Känn dig för all del fri att ge mer. När helst en kollekt passerar dig, var generös, och se till att ge mycket. Ge tills det gör ont! För även om jag skapade Universum och allting i det, och även om jag kan uppfylla alla dina böner, så kan jag själv inte bidra med en enda krona.”
Det här är vad dina präster säger till dig varje söndag när kollekten går runt.
Du har en vän som anförtror dig att han på fullaste allvar tror på den amerikanska varianten av Tomten, Santa Claus. Vännen tror att Tomten bor på Nordpolen, kör en släde med renar över himlen, kryper ner i skorstenar för att leverera julklappar och så vidare. Du vet ( förhoppningsvis!) att detta inte är sant. Du vet att din vän lider av en villfarelse. Så du försöker få honom att inse att det han tror på är falskt, fel och omöjligt. Du konfronterar honom och startar en diskussion:
”Men hur kan släden bära med sig leksaker till alla barn på jorden. Hur får de plats?”
”Släden är magisk.”, svarar din vän.
”Hur kommer Tomten in i de hus som inte har skorstenar?”, frågar du.
”Tomten kan göra skorstenar att klättra ner i. Precis som man kan se i alla filmer om Tomten.”
”Men hur kommer Tomten ner genom skorstenen om det brinner i brasan nedanför?”
”Tomten har en speciell flamsäker dräkt som också är självrenande.”
”Varför går inte inbrottslarmen igång när Tomten kommer krypande?”, fortsätter du.
”Tomten är osynlig för alla säkerhetssystem.”
”Hur hinner Tomten besöka alla barn på en enda natt?”
”Tomten är tidlös. Tid är inte samma sak för Tomten som för dig och mig.”
”Hur kan Tomten veta vilka barn som varit snälla?”
”Tomten är allvetande.”
”Varför distribuerar Tomten leksakerna så ojämnt? Rika barn får ju mer leksaker även om de varit styggare än fattiga barn?”
”Tomtens vägar äro outgrundliga. Kanske kan fattiga barn inte hantera ett allt för stort inflöde av leksaker? De skulle inte ha råd med batterier och så. Tomten vill bespara dem den bördan. Tomten vet vad som är bäst för dem.”
”Men alla barn i världsdelar där man inte firar jul, de får ju inga leksaker alls?”
”Nä, just det. De tror inte på Tomten, så de får skylla sig själva.”
Det här är alla logiska och förnuftiga frågor som din vän tycker att han har besvarat med lika logiska och förnuftiga svar. Din väns hjärna har jobbat för högtryck för att framkalla vad som för oss låter som ihåliga, men för honom fullt godtagbara förklaringar. Varför kan han inte se vad vi kan se?
För fyrahundra är sedan började europeiska tänkare och filosofer lösgöra sig från de religiösa dogmer som i århundraden fjättrat människors tänkande.
Fastlagda föreställningar om magi, kungamakt, sociala hierarkier och prästers överhöghet, fick sakta och mödosamt stå tillbaka för idéer om varje människas lika värde, åsiktsfrihet och självbestämmande.
Människor började ifrågasätta hela iden om Guds allmakt på jorden. Någon lyfte på religionens dogmatiska filt och upplysningens ljus började strömma in.
Darwin lärde oss att skapelseberättelserna var sagor. Freud sa att vi hade makt över oss själva. Spinoza sa att det inte fanns några mirakler eller änglar. Att Gud var vi själva och naturen. Emil Durkheim sa att människor fantiserat ihop religionerna, för att ge sig själva trygghet.
Steg för steg lyckades upplysningens män och kvinnor minska de vidskepliga argumentens validitet och ersätta dem med kunskaps baserade dito. Det var inte lätt, det var inte billigt och det var inte riskfritt, men till sist gick det.
Även socialismens och därmed folkbildningens framväxt är en förklaring till att detta över huvud taget var möjligt. Vi borde vara tidiga socialister evigt tacksamma för detta faktum. Socialisterna organiserade sig, fick det bättre, de, slapp svälta, behövde inte längre förnedra sig, fick köpkraft, blev till sist medelklass och liberaler.
Nu har liberalerna blivit så liberala att de inte längre anser sig behöva försvara sina liberala ideal, alternativt inte förstår dem. De är räddhågsna och mest oroliga för att inte vara nog tillmötesgående.
Varje människas lika värde har blivit ett så vidlyftigt begrepp att det även innefattar kulturer och religioner.
Det anses precis lika fantastiskt, och berikande att vara människa i alla kulturer? Oavsett om du är kvinna, homosexuell, vetenskapsman eller alltsammans?
Min egen liberalism till trots så håller jag inte med. Det är trots allt en väldig skillnad på att bo i Europa, eller någon annan del av världen där kvinnor som bejakat sin sexualitet slaktas offentligt framför en hord outbildade män eller där man kan bli piskad för att vara kvinna och bära byxor.
Det är dags att vi slutar ljuga och erkänner att så inte är fallet.
Kärleken till friheten föddes i Europa. Just nu i skrivandets stund, finns det fog att befara att den också kommer att dö i Europa.
I ett Europa där lättkränkthet blivit hårdvaluta. I tider då allt fler tror att det är en mänsklig rättighet att gå genom livet utan att bli ifrågasatt. Att försöka motverka det, är ytterligare en anledning till denna blogg.
Upplysning är civilisation, och civilisation är inget annat än en jättelik försäkring mot människans själviskhet.
Det är av yttersta vikt att grundläggande mänskliga individuella fri och rättigheter står över religiösa rättigheter och att vetande övertrumfar tro.
