|
|
Medans kristendomen, inte tack vare kristendomen, utan tack vare upplysningen har få levande inkvisatörer idag, så har Islam massor. Dessa är nu utrustade med 2000 talets vapen. Den som öppnar en bibel eller en koran och inte ser hur sambandet mellan tro och våld rättfärdigas, bör nog beställa tid hos en neurolog.
Den troende protesterar oftast mot ett dylikt resonemang och pekar som svar på de ytterst ondskefulla män som varit ateister och ställt till med blodbad.
Titta på Stalin, titta på Hitler! De var ateister och se vart det ledde! Så brukar det låta. Låt oss därför analysera det argumentet lite.
För det första. Vare sig Stalin eller Hitler dödade sina miljoner människor i ”ateismens namn”. De gjorde det i kommunismens och nazismens namn. Två politiska ideologier som i sin totalitära strävan är ökendogmernas jämlikar. Att säga att de gjorde sig skyldiga till sina brott för att de var ateister, är helt missvisande. Hitler var vegetarian men alla vegetarianer blir inte massmördare. Bägge hade mustasch, men alla mustaschprydda män hemfaller inte åt industriellt avrättande av människor. Stalin och Hitler dödade inte sina offer i vare sig ateismens, vegetarismens eller mustaschens namn.
När det gäller Stalin så var han förmodligen ateist, även om hans mamma ville ha honom prästutbildad. En utbildning han också påbörjade. I Hitlers fall är det mer oklart om han var troende eller inte. Han använde ofta religiös retorik som Kristus mördare etc. gentemot judarna.
”Min känsla som kristen visar mig min frälsare och herre som en krigare. Det visar för mig en man som en gång vandrade i ensamhet, omgiven endast av ett fåtal följeslagare, som kände igen judarna för vad de vad och som kallade att kämpa mot dem. Vid Gud! Han var inget offer! Han var en krigare!”
(Adolf Hitler vid ett tal 1922.)
Talet tyder på att Hitler identifierade sig med Jesus. Vi kan inte veta om det bara var retorik eller om han verkligen kände en samhörighet. Vi vet bara att han skrev alla tal själv.
Hitler uppfostrades i ett religiöst katolsk hem och han var under hela sin levnad medlem i katolska kyrkan. En kyrka som ofta var honom direkt behjälplig. Han uttryckte dock ofta förakt för den och planerade troligen för att ersätta Gud med sig själv. Han både tackade och förbannade himlen för både segrar och förluster. Han ansåg sig själv ha ett utstakat öde att leda Tyskland ( i fördärvet visade det sig) och han klargjorde ofta att han var sänd från himlen. Vi vet helt enkelt inte om Hitler trodde på Gud på riktigt eller inte. Det kan ha varit retorik.
Men om han trodde på Guds existens, så satte hans ego honom troligen över och inte under Gud.
Att Kyrkan var nazisterna direkt behjälpliga gällande folkbokföringsuppgifter, vilket i sin tur möjliggjorde att kunna konstatera vem som var jude och vem som inte var det. Eller om man så vill. Vem som skulle leva och vem som skulle dö. Samt det faktum att kyrkan organiserade den nazistiska flyktlinan till Sydamerika efter kriget, ställer inte national socialismen i ett helt ateistiskt ljus. Sentida bedömningar gör gällande att ca 50% av det nazistiska ledarskiktet var Gudstroende.
Den enda av dem som någonsin uteslöts ur en kyrka var Goebels. Han blev utesluten ur katolska kyrkan därför att han gifte sin med en protestant. Förmodar att det var den allvarligaste anklagelsen man kunde hitta mot honom?
I ärlighetens namn ska det dock sägas att det fanns framför allt protestantiska präster som motarbetade nazismen.
Hitlers och Stalins skräckvälden var däremot endast möjliga därför att kritik och ifrågasättande omöjliggjordes. Känns det igen?
För bara 150 år sedan var följande fenomen en ”realitet”, åtminstone om du bodde på den svenska landsbygden. De samexisterade med vad vi kan kalla kristen, religiös vidskepelse:
Tomten: Gårdens väktare som skulle behandlas väl och ges gröt med smör. Om gården saknade en tomte kunde man skaffa en genom att utföra en magisk rit.
Vättar: Små varelser som bodde i underjorden i människors närhet. Missnöjda vättar var orsak till sjukdom, fattigdom och brand. Vättar kunde ovan jord anta en osynlig skepnad. Därför skulle du alltid ropa ”Huka er!” när du kastade ut diskvattnet.
Älvor: Vackra beslöjade små varelser som mestadels återfanns på dimhöljda ängar och i våtmarker. De lockade till dans, men den som dansade med dem blev sinnessjuk. Vanligast förekommande i Mälardalen av någon underlig anledning.
Skogsrået: Väldigt vacker kvinnlig varelse som oftast visade sig för ensamma män i skogen. Hon lockade till intimt umgänge och kunde ta formen av ett djur, oftast en hjort. Kändes igen på ett högt och elakt skratt. Var dessutom ansvarig för jaktlyckan och såg helst att jägaren var välkammad. År 1691 blev för övrigt en man i Västergötland avrättad för att ha begått hor med Skogsrået. Det var väl en befogad avrättning?
Näcken: Manligt, fiolspelande väsen som bodde i sjöar och vattendrag.
Ansvarig för drunkningsdöden. Kunde ta formen av en häst och var särskilt pigg på att locka kvinnor i vattnet och följaktligen fördärvet.
