|
|
Finns det ingen religiös klokskap?
Visst gör det det. Problemet är bara att den är så oerhört svår att sortera ut från allt det andra. Fråga svenska kyrkan. De håller nästan på att slå knut på sig själva för att vaska fram ett eventuellt kärleksbudskap ur gamla testamentet.
Det finns österländska filosofiska system som är tidigare eller samtida med den abrahamitiska öken gudens. En del av dessa är så oerhört folosofisk och moraliskt överlägsna ”våra” att vi i detta hänseende verkligen är en moralisk jätte som står och ballanserar på axlarna av en intellektuell dvärg.
Vi kan jämföra vårt förhållnings sätt till ”heliga böcker” till exempel. ”Det står skrivet” är ett vanligt prästerligt uttryck. Underförstått ”det är sant”, med vad tex Budda sa:
”Godta inte okritiskt vad som når dig via hörsägen, godta inte vad traditionen lär, godta inte en utsaga bara för att den står i en bok.
Inte heller därför att den stämmer överens med din egen tro eller vad din lärare säger… Ni måste vara era egna lyktor… Det är den som förlitar sig på sitt eget omdöme allena och inte försöker luta sig mot någon annan som kommer att nå den allra högsta toppen.” – Siddharta Gautama
Men inte ens detta uttalande ”skyddar” buddismen från mindre kloka tolkningar.
Dalai Lamas anspråk på att vara en reinkarnerad Gud är givetvis fullständigt nonsens. Inte minst då man betänker att Budda själv lär ha sagt: Att tro på gudar, andar och spöken, är helt enkelt slöseri med tid”.
Ändå anses ofta Dalai Lama vara en ”andlig auktoritet” även i västerlandet. Hans böcker i ”lycko branchen” säljer i miljon upplagor osv. Man glömmer gärna att han faktiskt är en religiös extremist som styrde ett medeltida Tibetanskt trälsamhälle som höll på att gå under av religiös nit.
Han stod också på CIA´s avlöningslista fram till 1978, vilket kanske kan få den andliga renhetens fasad att krackelera lite. Däremot så framstår han givetvis som en betydligt mer både sympatisk , klok och civiliserad person än tex Påven Ratzinger eller diverse mullor. det är bara det att jag har så svårt att köpa den extrema doktrinen att Budda föddes ur en glipa i Hans mammas sida, och inte via den i profeters mödrars alltid enkelriktade slidan.
Men i grund och botten så är ju buddismen en gudlös religion, vilket gör att den för mig framstår som ett strålande alternativ för de som söker andlig vägledning. Det faktum att de Tibetanska självmordsbombarna lyser med sin frånvaro, gör den inte mindre bra..
Cyklop
Kan du komma på en godhjärtad gärning som inte lika gärna skulle kunna ha utförts av en icke troende människa. En god gärning där tro, är en direkt förutsättning?
Jag kan inte. Däremot har jag inga problem med att lista onda gärningar, utförda av människor på grund av deras tro!
De tre monoteistiska religionerna och deras Gud och böcker härstammar alla från samma bok och samma geografiska, kulturella och mentala ursprungsområde: Ett kargt ökenområde och en svunnen tid med kamelkaravaner, nomadläger, ökenfolk, klaner och ändlösa konflikter. Det är strider inom stammar och mellan stammar. Stridigheter som utkämpas med alla då till buds stående medel, och utan pardon. Hade det funnits clusterbomber så kan vi vara ganska säkra på att de hade använts, då också.
Bibeln, däremot, skapades i det mentala tankelandskap vi idag ser vid steningar i Iran, offentliga hägningar i Afghanistan, slavhandel i Sudan eller offentliga stympningar i Saudiarabien.
Den innehåller ingen moralisk vägledning. Den innehåller dock gott om fördomar, motsägelser, grymheter, vidskepelser och mord.
Det är bronsålder och det är Mellanöstern. Det är kamelmjölk, fårkött och te. Det är kackel och konflikt. Den av er som har varit i ett nomadtält vet hur det luktade: Fränt av svett, ull, smuts, skinn, djur, talg och rök.
Det är makthungriga förvirrade fullständigt okunniga patriarkala analfabetiska klanledare och det är samhällen uppbyggda kring primitivt jordbruk, handel, fårskötsel och slavar.
I denna miljö, i detta idélandskap, uppstår vår nuvarande gudomlighet: Den abrahamitiska ökenguden.
