Lättkränkthetens land!

I lättkränkthetens land tystnar vi, smyger, går på tå. Alltid oroliga att kränka någons heliga övertygelse oavsett hur urbota dum denna än är.

Härom dagen häpnade jag då jag läste insändarsidan i den lokala tidningen. Någon hade tagit sig tiden, engagemanget och besväret att skriva en halv A4 om det som vederbörande uppenbarligen upplevde som sitt största vardagliga problem. Och en chefsredaktör hade funnit fog att publicera det.

Det rörde sig inte om att barnen svallt, polisen var korrumperad, maffiosos styrde kvarteret, vederbörande blev misshandlad av sin respektive eller att landet var i krig. Nej! Det handlade om att man använde parfymerade tvättmedel i den gemensamma tvättstugan.

Skribenten var  tydligen ”parfym intolerant” och kände ”stark obehag” av att grannarnas tvätt luktade gott. Men inte bara det. Hon kände sig kränkt!!

Det första spontana tanke som flyger genom mitt huvud, är givetvis: Köp en egen tvättmaskin då! Idiot!

Men skribenten är inte ensam. Folk är notoriskt överkänsliga. Man blir ”kränkt” av att chefen säger till en att vara på jobbet den tid man har betalt för, man blir kränkt över att HM´s modeller är smalare än man själv, man blir kränkt över att människor ifrågasätter ens åsikter eller ens tro. Om en flört på jobbet inte faller i god jord, så är det inte en flört på jobbet som inte faller i god jord. Det är ”trakasserier” och det är kränkande, Om man inte får jobbet på grund av att man är den man är, så får man inte jobbet på grund av att man är den man är, utan för att man är gul, svart, vit, kvinna, man, gay eller straight. och det är kränkande. Om studenten inte  klarar tentan, så är det för att frågorna var fel ställda utifrån ett genus eller kulturellt perspektiv, och inte på grund av bristande kunskaper, och det är kränkande att bli utsatt för prov man inte kan.

Om hunden dör, pojk eller flickvännen gör slut, man inte kommer in på sökt utbildning, eller med i Idol och man inte anser att detta vara normala motgångar i livet som man bör klara av. Utan man anser att man behöver psykiatrisk expert hjälp på psykakuten kl 0340 lördag natt, men inte får det. Då har man blivit kränkt av vården.

Allra mest lättkränkta är religiösa. De blir kränkta för i stort sett allting. Om jag inte håller deras ”heliga böcker” för de bästa böcker som någonsin skrivits, om nåt. Om man ifrågasätter autenciteten i deras myter, ifrågasätt medeltida uppfattningar om rätt och fel, om moral och etik, logiken i deras resonemang och förnuftet i deras världsbild, och oj oj oj vad kränkta de blir!

Ganska omgående blir man kallad för namn man inte valt för sig själv. Men! Det bryr jag mig inte om.