Troll: Kunde se ut som människor eller anta djurform, men svansen avslöjade dem alltid. Hade magiska knappar och hattar som gjorde dem osynliga för alla utom synska personer. Tjuvaktiga. Kunde röva bort odöpta barn. Tålde inte stål eller kristendom. En psalmbok i vaggan skyddade bra. Kidnappade personer och gav dem ”glömskedryck” så att de inte kom ihåg något av det inträffade.
Lägg även till följande produkt av vidskepelse:
Gud: Övernaturligt väsen som ser allt, vet allt, kan allt. Tillverkar människor av lera eller revben, alternativt magisk insemination. Har gjort människan som han ville ha henne, skyller på dem när de inte gör som han vill.
Här kommer några funderingar kring religion och sex!
Vi vet alltså inte var Jesus föddes. Vet vi då hur han föddes, eller kanske snarare av vem/vilka han föddes? Svaret är nej. Det finns en mängd mer eller mindre sannolika teorier om alltifrån att Jesus far var en romare till att han var en Gud. Till och med släkt tavlorna varierar betydligt mellan Matteus och Lukas.
För oss som ateister verkar förståss legenden om jungfrufödsel särskilt fånig. Det är inte bara det att det så uppenbart är en manligt skapad myt, helt i enlighet med Mellanösternkulturernas fixering vid kvinnlig mödom. En sexuellt aktiv kvinna kan inte vara ren. Hon är med andra ord smutsig. Jesus mor kan inte vara smutsig, och Gud förbjude att hon skulle ha haft sex före äktenskapet. Vi vet ju alla hur intresserad den store skaparen av universum är av vad folk gör nakna i sina sängar. Alltså måste hon vara oskuld, ren och skär religiös logik.
För varje människa borde det framstå som fullständigt självklart att jungfrumyten är just en myt. I själva verket kan det ha gått till på fyra olika sätt. Förutsatt att Jesus någonsin har funnits:
1. Jesus föddes, han själv och hans samtida har aldrig hävdat att det skedde genom jungfrufödsel, utan detta är en efterkonstruktion, av andra. I den äldsta hebreiska versionen av Bibeln talas om att en ”ung kvinna” ska avla och föda en son. Inget uppseendeväckande med detta, som bekant är de flesta kvinnor som föder barn förhållandevis unga. I den senare grekiska versionen är ”ung kvinna” felaktigt översatt till ”jungfru”.
2. Jesus föddes som vanligt, men han, alternativt någon annan, ljög och hävdade att han var en produkt av jungfrufödsel.
3. Maria och Josef hade sex före äktenskapet, vilket är det mest troliga.
4. Maria var otrogen och körde en rövare, som gick hem.
Man bör också fråga sig själv. Vad är troligast. Att naturlagarna tillfälligt sätts ur spel, eller att en judisk snickare ljuger?
Det finns även en hel del rent teologiska gåtor kring jungfrulegenden.
Varför behövde Gud använda sig av Marias mänskliga livmoder för att skapa sig en son? Han kunde ju faktiskt, som tidigare, ha tillverkat en av lera eller av ett revben. Det fungerade tydligen utmärkt i fallet med Adam och Eva. Han skulle därigenom också ha undvikit risken att Maria, som ogift och gravid, hamnade i onåd. Dessutom går det snabbare, det tar bara en dag vad det verkar. Lite jord och sedan blåser man in en livs ande i näsan på den och vips, en ny människa! Men frågan är om han ens behövde jord eller revben. Alla andra djur, liksom världen, stjärnorna, ja allt, skapade han ju bara genom att säga det, ett briljant tillvägagångssätt. Ett annat alternativ hade ju förstås vara att komma själv.
Trots det orimliga i sagan så är jungfrufödseln än idag en hörnpelare i kristendomen.
Historien blir knappast mer övertygande då man läser att Josef, då han förstod att Maria var havande, tänkte överge henne för att rädda hennes heder. Trodde man på fullaste allvar att ensamstående gravida kvinnor i Mellanöstern, då som nu, stod särskilt högt i kurs? Eller finns det rentav fog att misstänka att det kan ha varit sin egen heder och stolthet han tänkte på? Det är ju trots allt Mellanöstern, och män, vi pratar om. I själva verket hade Maria blivit stenad för detta, det är ett oundvikligt faktum.
Vad man bör göra är att mycket ordentligt fundera igenom vad det är för idéer som kan få någon att ta sin nyfödde son, titta på honom, och tänka; Inom åtta dagar måste vi börja karva i den här gossens genitalier? Guds hantverk på just det området är uppenbarligen inte riktigt hundraprocentiga. Vad är det för tankar som gör att man tar sinsexåriga dotter, lägger upp henne framför en otvättad man och tillåter, t.o.m. betalar honom för att med en rostig kniv skär av flickans blygdläppar och klitoris, varpå han syr ihop henne med fisk lina? Vad är det för uppfattningar som ligger till grund för att manliga släktingars heder blir kantstött av att en kvinnlig släkting blivit våldtagen? Att männen blir renade genom att skära av flickans hals eller dränka henne i bensin och tända på?
Är de här hedersbegreppen ens kompatibla med det vi kallar kärlek? ( Klart att det inte är! ) Vad är det för ide värld som kan få människor att bete sig så? Är ett tillmötesgående av föräldrarnas krav rätt sätt att bekämpa dessa sedvänjor? Är det moraliskt försvarbart att tillmötesgå dem?