Monoteismen, tron på en enda Gud, uppstod cirka 700 f.v.t. (före vår tideräkning).
Tron på en enda Gud, efter principen störst, bäst och mäktigast, spreds långsamt och mödosamt. Den spreds genom primitiva stamfolks erövring och underkastande av andra primitiva stamfolk. Den spreds genom att männen i erövrade folk dödades, medans kvinnor och barn fick uppgå i den segrande stammen. Ett dominansbeteende människan verkar ha ägnat sig åt mycket länge, tills vi mer industriellt började avrätta både män, kvinnor och barn under 1940 talet.
Trots ett mycket intensivt sökande, särskilt efter Sexdagars kriget 1967, så finns det inga tecken på att de vi idag kallar israeler någonsin har varit fångar i Egypten. Det finns inte heller några egyptiska skriftkällor som nämner en sådan fångenskap. Den myten verkar vara en biblisk efterhandskonstruktion.
Det finns dessbättre heller inga tecken på att närmare två miljoner människor vandrat i öknen i fyra årtionden och etniskt rensat Kanaan. Två miljoner människor i fyrtio år, men inte ett spår. Till och med Israeliska arkeologer bekräftar att det aldrig skett. Den myten verkar vara en biblisk efterhandskonstruktion.
Det är bevisat att Jeriko var raserat och övergivet långt innan Joshua ska ha existerat. Den myten verkar vara en biblisk efterhandskonstruktion.
Det utlovade landet var sedan länge ockuperat av Egypten och visar dessbättre inga tecken på de groteska plundringar bibeln redovisar. Den myten verkar vara en biblisk efterhandskonstr… ja, ni vet.
Kanaan var sedan århundraden redan befolkat av dem som genom sociala och politiska förändringar kom att bli israeler. Jerusalem var knappt en by i det gles befolkade, fattiga och eftersatta Judéen ända fram till de Assyriska erövringarna med början år 722 f.kr. Först omkring år 743-727 f.kr., under Kung Ahas regim, började vår nuvarande Gud att försiktigt sticka fram hakan. Det var först då som monoteismen sakta började utvecklas.
David och Salomos underverk, som ju skulle ha ägt rum på 900 talet f.kr., ter sig i ljuset av detta minst sagt omöjliga.
Salomos rike som, enligt Första Konungaboken, sträckte sig från Eufrat till Gaza motsvarade i realiteten Assyrien vid dess höjdpunkt, ett rike vi har bevis för, kan bekräfta, dvs. vet har existerat.
Drottningen av Saba kan inte ha besökt Salomo för än flera sekler efter hans död
(Saba i nuvarande Jemen började blomstra, blev ett rike och fick drottningar först då).
I Sam: 30:26-31 hänvisas till orter som inte var befolkade på denna tid, exempelvis Jattir, Aroer och Ramot. Detsamma gäller för övrigt Shesham, Bersheba, Gerar och Hebron. Det var helt enkelt orter som inte fanns under den tiden berättelserna ska ha utspelat sig.
I berättelsen om Abraham och patriarkerna som ska ha utspelats på 2000-talet f.kr., talas det om kameler, trots att dessa förekom domesticerade i de trakterna först 1000 år senare.
Sagan om de tio budorden kan spåras till den egyptiska Dödsboken eller De dödas bok som den oftare kallas. För judendomen var det ursprungligen 613 mitzvor, så kallade praktiska, men i realiteten ofta ganska opraktiska, råd.
De sensationer som nämns i Moseböckerna nämns inte ens som notiser i de i övrigt detaljerade dåtida egyptiska dokumenten.
Legenden om Noa har bevisligen sitt ursprung i den babyloniska myten om Uta Napisthim. Myten härstammar från floden Tigris delta i nuvarande Irak.
Skapelseberättelsen och Noaks ark är ju inte bara totala omöjligheter, de är till och med löjeväckande sådana. Listan över alla egendomligheter i Gamla Testamentet blir till slut pinsamt lång och borde vara en verklig prövning för varje troende. Men uppenbarligen är så inte fallet.
Den slutliga redigeringen av Gamla Testamentet skedde så sent som 164 f.kr., då Daniels förvirrande bok färdigställdes (trots att den utger sig för att vara skriven under den babyloniska tiden).
Att alla våra tre ökendogmer härstammar från detta område, är knappast en slump.