Vi som människor på den här planeten måste nämligen själva tänka oss ur våra svårigheter. Vi kan inte tro oss ur dem. Och då får man helt enkelt stå ut med att bli kränkt, om man har fel!
Världen har drabbats av en nygammal farsot. Inget så banalt som smittkoppor, böld pest eller spanska sjukan. Det är inte heller H5N1 eller svininfluensan. Det är något mycket värre. Något som har potential att hota hela vår civiliserade existens på den här planeten.
Det är ”nyandligheten” i kombination med vidskepligheten som har slagit till igen och det med full kraft. Det är kombinationen av moderna massförstörelsevapen tillgängliga för hjärnor som styrs av ”gudomliga” påbud och ”profetior” från bronsålderns mellanöstern. Det är kombinationen nyandlighet och ett absurt långtgående hänsynstagande som ibland gränsar till beundran, för kulturella och religiösa sedvänjor som existerar i ett totalt vakuum vad gäller intelligent kritiskt tänkande och ifrågasättande. Ett välkomnande som är gränslöst oavsett hur medeltida och urbota korkade dessa sedvänjor, uppfattningar och påbud än är.
Det är också villfarelsen att man i en demokrati med yttrandefrihet inte behöver höra åsikter som gör en upprörd. Och blir man bara tillräckligt upprörd så kan man få hjälp hos domstolarna. Den här kombinationen utgör givetvis ett formidabelt recept för total civilisations kollaps.
På den här bloggen kommer jag att försöka förklara varför vi faktiskt inte har någon anledning att tro att vi kommer att överleva denna vår tro.
Jag kommer också att lista en lång rad mycket angelägna frågor där människors ogrundade uppfattningar om gudomlig vilja får högst reella konsekvenser här och nu, i verkligheten. Konsekvensen blir som vi ska se näst intill alltid kontraproduktiv och med ett ökat mänskligt lidande som följd. Jag kommer också att argumentera för att den mänskliga skada religion orsakat oss människor helt enkelt inte kan överdrivas.
Den har bromsat, förhindrat, omöjlig gjort och försenat samhälleliga, tekniska, medicinska, filosofiska och framför allt moraliska framsteg.
Skadan gudstron har orsakat är också stundtals mycket mer konkret än så. Jag behöver inte lista alla krig, inkvisitioner, korståg, häxjakter och konsekvent motarbetande av sociala reformer och vetenskapliga upptäckter för att komma fram till detta.
Tanken på hur många människors liv som genom århundradena förmörkats och försämrats, som levts i ångest, oro och fruktan för vad den där Guden egentligen förväntar sig av dem. Är det öga för öga och tand för tand eller är det vända andra kinden till och älska sina fiender? Båda förhållningssätten givetvis lika orimliga och omoraliska. Tanken på århundraden av förtvivlade föräldrar som mist sina nyfödda barn innan, under eller strax efter förlossningen, och som levt i livslång vånda över att de odöpta barnen ansågs evigt dömda.
Tanken på att präster under hundratals år haft som yrke att ljuga om detta och allt annat för och om små barn. Tanken på att ha som yrke att ljuga för outbildade människor som inte ens själva kan, eller i kyrkans fall får, läsa sig till en egen uppfattning. Kan någonting bli lägre?
Tanken på alla som dömts för brott som inte är brott. För synder som inte är synder. Den tanken svindlar verkligen.
Tvåtusen års dyrkan av en icke ifrågasättbar öken Gud har fört med sig en mental ofrihet och ett icke reflekterande sinne, som än idag drabbar oss lite till mans.
Att vara troende är än idag allt för ofta att deklarera att man är immun mot konversation om tro. Det tar jag ingen hänsyn till, därför att min förhoppning med den här bloggen är att väcka debatt. Det är också min förhoppning att bloggen kan väcka upp en kanske slumrande förmåga till fri tanke, ifrågasättande och minskad tolerans gentemot religiösa föreställningar.
Det vore nämligen mycket önskvärt och hög tid för att fler människor inser att om x-antal miljoner människor på jorden, (ca 40% av Amerikanerna), tror att Jesus inom femtio år kommer att dyka ner som en superhjälte från molnen och ordna till det ultimata folkmordet, så har begreppet ”hållbar utveckling” ingen som helst betydelse för motsvarande antal miljoner. Det är med andra ord hög tid att börja gunga båten!
Föreställ dig nu att du en dag är ute och går. Kanske i en lummig skog, i en park, längs en strand eller varför inte i en öken? Plötsligt träffar du på en man som har bundit fast en liten pojke raklång över ett bord. Mannen står med en kniv höjd över pojkens kropp och är uppenbarligen i färd med att driva in kniven i pojkens bröst. Mannen får syn på dig, stannar upp och stirrar på dig.
Chockad frågar du naturligtvis vad han håller på med.
Mannen säger att han tänker döda pojken. Han hänvisar till röster inne i sitt huvud som beordrar honom att göra så.
Nu har du i princip två alternativ. Antingen ringer du polisen och ber dem att skyndsamt komma till din hjälp, eller så går du på den religiösa linjen och gör mannen till moralisk förebild och patriark.
De flesta av oss har någon gång suttit på ett kollektivt färdmedel. En buss, ett tåg eller en spårvagn då det plötsligt dyker upp en människa som börjar prata om att Gud eller Jesus pratar med honom. Inne i huvudet.
Handen på hjärtat. Flyttar du dig närmare eller längre ifrån den personen?
Välkommen på en resa genom religionens ideologiska träsk marker. Om du är troende så ta nu tillfället i akt att ifrågasätta din tro eller åtminstone vässa dina argument.
|
|