Dessa uppfattningar existerar inte ensamma, för sig själva. De är en del av en hel begreppsvärd som jag ska försöka argumentera emot.
Vän av ordning kanske tillägger att kvinnlig könsstympning och heders kultur inte är en religiös sedvänja. Problemet är att det är den visst. Den sanktioneras religiöst, den bibehålls genom religiösa doktriner och Fatworna mot den lyser med sin frånvaro. Det köns stympande kollektivet, liksom det självmordsbombande är helt och hållet religiöst färgat. De här sedvänjorna har givetvis ingenting med vad som är bra eller dåligt för barnet att göra. Oavsett vad socialstyrelsens etiska råd än hävdar. Det handlar om att inte förarga Gud.
Korsfästelse var en metod som användes för att avrätta särskilt avskyvärda brottslingar och desertörer. Romarna korsfäste sammanlagt tiotusentals personer. Så Jesus, om han har funnits, och om han blev korsfäst, var långt ifrån ensam om att dela detta grymma öde.
Vid ett och samma tillfälle korsfästes t.ex. åttatusen personer längs Via Appia i Rom (Spartacus slavuppror år 71 f.kr.).
Vad som gjorde korsfästelse så exceptionellt grymt var den tid det tog för den korsfäste att dö. I allmänhet tog det minst två dygn och ibland upp till fyra.
Skadorna som uppstår vid korsfästelse är givetvis utomordentligt smärtsamma. Men de är inte nödvändigtvis, i sig, dödande. I de allra flesta fall påskyndades döden efter ett par dygn genom att man slog sönder den korsfästes benpipor. Krossandet av benpipor ledde till massiva inre blödningar och i förlängningen hypovolemisk chock. Detta ansågs vara en barmhärtighetsakt (allt är som bekant relativt).
Den vanligaste dödsorsaken var alltså vätskebrist och utmattning i kombination med blödningschock.
Efter att döden hade inträtt lämnades den korsfäste alltid kvar och djur fick börja kalasa på kroppen. Tvärslån på korset satt på endast knappa tre meters höjd, vilket möjliggjorde för fåglar, hundar och andra djur att komma åt och äta på kadavren. Begravning var över huvud taget inte tillåten. Det som sedan var kvar av kadavren kastades i massgravar.
Straffets huvudsakliga syfte var maximal avskräckning, allt enligt romerska instruktionsböcker och nedskriven praxis i konsten att korsfästa.
Faktum är att denna hantering av liken gör att vi än idag bara har hittat begravda kvarlevor efter en enda korsfäst person. En 152 centimeter lång man vid namn Johannes. Hans fotben var genomborrade av en drygt 11 centimeter lång spik och den hade en träbit som bricka så att den inte skulle glida igenom benet.
Jesus däremot, denne för sin samtid fullständigt okända obetydliga judiska upprorsman, ska ha hängt i sex timmar, sedan gett upp ett rop och därefter dött. En synnerligen atypisk död i korsfästelsesammanhang, ja till och med i alla sorters dödssammanhang. Att någon överhuvudtaget säger något med ”hög röst” innan han eller hon ska till att dö är nog att betrakta som ganska unikt.
I de tidigaste (grekiska) bibelversionerna ska han efter döden ha blivit ”stött” med en lans och i de senare har lansen blivit ett spjut som han sticks med. Han börjar dessutom blöda, vilket en död som bekant inte gör på grund av att hjärtat inte slår.
När Jesus ”dör” är samtliga lärjungar borta. De som möjligen borde ha trott på honom är alltså inte ens närvarande vid den viktigaste händelsen i hans liv, självaste kulmen på hans levnadslopp. De återvänder till sina hembyar och återgår till sina gamla yrken. En kanske inte helt förväntad reaktion från en samling män som har promenerat runt med självaste Gud under ett par år.
Därefter tas kroppen ner, man tar med sig trettio kilo Aloe och myrra. Trettio kilo! Man tar också med sig en massa lindor att vira in kroppen i. Johannes skriver: ”Så som judarna brukade göra vid gravläggning.”
Problemet är att judarna inte alls brukade göra så vid gravläggning. Aloe och myrra var antikens mest verksamma antiseptikum och lindade lik gjorde endast egyptierna. Vad man egentligen gör är att man tar med sig material för sårvård.
Resten vet vi genom den ungdomliga indoktrinering vi alla fått äran att ta del av.
Han läggs i en grotta vilket är betydligt trevligare än att ligga i en massgrav. och
han ”återuppstår” mirakulöst tre dagar senare.
Faktum är att Jesus, om han nu korsfästes, dog och därefter blev föremål för en individuell begravning, måste anses som väldigt unik.
Sen kommer det bästa av allt: Uppståndelsen.
Den skriftliga berättelsen om uppståndelsen lades till först på 100-talet, men den sprids innan dess genom Paulus försorg och kommer att bli en av kristendomens absoluta grundpelare.
Inte bara Jesus återuppstår utan alla gravar i Jerusalem öppnas och ut ur dem vandrar en armada zombies. Uppenbarligen utan att någon finner detta speciellt anmärkningsvärt. Matteus nämner det lite sådär i förbigående i 27:52,53. Det borde varit en världs sensation omskriven av allt och alla.
Bör vi tro på detta
Under ett, två eller möjligen tre år, så går Guds alter ego runt och predikar sin lära till judar, och endast judar, i ett område ungefär lika stort som Småland.
Femtio år senare gäller det att skapa en ny bok, ett tillägg till den gamla, trista och föråldrade versionen. En bok som säger ”Glöm den gamla, nu är det denna som gäller”. Hur gör man då?