Alltsedan den gammaltestamentliga tiden och långt innan dess, präglas området av religiösa konflikter. Idag kan man säga att området i huvudsak präglas av inte analfabetiska utan litterära stamfolk men med samma konflikter. Detta är den landremsa i världen där profetior och religion fått råda friast. Det vill säga, detta är det område där de sämsta skälen för att över huvud taget företa sig någonting på det här jordklotet, fått råda mest oemotsagt.
Det är med andra ord den landremsa där Gud har haft störts inflytande. Om det har lett regionen framåt eller bakåt, om det förvandlat regionen till en kärlekens, lyckans och medmänsklighetens oas, overlåter jag åt läsaren att bedömma!
Det är viktigt att komma ihåg att när vi pratar om Bibeln, Koranen, Talmud eller någon annan religiös urkund. Då pratar vi inte om vilken bok eller vilka böcker som helst. Vi pratar om världens mest spridda och lästa böcker.
Vi pratar om böcker som har en enorm påverkan på miljardtals människors liv. Trots att det enda som stödjer dessa böcker faktiskt är böckerna själva så räcker detta ganska pinsamma faktum uppenbarligen alldeles utmärkt i religiösa sammanhang.
Att det står att det är sant duger som garanti på att de är just sanna. Att tro på dem är ett näst intill brottsligt sätt att förhålla sig till just begreppet sanning.
Man behöver inte läsa speciellt många sidor av gamla testamentet innan man förstår att bibelns definition på en bra människa är en människa som ska vara nöjd med att underkasta sig, tro och lyda.
Det är en människa förbjuden att söka kunskap på egen hand. En människa som ska välja tro framför vetande och undertrycka allt som är mänskligt. Inga egenskaper som direkt höjer nivån på vare sig människan eller debatten är önskvärda. Egenskaper som främjar underkastelse och intellektuell förkrympning premieras. De egenskaper som hyllas i bibeln står i strid med intellekt, förnuft, frihet och människovärde. Gamla testamentets idealmänniska är helt enkelt en förslavad idiot.
Det är visserligen sant att man kanske inte kan begära att en flera tusen år gammal bok skall vara översållad med begrepp som demokrati, frihet, jämlikhet, broderskap, mänskliga rättigheter, empiriska bevis och så vidare.
Kanske kunde man dock förvänta sig att en gudomlig guide för hur vi ska leva våra liv åtminstone hade en enda rad som pekade på någonting i den riktningen?
Bibeln är dock långt ifrån unik i sin genre. Religiösa urkunder är näst intill alltid fullständigt vansinniga verktyg att tolka verkligheten med. Inte så konstigt med tanke att de är skrivna av människor som skulle betrakta en skottkärra som ett stycke fullständigt häpnadsväckande teknologi.
Religiösa urkunder i en tidsålder tenderar som bekant att bli litterär underhållning i en annan. Åt de gamla grekernas mytologi kan vi idag, med ett förnöjsamt leende, luta oss tillbaka i soffan och småskratta. Vi finner deras tro på cykloper ( bortsett från mig!) och jättar lite lustig.
Idag skrattar vi åt tanken att Egyptierna och många andra trodde solen var en Gud. En Gud som de bad och offrade människor till. Vi förstår mycket väl att de människorna offrades i onödan.
Vi vet att Solen är den stjärna i vårt solsystem kring vilket planeterna där kretsar. Vi vet att den befinner sig i utkanten av galaxen vintergatan, 26000 ljusår från dess mitt. Den rör sig med en hastighet av 792 000 km/tim, dess yta är 15 000 000 grader varm, det tar den 240 miljoner år att färdas runt vintergatans centrum och eftersom den befinner sig 149 miljoner kilometer från jorden så tar det dess ljus 8 minuter och 19 sekunder att nå oss. Vi förstår idag att de fusioner som pågår i dess inre är likgiltiga inför böner och offer.
För att nu åter anknyta till Gud och om möjligt komplicera det hela så är det dessutom i kristendomens fall inte en Gud, utan flera, fast det är en… och flera, på samma gång. Låter det komplicerat? Bra, för det är det.
Det är alltså en Gud i tre delar, alternativt tre delar i en Gud. Ingen vet riktigt.