En variant är ju givetvis att göra som i evangelierna, det vill säga att skapa sin egen sanning och göra detta på det allra simplaste vis. De gör det genom att helt enkelt förklara att de är sanna. De är fullständigt likgiltiga inför verkligheten, vad som är sant eller vad som ens är troligt. Precis där uppstår det ett problem.
För i kristen tro är historia och teologi märkligt sammanflätade. De är beroende av varandra samtidigt som de utgör ett hot mot varandra. Evangeliernas historier stämmer inte med vad vi vet om den faktiska historien. De är notoriskt otillförlitliga som historiska vittnesmål och dokument.
Att evangelierna inte nämner stora avgörande världshändelser är visserligen besynnerligt, men ännu mindre trovärdighet får evangeliernas historier av det som faktiskt nämns där. De nämns där och ingen annan stans och de händelser man har kunnat finna historiska belägg för har visat sig vara helt och hållet felaktiga. Med andra ord så är det fabrikationer från början till slut.
Ju närmare det judiska upproret man kommer, desto fler ”Messias”. Det gemensamma budskapet var: ”Guds rike är bättre än det vi har nu och det är nära, bara ni följer mig!”
Liksom Jesus, Ulf Ekman, Stanley Sjöberg och Usama Bin Ladin så lockade dessa med en upphöjd plats i himmelriket i utbyte mot lojalitet, tro och hängivelse. Ris och ros, morot och piska, total kärlek och totala krav, underkastelse och renons på ifrågasättande. Lyd blint så kommer belöningen sen. Allt man behöver göra för att kräva in belöningen är att dö,
Liksom Jesus utförde dessa ”profeter” mirakel, och liksom i fallet med Jesus så skedde detta sällan på begäran.
Liksom Jesus måste de ofta utföra dessa mirakel gång på gång för att övertyga till och med sina egna lärjungar, som trots detta verkar mer skeptiska än vad många troende är idag. Och liksom Jesus riktade de sig endast till judar.
Granskar man Jesusmyten lite närmare så finner man också att det som senare (i evangelierna) sägs om Jesus, hans leverne, gärningar, ursprung och öde, är till förväxling likt det som redan innan honom har skrivits om några av hans ”profet kollegor”. Till exempel Asklepios, Herakles, Mithra och Dionysos för att begränsa oss till de grekiska, och långt innan Jesus förekommande, gudasönerna. Självklart var även dessa födda av jungfrur som befruktats av gudar. Vad annat att vänta av oskuldsfixerade kulturer?
Födelsen är ett mirakel med himmelska uppenbarelser, modern är jungfru och befruktas av en Gud, de har en jordisk styvfar, de botar lama, blinda och stumma, de återuppväcker döda, utför under med mat inblandat, förutsäger framtiden och sin egen död, samtliga återuppstår och gör det efter tre dagar, vid deras död inträffar jordbävningar och solförmörkelser, de har följeslagare och lärjungar som är tolv till antalet, och de lever ensamma i öknen i 40 dagar där de hallucinerar och frestas men motstår frestelsen.
Jesus och Dionysos, liksom Marsyas från Frygien och Prometus från Kaukasus, tillhör också de korsfästa gudomligheterna. Dionysos hängs upp på ett träd eller korsfästes. Det finns krucifix med en korsfäst Dionysos från 200-talet. De tidigaste kristna krucifixen kom 200 år senare, på 400-talet.
Korsfästelse, eller att bli upphängd på ett träd eller en påle, är en beståndsdel i en mängd mytiska berättelser från den här tiden och långt innan dess. Det mesta med de här berättelserna tyder på att de helt enkelt var för bra och för etablerade för att inte tas med av evangelierna. Man har helt enkelt etablerade myter som stöps om efter eget behov.
Eller… så har alla dessa frälsare levt på ungefär samma sätt och gjort ungefär samma saker och gått samma öde tillmötes. Det verkar föga sannolikt, men så tar ju kristendomen inte heller särskilt hårt på det där med sanningshalt och autencitet.
Det hafsiga och summariska rättegångsförfarande som ska ha föregått Jesus dom har inga som helst paralleller i vare sig judisk eller romersk historia. Det bryter mot alla regler. Det verkar dessutom helt orimligt att judarna skulle dra ihop sin högsta domstol, Sanhedrin, när den judiska påsken pesach redan inletts. Sanhedrin med sina ständiga och ändlösa dispyter mellan saddukéer och fariséer, skulle då plötsligt ha enats om att just Jesus var det gemensamma och stora hotet. När detta var avvärjt skulle de därefter återgå till sitt ändlösa käbbel. Som om vi idag skulle blixtinkalla riksdagens Konstitutionsutskott på julafton för att besluta om bottenmålning av Harpsundsekan.
Betänk att den här myten har legat till grund för tusentals år av judeförföljelse där judarna anklagats för att vara ”Kristus mördare”. Å andra sidan har de även fått skulden för såväl kommunismen som kapitalismen, så man kanske inte bör förvånas?
Romarna å sin sida skulle inte annat än ha skrattat åt allt prat om ”judarnas konung”. Att det skulle ha blivit rättssak av det är helt befängt. Jesus anklagades ju för att vara en upprorsmakare. En upprorsmakare så pass okänd att de behöver hjälp för att få honom identifierad. En upprorsmakare bland en mängd upprorsmakare. En upprorsmakare som inte har gjort uppror och som inte nämns någon annan stans. En upprorsmakare utan arme och utan vapen. En judisk Ghandi skulle knappast fått romarna att darra av skräck så till den milda grad att man vidtog dessa extraordinära åtgärder.
Men om nu allt detta osannolika skulle ha inträffat, om romarna verkligen hade upplevt, den av sin samtid okände, Jesus som ett hot. Vad skulle vara en sannolik första reaktion på det?
Om man som erfaren ockupationsmakt har en upprorsmakare man på minsta lilla vis fruktar, vad är då ett förnuftigt intelligent oc
Romarna hade säkerligen raffinerade, ”pedagogiska” metoder att utvinna denna kunskap även ur den mest motspänstige upprorsmakare. Enligt evangelierna så var det den judiska högsta domstolen som anklagade Jesus och ville ha honom dömd. De tog honom därför till Pontius Pilatus. En man som fullständigt hade skändat judarnas alla heligheter. En man som såg det som ett personligt nöje att förarga och förolämpa judarna. En man som var djupt hatad, föraktad och fruktad av alla judar. Pilatus sätter en ära i att inte vara judarna till lags. Men när det gäller Jesus tycks han resonera tvärtom?
h rationellt sätt att hantera denna fråga? Offentlig blixtavrättning med avsteg från alla gällande rättegångspraxis, begravningsnormer och rutiner i syfte att möjliggöra martyrskap?
Betydligt klokare är att internera personen först, försöka få fram vilka och hur många anhängarna är, var de håller hus, vilka planer de har och framför allt om det finns någon som helst möjlighet i att de ska lyckas med sitt uppsåt.
I verkligheten skulle troligen romarna, om de nu hade trott på judiska högsta domstolen, tagit tillvara på detta utmärkta tillfälle att härska genom att söndra. Jesus utgör helt enkelt inget hot mot romarna. Om de nu hade trott det, skulle de med all säkerhet ha använt sig av internering – tortyr – underrättelse modellen. Att de med vett och vilje skulle möjliggöra ett martyrskap som det Jesus död gav upphov till verkar knappast troligt. Bara för att Jesus var Jesus? Det framstår helt enkelt som fullständigt osannolikt.
Att ingen samtida skriftställare beskriver en person behöver ju i sig inte betyda att han inte har funnits, bara att han knappast kan ha varit betydelsefull. Det gäller därför att undersöka vilka som kunde ha nämnt honom, men lät bli. I Jesus fall råkar detta bli samtliga. Det känns lite konstigt att Guds son, Gud själv, Messias, frälsaren och ljuset skulle passera så obemärkt. Det känns också lite underligt att Guds son, frälsaren och ljuset, bara skulle promenera runt i en liten avlägsen del av en underutvecklad judisk romersk provins och endast rikta predikningarna mot sina egna, det vill säga den judiska befolkningen. Han gör, oss veterligt, inga försök att sprida sin lära till Kina, Afrika, Sydamerika, Nordamerika, Australien eller ens Rom. Det verkar inte som han ens känner till att dessa platser finns och är befolkade. Fast det måste han ju ha gjort, han var ju gudomlig och som sådan är man väl allvetande? Faktum är att han var, om han funnits, minst sagt etnocentrisk och geografiskt begränsad. Det var också, om man vill ha genomslagskraft som Gud, ett synnerligen illa valt ställe att dimpa ner på.
Vi kan ju också roa oss med att spekulera i om det hade funnits samtida historiker som hade nämnt Jesus. Hur hade vi då sett på honom? Detta hade ändå långt ifrån bevisat någon form av gudomlighet. Det hade dock bevisat att han existerat och haft en påverkan på sin samtid. En påverkan stor nog för att åtminstone nämnas av någon. Men, som det är idag, så saknar vi en sådan beskrivning.
En märkvärdig egenskap hos evangelierna är att de så ofta slarvar med sakuppgifter som är mycket enkla att kontrollera. Spontant kan man tycka att detta är att underskatta sina kommande läsare. Ända tills man betänker att det faktiskt fungerat i två tusen år.
Till exempel så finns Jesus hemstad Nasaret inte vid tiden för han födelse. Den finns inte ens upptecknad som by eller bosättning i samtida dokument.
Årtalet för Jesus födelse skiljer såg åt med minst 9 år mellan Matteus och Lukas respektive evangelium.
Matteus beskyller helt felaktigt Herodes för att låtit döda alla pojkar under två års ålder i Betlehem. Detta är en seglivad men mångdubbelt överbevisad ren och skär lögn. Inte ens den då verksamme och mycket produktive, redan nämnde, historikern Josefus som hatade Herodes nämner detta i sin judiska historia. Den myten är egyptisk till sitt ursprung och har även påverkat ”Moses i vassen”-sagan. Att ett systematiserat dödande av alla barn under två års ålder, av skäl som låter fullständigt osannolika, skulle passera obemärkt hos alla samtida är inte rimligt. Inte ens Rom skulle ha accepterat ett sådant förfarande.
Evangelierna nämner att Jesus predikade i överfulla synagogor, trots att det inte ens fanns sådana i Galiléen förrän år 70 efter Kristus.
Händelsen efter uppståndelsen saknas hos Markus, men skildras i oförenliga versioner av Matteus och Lukas.
Jesus skulle vara född i december år 0. I december månad vallades inga får, så där faller herdemyten och/eller datumet bort.
Herodes var sittande kung, och om denne vet man att han dog under en solförmörkelse som inträffade den 13:e mars år 4 e.kr.