Fadern, sonen och den helige ande är något av den mest förbluffande rappakalja som någonsin har råkat komma på pränt, och det finns en uppsjö teologer som kan förklara hur det hänger ihop, utan att kunna förklara ett dyft. Vilket givetvis är ämnat för att få dig att känna dig dum, och de att känna sig betydelsefulla och kloka.
Lägg därtill himladrottningen Maria, ärkeänglar, skyddsänglar och vanliga änglar. Serafimer, keruber och, i katolikernas fall, ytterligare 5120 helgon (i skrivande stund) specialiserade på allt ifrån magsmärtor och trafikolyckor till enklare tarm rubbningar.
Frågan är om det ens kan betraktas som en monoteistisk religion över huvud taget?
Ökendogmernas religioner med sina tillhörande teologer har faktiskt övertygat folk om att det finns en osynlig man, eller kvinna, som bor i himlen och som ser allt du gör, varje minut, varje dag. Den osynlige har en speciell lista med tio saker han inte vill att du ska göra. Han själv har dock inga tveksamheter angående att bryta mot sina egna regler. Om du ändå gör någon av dessa tio saker, alternativt inte tror på honom, då har han ett särskilt ställe fullt med rök, eld, tortyr och ångest. Ett ställe där inälvorna kokar och huden flagnar. Dit vill han sända dig för att plågas, brännas, torteras och skrika, för alltid och i evigheters evighet (vilket som bekant är en mycket lång tid) ska du pinas och plågas. För Guds hämnd är fruktansvärd att skåda. Men, han älskar dig!
Låt oss titta lite på fundamentet till kristen moral. De tio budorden!
De uppenbarligen unika regler som den ansvarige för hela skapelsen hemlighöll så länge, och sedan mirakulöst tillkännagav genom att plita ner dem på sten. Dessa rader som rimligtvis bör vara det bästa som har skrivits, på något språk, någonsin.
De bör vittna om en snudd på ofattbar klokskap. De bör få oss att häpna. ( Faktum är att Israelerna inte hade överlevt länge nog för att ta sig mount Sinai om de fram till dess ansett det vara ok att mörda och stjäla från varandra!)
De första fyra, har inget som helst med moral att göra. De förbjuder tro på andra gudar, att säga; Herre Gud! Och att arbeta på sabbaten ( döds straff så klart!).
De är påbud att älska Gud och bara Gud. Personligen har jag alltid varit lite avigt inställd till tvingande kärlek.
Nummer fem handlar om att hedra din far och mor, uppenbarligen vad de än gjort för eller med dig. Något den österrikiske källar pedofilen Fritz borde vara nöjd över. Det står inget om att du ska hedra dina barn, behandla dem rättvist eller ens väl!
Bud nummer sex handlar om moral. Du ska icke döda. Ett bud som inte ens Moses behövde följa längre än stigen nerför berget, innan han satte igång med att halshugga tre tusen människor. Han kanske hade glömt vad som stod på tavlan han bar under armen. Tavlan han fått från självaste Gud?
Därefter kommer självklarheter som, det tenderar att bli problem om du sätter på din grannes fru eller snor hans oxe osv. Som bekant så stjäl du inte ens ostraffat i en chimpansflock.
Om du tror att dina budord är världens bästa moraliska rättesnören. Då har du inte funderat igenom saken särskillt mycket.
Det är svårt att se hur man kan hävda att de tio bud orden är sådana överlägsna moraliska regler.
Det går ganska lätt att på en enda mening skapa ett överlägset moraliskt rättesnöre.
Vad sägs om:
Du ska sträva efter att minimera lidandet hos allt levande.
Det kanske största problemet med religiös moral, är att den inbillar folk att de är moraliska, när de i själva verket är precis tvärt om. En moralisk ståndpunkt borde alltså tex vara att sträva efter att minimera lidandet hos människor och djur. Något religiös moral är helt likgiltig inför. Man är mer bekymrad över mänskliga embryon utan medvetande, än riktiga människor. Man är likgiltig inför miljoner AIDS fall på grund av kondom förbud i Afrika och man är likaså likgiltig inför allt det lidande och död som abort förbuden framkallar. Allt sådant lidande verkar vara ”icke frågor” för öken gudens anhängare. I USA ställer sig kristna grupperingar i vägen för lagförslag om vaccinering mot HPV virus som kan gen livmoder hals cancer och sterilitet. Tusentals kommer att dö i onödan. Motiveringen är att ungdomar då skulle ha mera sex. Och vi vet hur Gud avskyr sex, eller hur? I stället vill man att sexual undervisningen ska lära ut avhållsamhet som bot. Detta har lett till att i religiösa moraliska USA har sjuttio gånger mer gonorré bland tonåringar än tex. Frankrike. Man är inte orolig över lidande orsakat av vare sig gonorré, AIDS eller HPV virus. Man är orolig över sex. Om man verkligen vore intresserad av att minimera lidande. Då borde till exempel abortfrågan eller homo sex ha ypperligt låg prioritet.