Det himlafenomen som är känt från den här tiden är att Jupiter och Saturnus cirkulerade runt varandra och möttes i samma punkt inte mindre än tre gånger (vetenskapen kan bistå med sådan information idag), men detta hände år 7 f.kr. Detta kan möjligen ligga till grund för stjärnmyten, men knappast för verkligheten.
Innan man börjar spekulera i när och var han föddes bör man kanske först fråga sig om han föddes.
Enligt evangelierna har Jesus haft en enorm inverkan på sin samtid. Spontant kan man tycka att det är lite underligt att någon som evangelierna hävdar är en så vida känd person ska behöva identifieras av Judas för att över huvud taget kunna gripas. Alla borde väl ha känt igen honom? Men inte nog med det. Jesus ska alltså inte bara ha haft många anhängare. Han ska dessutom ha upplevts som ett så pass stort hot att de romerska myndigheterna låter avrätta honom. Detta dessutom i en process som frångår allt vi känner till om dåtida rättskipning och praxis. En process som inbegriper både Jerusalems judiska ledarskap och Judéens romerske prefekt. Och detta utan att det nämns någonstans?
Det finns en avgörande skillnad mellan att tro och att veta. Vetenskapliga principer bygger på att någon först tror något eller får en idé om något. Således har en tes uppstått. Denna tes utsätts för prövning, granskning och opponering. Man försöker motbevisa den och argumentera mot att det förhåller sig så. Om den håller för detta har den blivit en teori. För att en teori ska kunna betraktas som sann, hållbar och bekräftad och för att vi ska kunna veta att det faktiskt förhåller sig så, så måste den testas ytterligare. Ett av de grundläggande kraven på dessa tester är att de ska ge samma resultat och vara möjliga att upprepa. Det vill säga att det ska ge samma resultat om och om igen under samma omständigheter. Detta har visat sig vara ett mycket sunt förhållningssätt till att vaska fram sanning, kunskap och vetande.
Vetenskap betraktas ofta med skepsis från religiöst håll. Inom vissa samfund så pågår det en systematiserad svartmålning och en mycket medveten strävan att urholka vetenskapens trovärdighet. Där sprids myten att vetenskap. Det är korrupta män och kvinnor, utan andligt djup, kallsinnigt rationella i sina vita rockar, febrilt arbetande med något de brinner för. Människor med laboratoriemöss i glasburkar och foster i formalin. Människor som sitter där framför sina rondskålar med aborterade foster eller kluster av stamceller. Dessa män och kvinnor är del i en världsomspännande konspiration, med ett enda syfte. Att hota religionens sanningar.
Att det är så här är inte bara djupt beklagligt. Det är också så dumt så att klockorna stannar. Man har helt enkelt inte förstått någonting.
Vetenskap är en metod för att inhämta kunskap. Den, har det visat sig, hittills bästa och mest framgångsrika metoden. Vetenskap fungerar till skillnad från till exempel religiöst tänkande så att olika åsikter leder till undersökning och att denna undersökning leder till kunskap. Det handlar om en rationell och förnuftig analys av de resultat man får. Ett resultatsökande som hela tiden leder oss framåt. Inte bakåt.
Vi kan till exempel säga oss veta att möglet penicillin förstör de flesta (icke-resistenta) bakteriers ”skal”, vilket i slutändan dödar dem.
Slutsats: Vi vet att Penicillin dödar (icke-resistenta) bakterier. Teorin är bekräftad.
Vi skulle också kunna tro att till exempel vigvatten eller bön har samma effekt, men hur mycket vi än tror på detta så skulle bakterierna gladeligen föröka sig i vattnet som till sist skulle bli illaluktande och grumligt.
Samma vetenskapliga principer används inom alla kunskapsområden utom teologi, som tvärtemot vad vissa vill göra gällande definitivt inte är en vetenskap, eller ens en filosofi för den delen. Det är betydligt mer något av en fri konstform där vem som helst kan skapa vad som helst.
Faktum är att inget religiöst argument, fram till dags dato, någonsin har hållit för en vetenskaplig granskning.
Konstigt nog tar även de mest kunskapsfientliga av religiösa, stamcellsmotståndarna, kreationisterna, abortmotståndarna och de bokstavstrogna, de som på grund av sin stundtals skrämmande okunskap misstror vetenskapen mest, till sig och drar personlig nytta av dess vetenskapliga landvinningar. De bor i hus, de klär sig i kläder, de går till läkare, de äter mediciner, de kör bilar, de använder datorer, telefoner och TV-apparater. Det är troligt att de är konsumenter av elektricitet, att de äter mat och att de har ett arbete av något slag. De, liksom vi andra, drar hela tiden nytta av vetenskapliga landvinningar.
Men när det gäller vetenskap och kunnande som krockar med deras tro, då blir det intellektuell blackout.
Alla, även religiösa, inser oftast att det inte finns ett enda litet bevis för Guds existens. Religionen har förlorat den debatten i fråga efter fråga efter fråga. Ingen har någonsin kunnat komma fram med ett enda hållbart bevis för att det finns ett övernaturligt väsen som har skapat oss, följer oss, ser vad vi gör och sätter upp oss på listor som visar vart vi ska hän i ”livet efter detta”. Olika religioners uppfattningar om Gud är ju inte heller det minsta förvånande givet att man anser att människor skapat Gud. Däremot mycket förvånande om man anser det motsatta.