De flesta kristna förkastar ju de värsta delarna av Bibeln och tar till sig de delar man tycker sig kunna följa. Man gör detta utifrån en känsla av rätt och fel. Man stenar oftast inte ihjäl olydiga barn, offrar sina husdjur rituellt, piskar slavar (annat än på därtill avsedda klubbar), slår fruar, mördar icketroende, lånar ut sina döttrar till gruppvåldtäkt och så vidare. Givetvis finns det undantag, men generellt sett så ägnar sig inte ens kristna åt detta (längre), trots att bibeln ger moralisk support för dylika beteenden.
Det betyder i praktiken att kristna inte alls har Bibeln som moraliskt rättesnöre. Man tror sig bara ha det.
Religionen skapar inte moral i samhället. Den får sin moral från samhället.
Hur gör då vi ateister för att leva rätt? Vad är det som guidar oss? Varifrån får vi vår moral? Vi kanske inte har någon? Vissa religiösa vill ju hävda det sistnämnda i alla fall. Svaret är så enkelt som att vi litar på våra känslor. Bra handlingar är bra och dåliga är dåliga, och hör och häpna: Det verkar fungera.
Hur gör alla miljoner gudlösa buddhister för att inte hemfalla åt moraliskt förfall? De tibetanska självmordsbombarna lyser ju alltjämt med sin frånvaro.
Svaret är att de gör som alla vi andra: Vi behöver ingen Gud för att vara moraliska.
Det finns utomordentligt omoraliska religiösa människor, likväl som det finns mycket moraliska ateister, och tvärtom givetvis.
Om man nu envisas med att ha Bibeln eller nån annan uråldrig bok som moralisk guide, vilken del ska man använda sig av och vilken del ska man avstå från att använda sig av, och vem avgör det?
Att tillämpa vissa ”lämpliga” delar är vare sig konsekvent eller rättvist och går inte att motivera med att det är just din analys som gäller.
Varenda korsriddare hade givetvis också läst bergspredikan, och dragit sin alldeles egna lilla lämpliga slutsats. De religiösa som hävdar att de bygger sin moral på bibeln, har en hel del att leda i bevis innan vi kan ta till oss det. De har allt arbete framför sig!
De religiösa som hävdar att det är Gud som ser till så att de lever sina liv så moraliskt högtstående, fjärran från oss ogudaktiga, bör komma med en rimlig förklaring på vad det är som driver alla icke religiösa att inte hemfalla åt moraliskt fritt fall.
Om man har det synsättet, så betyder det att kristna begår goda gärningar just därför att de är kristna. Människor som inte är kristna, men som ändå begår goda gärningar, måste således begå dessa för att de helt enkelt är bra och goda människor, vilket givetvis är det allra bästa skälet att vara god.
Tror man verkligen på att vi människor är så enfaldiga att vi behöver konsultera en bok, för att skilja gott från ont?
Gud kan sammanfattas med tre ord. Du ska inte!
Ökendogmernas föreställningar om synd, sex, kön och skuld borde för länge sedan diskvalificerat dem som grund för mänskliga relationer.
Deras Gudsbilder är grundade på ett absolut ingenting. De är bara påståenden rakt ut i tomma luften.
Vad du än vill göra, så får du inte, ska du inte, kan du inte eller borde inte. Och om du mot förmodan gör det, kommer du att bli torterad i evighet.
Det är därför Gud är vår fiende och inte vår vän. Gudsfantasin vill få oss att förneka vår egen natur, vilket inte går. Du ska förbli okunnig, skamfylld, skuldfylld, fördomsfull, dum, barnslig, lättkränk och lättledd. Gudsfantasin gör så att vi hatar andra så som vi hatar oss själva. Den gör inte så att vi lever utan att dö, utan så att vi dör utan att ha levat.