Guds existens är den sämst underbyggda tes mänskligheten någonsin har klurat ut. Det är däremot långt ifrån den minst inflytelserika. För trots den monumentala bevisbristen, så hävdar många religiösa att de finner tröst i sin tro på Gud. Det är för mig ett ganska besynnerligt hävdande. Med tanke på Guds tillskrivna egenskaper
I Gamla Testamentet gör Gud sig skyldig till slaveri, tortyr, dödsstraff, mord, mänskliga offer, massakreringar och folkmord, bara för att nämna några av hans illgärningar.
. Hans gammaltestamentliga favoritsysselsättning är att ”viga” än det ena och än det andra åt ”förintelse”. Ingen bagatell är obetydlig nog för att inte ådra sig hans vrede.
Det är intressant att notera att Gud använder sig av dåtidens alla till buds stående medel i sina avrättningsorgier. Hade han haft tillgång till en lite modernare vapenarsenal så kan vi vara fullständigt övertygade om att han förtjust hade brukat denna istället.
Den gammaltestamentliga ökenguden är notoriskt överkänslig. Han är orättvis, lättpåverkad, labil och grym. Genom hela Gamla Testamentet beter han sig mer som ett sadistiskt kontrollfreak med ett gigantiskt och patetiskt ego. Hans självbild är minst sagt grandios, för att tala psykologspråk. Och han, för det är en han, är i besittning av ett fruktansvärt och skrämmande självhävdelsebehov. Ett behov som måste vara sprunget ur minst sagt sjukliga mindervärdeskomplex, trots sitt ego.
Han är en orättvis, blodtörstig, avundsjuk, rasistisk, homofobisk, sjukdomsspridande och sadistisk tyrann. Han är sjukligt besatt av sexuella restriktioner, lukten av bränt kött, offrandet av djur, sin egen överlägsenhet över andra gudar och sin egen utvalda ökenstams överlägsenhet över andra folk. Det finns inget som helst kärleksfullt eller förlåtande hos Gamla Testamentets Gud. Kort sagt: han är en psykotisk våldsverkare. Om man ska sätta sin tilltro till gamla testamentet, så är de sämsta av oss skapade mycket mer till hans avbild än vi kunnat hoppas på.
Någon kanske opponerar sig mot detta hårda omdöme. Men då ska denna någon ha i åtanke att det inte är vi som har gett honom dessa egenskaper. Det står där i Bibeln, till vilken jag inte är författare. Läs själv!
Anta att du på något sätt kunde rigga webbkameror runt om i hela världen till ett enormt nätverk där du i realtid, simultant, kan se alla mord, trafikolyckor, våldtäkter, missfall, dödfödda, förlossningar av missbildade barn, misshandlar, mödrar som dör i barnsäng, tortyroffer, oskyldigt dömda föras bort till exekutionsplatsen och så vidare. I dina monitorer ser du alla som ligger och vrider sig i ångestfyllda plågor i sängar på alla världens sjukhus. Du ser alla som svälter i Darfur och i övriga världen. Du ser barnen på Manillas sopberg, ”Smokey Mountain”, leta mat bland sophögarna och du ser terrordåd planeras och genomföras i ditt namn. I en monitor längst upp till höger, ser du en flodvåg rulla in över Sydostasien. Nu är den framme! 300 000 människor kämpar förgäves för sina liv. Barn slits ur sina mödrars armar och drunknar. Du lutar dig tillbaka och fortsätter att betrakta alla oskyldiga som torteras, du ser pedofiler medan de begår övergrepp och människor som dras ned till botten av enorma havsströmmar. Du vrider huvudet till vänster för att titta på monitorerna därborta. Intresserat ser du barnen i den belgiske pedofilen Mark Dutrouxs källare svälta ihjäl. Du studerar de rumänska, hemlösa gatubarnens limsniffande i iskalla fuktiga katakomber. Du vrider ner ljudet lite för skriken från ett lemlästat självmordsbomboffer överröstas av skriken från mamman vars dotter just dött i en flygolycka. Oj då, hoppsan! Där är visst två tåg på kollisionskurs.
Oj då! Där fick Krakatao ett nytt utbrott. Sista gången (1883) dog 36000 människor omedelbart, ett par hundratusen i den efterföljande 35 meter höga tsunamin, explosionen hördes 4500 km bort och miljontals svalt ihjäl pga. missväxt de följande åren. Vi får se hur det går den här gången. Du är god och du älskar de här människorna. Du har makt att påverka och ändra händelseförloppet i varje liten monitor, men avstår.
Samtidigt finns det en hemmafru i Jönköping som ber till dig att senapsfläcken på hennes kjol ska gå bort i tvätten. Hon har en ”personlig relation” med dig. När fläcken försvinner är det tack vare dig. Det är inte tvättmedlets förtjänst. Det finns massor av människor som tror att Gud hjälper dem i deras dagliga bestyr. Är det verkligen så? Hur prioriterar i så fall denne Gud?
Bibelns Jesus lovar att om du tror, om än aldrig så lite, så ska han uppfylla din önskan.
Han säger inte ”Tro, så kanske jag gör det”, han säger inte ”Jag gör det i mån av tid” eller ”Jag gör det om du ber om rätt saker, på rätt sätt”.
Han lovar faktiskt klart och tydligt att ”Jag uppfyller din önskan” helt utan finstilta krav eller gömda paragrafer.
Vi vet att om du ber om att han ska materialisera sig framför dig så händer absolut ingenting. Vi vet att amputerade ben inte växer ut hur mycket du än tror eller ber och vi vet att ingen, inte ens Påven, kan levitera berg. Faktum är att de, hur mycket de än tror, inte skulle kunna flytta så mycket som en fjäder genom böner.