Det är betydligt klokare att tro på sådant som det finns bevis för, eller rimliga skäl att hålla för sant, än att tro på sådant där det saknas både bevis och rimliga skäl att hålla det för sant.
Att yttra ovanstående ord är straffbart i många länder. I de flesta länder faktiskt. Det kan leda till långvariga fängelsestraff eller till och med döden. Föreställ dig att dödas för att man inte tror på en Gud eller rätt Gud.
Det finns många länder där du måste tro på och ära Gud. I Sverige har vi tack och lov avskaffat hädelse som straffbar handling, men frågan är om vi inte snart har det återinfört? Detta har nämligen skett i vårt grannland Norge.
Där putsade man nyligen av sin hopplöst föråldrade hädelselagstiftning och det är således numera ett brott att uttrycka åsikter av ovanstående typ offentligt. Även EU landet Irland har återinfört en anti hädelselag som också innefattar förbud mot kritik av religion. En skrämmande utveckling som på sikt riskerar att underminera allt vad åsikts-, tryck- och yttrandefrihet har gjort till gagn för demokratins principer.
Om man funderar igenom detta lite djupare så ter det sig fullständigt häpnadsväckande att det ens finns ett begrepp som hädelse. Att det över huvud taget existerar ett ord för att kränka något som inte ens har bevisat sin existens.
Det finns en oerhörd mängd tillika obevisade fantasifigurer och före detta Gudar till vilka man fullständigt riskfritt skulle kunna rabbla ovanstående brev. Ingen skulle komma på tanken att vilja fängsla eller döda någon för att de förnekar Poseidon, Ra, Tomtens, Näckens eller Skogsråets existens. Dessa är precis lika obevisade som nuvarande Gud, och dessa kan inte heller bevisas icke existera.
Hur kan det dessutom komma sig att Guds jordiska förespråkare är så måna om att hämnas å Guds vägnar? Att de är så angelägna om att detta inte kan vänta tills den enligt uppgift allsmäktige guden själv kan straffa de otrogna? I själva verket så är ju verkställandet av straff för hädelse i sig en hädelse, eftersom det per automatik innebär ett förringande av den allvetande, allsmäktige Guden.
Det är ingen slump att troende människor så ofta vill inkräkta på andra människors frihet. Hela iden om ett privatliv är egentligen omöjlig att kombinera med tron på en allvetande allseende gudom. Om Gud ser allt och upprörs över vissa beteenden, och även om dessa sker privat inom hemmets fyra väggar, och inte på det allra minsta sätt påverkar det offentliga livet, så blir detta en angelägenhet för alla troende.
Vi har framför allt islam att tacka för att den så akut gör oss uppmärksamma på vilken skada detta kan åsamka ett civiliserat samhälle. De sätter strålkastaren rakt på problematiken. De lär också övriga religiösa inriktningar vilka lättköpta fördelar man kan nå genom att gapa högst i klassen. Genom att ständigt spela ut sitt ”sårade känslor” kort. Och framför allt vad man kan uppnå med våld eller hot om våld.
Islam är bäst i klassen i ämnena lättkränkthet, sårade känslor, avstå från förnuftig argumentation och pådyvla andra sin egen patologiska världsbild. Dess överkänslighet verkar inte känna några gränser. Men så är den också den yngsta av de tre ökendogmerna. Kanske är den därför lite mer osäker på om det verkligen kommer att hålla? Ta det lugnt! Det gör det. Se bara på de andra två!
Vissa muslimer verkar inte göra så mycket annat än att gå och vara förnärmade över något de anser strida mot deras religion. Kritik mot islam resulterar i brända ambassader, inställda operor, mördade regissörer, religiösa dödsdomar med ekonomisk belöning, självpåtagen censur, politisk undfallenhet, inställda konstutställningar, kravaller, terrorattentat och handelsbojkotter även i vårt ”sekulariserade” Europa.
Religionen radikaliserar sig själv i samma takt som våra friheter inskränks.
Ovanstående beteenden är fullständigt oacceptabla i alla andra sammanhang, men blir oantastliga om de ingår i en religiös idévärld. bara för att man sätter ordet ”helig” framför.
Om det förekommer någon kritik, så har man oftast lindat in den så till den milda grad att den inte längre går att känna igen.
Människor som på goda grunder har dragit slutsatsen att Gud är en mänskligt skapad fantasiprodukt får inte nämna saker vid sitt rätta namn.
|
|