Om du är troende så har din hjärna redan utarbetat tusen, i ditt tycke rationella förklaringar, på varför det är så. Det kan vara att det ”inte är hans vilja” att han ”inte har tid”, att han kommer att ”visa sig i efterlivet” eller ”jag bad inte på rätt sätt”, ”jag är inte värdig”, ”jag tror inte tillräckligt mycket”, ”jag får inte testa frälsaren”, ”det här är inte en del av Jesus plan för mig”, ”Jesus är här, jag kan känna honom i mitt hjärta” och så vidare i all oändlighet och absurditet.
Som troende är du expert på att skapa ”rationaliseringar” som dessa. Det måste du vara för Jesus har konstant gjort dig besviken. Anledningen till att du är en expert är att du har skapat sådana här förklaringar under hela ditt liv. Jesus har gjort dig besviken så många gånger att du förväntar dig att bli besviken. Därför är det så lätt och så naturligt för dig att skapa dessa (bort-) förklaringar.
I ljuset av detta är det inte så svårt att förklara det faktum att kristna, trots Jesus löften om att bön och tro löser allt, både behöver, sätter sin tilltro till och använder sig av läkare och sjukhus. Det vill säga, även religiösa skördar frukterna av den vetenskap som de har ett så djupt och inbyggt förakt för.
Gud sänder en man, sin egen son, som också är han själv, för att torteras, pinas och avrättas för en synd som någon annan har begått för länge sedan. En synd som Gud själv är upphov till dessutom (det är dessutom mycket tveksamt om kunskapssökande är att betrakta som en synd). En synd som Gud i sin allvetande himmel från första sekund har vetat om skulle begås. Han har till och med handlat aktivt för att så ska ske. Det ingår i hans plan. Enda sättet att bli kvitt den här synden, är ett mäskligt offer, i form av en Gud?
Efter att ha agerat domstol, domare, åklagare, anklagad, bödel och offer för att blidka sig själv så tar Jesus (det vill säga Gud) på sig allas våra synder. Både begångna och ännu inte begångna, utan att ha frågat oss, men för vår skull, men vi blir inte skuldfria.
Förvirrad? Vänta bara. Det blir ännu bättre. Det kan ju faktiskt vara så som en del moderna teologer vill pådyvla oss, att arvsynden som Eva drog på oss bara är symbolisk. Gud, allvetande som han är, vet givetvis att Adam och Eva aldrig har funnits som fysiska personer. Så för att göra intryck på sig själv lät Jesus tortera och avrätta sig som ställföreträdande bestraffning för en symbolisk synd begången av en icke-existerande person. Kristendomen i ett nötskal.
Att vi accepterar sådana här sagor kan endast bero på att vår objektivitet, genom århundradena, har blivit så avtrubbad i religiösa frågor att vi helt enkelt har slutat tänka. Vi borde ju rimligtvis, tämligen omedelbart, avfärda hela historien för precis vad den är: Spritt språngande galen.
Låt oss ändå anta möjligheten att det finns en Gud. Det är en älskvärd, kärleksfull, sig för att ge oss en guide för hur vi ska leva, så han låter någon skriva ner detta iallvetande, god och förlåtande Gud som ibland, vid sällsynta tillfällen, ger ut böcker. Han har bestämt en bok.
Tänk er hur bra en sådan bok skulle vara! Vilka råd han skulle kunna komma med! Om allt från hygien till medicin, kunskap om sjukdomsspridande mikroorganismer och jordbävningssäker byggteknik. Den skulle vara full av goda råd om hur vi får ett bättre liv, för alla! Den skulle kunna förklara alltings beskaffenhet och hur vi klokt ska förvalta den.
Om det var en gammal bok så skulle den innehålla kunskap som kunde lyfta läsarna över de urusla levnadsvillkor som gällde då.
Den skulle kunna förklara för undrande fåraherdar att Solen skiner därför att den omvandlar 584 miljoner ton väte till 580 miljoner ton helium i sekunden och att materievolymen i kosmos uppgår till knappt ett gram per tusen jordvolymer. Tänk er en bok där författaren vet allt!
Troligen skulle den inte bestå av sida upp och sida ner med text om hur man offrar djur, hur man håller slavar, vilka spöstraff som ska utdelas i vilka sammanhang, hur man skaffar lebensraum åt sin stam på bekostnad av andra stammar och vem man ska döda och varför.
Bibeln innehåller inte en enda rad som ens antyder någonting om någon form av gudomlig kunskap. Den nämner ingenting om någonting som inte vilken människa som helst på den tiden skulle känna till. Den nämner t.ex. ingenting om bakterier, virus, elektricitet, DNA, talet Pi, lagar inom fysiken eller matematiken. I de fall den nämner någonting som kan härledas till nuvarande kunskapsområden, t.ex. astronomi, så har den alltid, utan undantag, på varje punkt, fel.
Det finns inte en enda rad, som tyder på att den skrivits av någon med kunskaper utöver vad man kan förvänta sig av dåtidens förhållandevis okunniga människor. I många fall okunniga till och med i jämförelse med sin samtid.
Du kan gå in på ett biblioteks fakta avdelning, ta på dig en ögonbindel och på måfå ta en bok ur en bokhylla. Vilken som helst. Och jag garanterar att du kommer att hitta mer kunskap där än i Bibeln.
|
|
